Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinens sjukdomar - Svinens utfodring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svinens utfodring
1687
sa fall tillrådes slakt. — L i v m
o-derframfall hos sugga är
en allvarlig sak. Veterinär
tillkallas snarast möjligt. —
Juver-i n f 1 a m m a t i on hos sugga
visar sig först i att grisarna äro
hungriga och skrika. Juvret är
varmt och mycket hårt. Ibland äro
endast isolerade juverdelar
angripna, andra gånger hela juvret.
Behandlingen bör överlåtas åt
veterinär. Sulfonamidpreparaten ha
på sista tiden visat sig vara av
värde för behandlingen av
juverinflammationer hos sugga. —
Benbrott på svin avläka
vanligen, men grisen lider av smärtan
och växer långsamt. Mineralämnen
och fiskolja bör ges för att
påskynda läkningen. — Ohyra på
svinen är i vårt land en tyvärr
vanlig företeelse. Vanligen rör
det sig om löss och skabbdjur.
Svin böra som andra husdjur
ägnas omsorg, då det gäller ohyra
och hygien. Pålitliga medel mot
ohyra äro derrispreparat och
DDT-preparat. Dhl.
Svinens utfodring. Vid utfodringens
ordnande och planläggning inom
jordbruksdriften, är det väl i
allmänhet så att då det gäller
nötkreaturen uppgöres alltid en
ordentlig foderstat med
uppgruppe-ring av djuren efter
mjölkproduktion, levande vikt, hull,
fostersta-die m. m. Inom svinskötseln
däremot felas det väl ofta såväl vid
stordrift som i den mindre driften
mot sådan planering och
utfodringen blir i regel mera
slumpartat utförd. I allmänhet utföres
utfodringen efter djurens utseende
dvs. hull och kan kanske detta
många gånger vara
tillfredsställande. Ofta kan emellertid
foderstatens sammansättning på grund
av tidigare nämnda skäl vara
synnerligen bristfällig, vilket yttrar
sig i bristsjukdomar, dålig trivsel
och dålig tillväxt och resulterar i
ett dåligt ekonomiskt resultat. Vid
planeringen av utfodringen bör
djuren uppdelas i grupper, t. ex.
smågrisar, avvanda grisar, yngre
göd- och avelssvin, unggaltar och
ungsuggor, sinlagda eller dräktiga
modersuggor samt fargaltar.
Av all svinskötsel är utfodring
och vård av smågrisarna det
mest ömtåliga och den del som
fodrar mest omtanke och
arbete.
Under första levnadsveckan är det
framför allt vården som är den
viktigaste. Redan under denna
vecka uppträder ofta en mycket
vanlig sjukdom hos smågrisarna,
nämligen anemi eller blodbrist.
Sjukdomen kännetecknas av blek
hudfärg, dålig foderlust med dålig
tillväxt och diarré. För att
förebygga sjukdomen, då den inträffat
går den icke att bota, insättes
redan ett par dagar efter födelsen
i smågrisutrymmet ett tråg med
grus, pinnmo, jordtorvor ell. dyl.,
en liter per kull och dag, varefter
gruset dagligen strilas med en
lösning av 25 gr tekniskt
järnoxidsulfat till så stor mängd att gruset
fuktas. Efter att smågrisarna
uppnått 14 dagars ålder börja de visa
intresse för eget foderupptagande,
dock är foderlusten mycket olika
för olika kullar, ju större kullarna
äro ju tidigare inträffar
foderupptagandet. Enligt utförda
undersökningar finnas växlingar mellan 14
dagar upp till 5 veckor. I
allmänhet är att tillråda att hellre börja
med tillskottsfoder för sent än för
tidigt. Mycket viktigt är att stor
försiktighet iakttages, så att ej
mera foder tillföres än som ganska
snart förtäres, då i annat fall
fodret skämmes, och framför allt
gäller detta mjölk, vilken lätt surnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
