Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinens utfodring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svinens utfodring
1689
tid kan eventuellt uppdelas i en
tillväxt- eller ungsvinsperiod, som
räcker till 4 månaders ålder och
därefter en gödningsperiod. Under
tillväxttiden kunna relativt stora
mängder grövre foder i form av
rotfrukter, grönfoder m. m. ingå i
foderstaten men med sådana
skrymmande fodermedel blir
tillväxten otillfredsställande och
utvecklingen fördröjes. Vid
uppfödning av baconsvin är därför
användningen av större mängder
skrymmande fodermedel under
ungsvinsperioden av mindre
betydelse, men vid produktion av
tyngre svin kunna en del sådana
fodermedel användas. Vid foderstatens
uppgörande bör hänsyn tagas till
en hel del faktorer. Under den
första perioden ansättes mera
äggvita dvs. muskler i kroppen, varför
fodrets halt av äggvita bör vara
större, under själva gödperioden
ansättes däremot mera fett, varför
äggvitekoncentrationen i fodret bör
växla. Vid en levande vikt av 15—
20 kg bör foderstaten innehålla
125 gr äggvita per fe, vilken mängd
minskas med tilltagande vikt för
att vid 80—90 kg endast uppgå till
85 gr. Halten av kalcium och
fosfor bör beräknas och kompletteras
om fodrets halt är otillräcklig. I
regel utgöres
äggvitekomplette-ringen av skummjölk, vilket
fodermedel vid normala förhållanden
bör utgöras av ca 30 % fe räknat
av hela foderstaten. Därtill
behöver äggvitemedel ingå i form av
fisk eller köttmjöl, eller någon
form av oljekraftfoder t. ex. soja
eller kokosmjöl. Huvuddelen av
fodret utgöres av foderspannmål,
varav kornet är det förnämsta
foderslaget, ty det lämnar fläsk av
mycket hög kvalitet. Majs är
ävenledes ett utmärkt foderslag men
ger dåligt fläsk. Havre kan även
användas i stor utsträckning men
är med sin höga halt av växttråd
ej så användbart som de tidigare
sädesslagen. I svinstam-kontrollen
uppgår skummjölksgivan till
mellan 20—30 % av foderbehovet och
resten utgöres av foderspannmål,
varav 40 % majs och 60 % korn
samt dessutom ett extra
äggvite-tillskott av lika delar sojamjöl och
kokoskakmjöl, vilket tillskott intill
55 kg lev. vikt uppgår till 4 % av
kraftfoderblandningen och över 55
kg till 2 %. För
mineralämnesreg-leringen erhåller svinen ett
mineraltillskott av 50 % foderkalk eller
krita, 25 % dikalciumfosfat och
25 % koksalt, vilken blandning ges
med 15 gr per djur och dag upp
till 25 kg, 35 gr för vikten 33—55
kg och 45 gr över 55 kg. Dessutom
tilldelas varje djur intill 35 kg 5
gr tran per djur och dag mellan
35—55 kg 10 gr eller per kg
kroppsvikt 0,2 gr tran. Ingår
potatis som gödfoder kan denna om den
är kokt, vilket är att allmänt
rekommendera, utgöras av ända upp
till 50—60 % av totalfodret men
vid okokt endast till 10—15 %. Vid
utfodring med potatis måste
äggvite- och mineralbehovet i ännu
högre grad uppmärksammas, då
potatisen är fattig på såväl äggvita
som mineralämnen. — Utfodringen
av ungsvin avsedda till avel
skiljer sig till en början ej i högre
grad från de yngre gödsvinens. De
böra beredas riklig motion och i
deras foderstat bör ingå en del ej så
hårt drivande foder. Om man
jämför de uppställda normerna som
även grupperas efter vikten,
framgår att avelssvinen erhålla
något mindre antal fe men att
ägg-vitehalten är något högre. De unga
avelssvinen böra vara i gott hull,
utan att vara gödda. Mineral- och
vitaminbehovet tillgodoses på
samma sätt som ifråga om gödsvin. —
Vid planering av modersuggornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
