Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stam
1621
måste med hänsyn till sin
byggnad och funktion betraktas som
stammar) en från huvudstammen
mer eller mindre avvikande
riktning. Avgörande för
växtriktning-en är huvudsakligen tyngdkraftens
och ljusets inverkan (jfr även
Klätterväxter). Mjuka och saftiga
luftstammar, som icke övervintra
utan vissna ned vid slutet av
växt-perioden, bruka kallas stjälkar och
äro utmärkande för örtartade
växter; en säregen typ av stjälk är
gräsens strå, som är ihåligt (majs
hör till de jämförelsevis få
undantagen). Trädens och buskarnas
hårda, fasta vedstammar kunna
övervintra, under det att ris eller
halvbuskar inta en mellanställning
mellan örter och buskar, så till
vida som stamspetsarna hos risen
äro örtartade och frysa bort
medan resten av grenverket
övervintrar (ex. blåbär, ljung).
Jordstammar finnas hos de fleråriga
örterna. Långsträckta vågrätt liggande
jordstammar förekomma hos t. ex.
vitsippor, stensöta, hästhov och
kvickrot; hos de båda sistnämnda
är det de snabbt växande
jordstammarna, utlöparna, som göra dessa
ogräs så svårutrotade. Hos
lökarna är jordstammen kort och
skiv-lik (”lökkakan”) och omgiven av
tjocka, näringsfyllda blad,
lökfjällen. Knölarna hos potatis och
jordärtskockor representera andra
former av jordstammar. —
Stjälkarna liksom de unga stammarna eller
stamdelarna hos träd och buskar
omges ytterst av en tunn (över-)
hud (epidermis; se d. o.).
Innanför denna följer en av
tunnväggi-ga celler bestående grundvävnad
(parenkym; se d. o.), vars inre
delar kallas märg. Inbäddade i
grundvävnaden gå i stammens
längsrikt-ning strängar av närings- och
vattenledande vävnader, kärlsträngar
(se Ledningsvävnad). I de två-
hjärtbladiga växternas stammar
ligga kärlsträngarna ordnade så,
att de på ett tvärsnitt tyckas bilda
en enkel ring runtom märgen, hos
de enhjärtbladiga synas
kärlsträngarna däremot strödda över hela
tvärsnittytan. Huvudparten av de
stödjande vävnaderna äro likaledes
tillfinnandes i kärlsträngarna (se
Stödjevävnader). Den vedartade
stammen uppkommer ur den nu
beskrivna typen genom s. k.
sekundär tjocklekstillväxt och
förved-ning av vissa vävnader. Denna
tjocklekstillväxt sker i ett skikt av
delningsvävnad, kambium eller
savring, som anlägges inuti
kärlsträngarna och i grundvävnaden
mellan dessa. Från kambiet
avdelas årligen inåt ved och utåt ett
tunnare skikt, i vilket bl. a. ingår
bastfibrer och silrör (se
Stödje-resp. Lednings vävnader). På ett
tvärsnitt ser man veden uppdelad
i ett antal smala ringar, s. k.
årsringar; på grund av den olika
tillväxthastigheten under vår och höst
(eftersommar) kommer varje
årsring att bestå av ett lager ljusare
och lösare vårved och ett lager
mörkare och hårdare höstved.
Genom att räkna årsringarna kan
man bestämma trädets ålder.
Års-ringarnas tjocklek växlar bl. a.
med klimatet, ett förhållande som
gör att man genom
årsringsmät-ningar i mycket gamla träd eller
stubbar kunnat erhålla vissa
upplysningar om klimatets växlingar i
forna tider. De inre, äldre delarna
av veden, kärnan, bli med tiden
hos de flesta träd fyllda av mer
eller mindre mörkfärgade och mot
röta skyddande ämnen (bl. a.
garvämnen). Kärnan ger därför ett
värdefullare virke än den yngre,
ljusare och vattenrikare splinten.
Utåt skyddas vedstammen av
barken; om dennas beskaffenhet och
egenskaper, se Bark. D. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
