Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stödjevävnad - Stödskog - Stödåtgärder på jordbrukets marknadsområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stödskog — Stödåtgärder på jordbrukets marknadsområde 1659
hasselnötter eller plommonkärnor,
bestå stödjevävnaderna av
stencel-ler, korta, mer eller mindre
avrundade celler med starkt förtjockade
och förvedade väggar. Stenceller
kunna också bildas i mjuka
vävnader, exempelvis i de
stencellklum-par, som uppträda i päron till följd
av insektsstick, hagelskador m. fl.
orsaker. I unga och växande
växtdelar utgöres stödjevävnaden ofta
av kolenkym, som består av
levande celler och har förmåga att följa
med vid omgivande vävnaders
tillväxt ; hos kollenkymet
åstadkommes stadgan genom förtjockning
av cellväggarna endast på de
ställen, där angränsande celler beröra
varandra. — Stödjevävnaderna äro
anordnade i växterna på ett sätt,
som fullständigt överensstämmer
med de regler, människan genom
erfarenhet kommit fram till inom
byggnadstekniken för att största
möjliga hållfasthet skall uppnås
med minsta möjliga
materialåtgång. I rötter och jordstammar,
som framför allt uthärda slitning
och dragning, äro sålunda
stödjevävnaderna samlade mot organets
mitt. I ovanjordiska stammar, som
huvudsakligen äro utsatta för
böjning och tryck, ligga
stödjevävnaderna mestadels som balkar och
lister eller som en sluten cylinder
nära stamomkretsen. D. L.
Stödskog. Många jordbruksföretag
äro så små att enbart jordbruket
ej kan lämna brukaren och hans
familj deras bärgning. Tillgång på
s. k. stödskog till fastigheten kan
dock medföra att jord- och
skogsbruk tillsammantagna kunna bli
av tillräckligt omfång för
brukar-familjens uppehälle. Den moderna
lagstiftningen om jorddelning är
också inriktad på att nybildade
fastigheter i den mån det är
möjligt och önskvärt skola utrustas
med stödskog.
Stödåtgärder på jordbrukets
marknadsområde. Mot slutet av
1920-talet gjorde sig i världen en
allmän ekonomisk kris gällande. De
svåra prisfallen drabbade särskilt
hårt jordbrukets produkter, och så
gott som alla länder ansågo sig
böra skydda sina inhemska
jord-bruksmarknader. Det räckte inte
med tidigare beprövade medel,
såsom tullar och utförselbevis, utan
man fann sig föranlåten att mer i
detalj utforma stödåtgärder i
avsättnings- och prisreglerande syfte.
För vårt lands vidkommande
vid-togos efter hand olika åtgärder
allteftersom verkligt stödbehov
anmälde sig. Sålunda beslöt
statsmakterna 1930 om prisstödjande
åtgärder i fråga om
sockerbetsodlingen. Brödsädesreglering
påbörjades samma år för att ytterligare
utbyggas under året därpå. De
första åtgärderna beträffande mjölk
och mejeriprodukter tillkommo
1932, kött- och fläskregleringen
daterar sig till 1933 liksom vissa
delar av äggregleringen. En
verklig fodermedelsreglering
genomfördes år 1934 osv. — Genom att de
olika åtgärderna vidtogos på olika
tidpunkter, fingo de inget närmare
sammanhang. Vid 1934 års riksdag
beslöts därför, att så avväga
stödanordningarna, att de olika
produktionsgrenarna blevo liksidigt
tillgodosedda. Under
hänsynstagande härtill beslöts bl. a. att man
borde sträva efter att uppnå det
förhållande mellan priser på olika
jordbruksprodukter som rådde
under tiden närmast före krisen. Vad
den absoluta prisnivån beträffar
uttalade sig statsmakterna för ett
prisläge, som skulle ligga 20—25
procent under genomsnittet för
1925—1929. Senare höjdes denna
allmänna prisnivå i så måtto, att
priserna skulle tillåtas svänga
mellan 75 procent av medelpriserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
