Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinens utfodring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1690
Svinens utfodring
utfodring uppdelas dessa på två
kategorier, digivande och sinlagda.
Då man skall uppgöra foderstater
för modersuggor får man taga
hänsyn till deras levande vikt och
produktion om det gäller de digivande.
Enligt upprättade normer beräknas
för en sugga vid påbörjad
dräktighet med en levande vikt av 150 kg
2 fe samt för varje 50 kg över
denna vikt ett tillägg av 0,25 fe.
Ägg-viteinnehållet kan beräknas till 90
—100 gr pr fe. Vid fortskridande
dräktighet ökas foderbehovet upp
till 4 fe för ovan anförda vikt och
samtidigt ökas äggvitegivan till
100—120 gr pr fe. För digivande
suggor utöver ovan angivna
under-hållsfoder beräknas
produktions-fodret efter 0,5 fe pr gris om
kullen är mindre än 12 grisar och 0,45
fe om kullen är större än 12
grisar. Äggvitebehovet anges till 130
gr pr fe. Totala foderbehovet för
modersugga med en levande vikt
av 200 kg och 12 grisar skulle
sålunda uppgå till ca 8 fe och totala
äggvitebehovet till 1.040 gr. De
fodermedel som skola ingå i de
digivande suggornas foderstater äro
dels grovfoder i mindre mängder,
dels kraftfoder och som
äggvitetill-skott skummjölk. Önskvärt är att
skummjölksgivan kan bli så riklig
att 6—8 kg kan utfodras pr sugga
och dag. Kraftfoderblandningen
består till största delen av de olika
sädesslagen, vetekli, animaliska
fodermedel såsom blodmjöl,
köttfo-dermjöl, fiskmjöl samt inblandade
i fodret ett par procent veteagnar
samt lika stor kvantitet
mineralfoder. Som exempel kan nämnas
följande sammansättning räknat i %.
60—70 % blandsädesgröpe, 25 %
vetekli, 5 % fisk- eller köttmjöl
samt 2 % veteagnar och 2 %
mineralfoder. Mineralfodrets lämpliga
sammansättning är 40 %
foderkalk, 40 % foderfosfat och 20 %
koksalt. Grovfodret kan utgöras
av potatis, foderbetor, morötter
eller AlV-foder. För komplettering
av vitaminbehovet ges dagligen 10
gr fodertran per sugga och dag. De
dräktiga eller sinlagda suggornas
foderbehov är ej så stort och
kravet på äggvita är mindre, fodret
kan för dessa i stor utsträckning
utgöras av grövre foderslag. Under
de första månaderna av
dräktigheten kan därför foderstaten
upptaga ända till 8 kg rotfrukter, 2—3
kg grönfoder eller AlV-foder —
skummjölks- och kraftfodergivan
begränsas. I foderstaten böra ej
alltför fettalstrande fodermedel
ingå.
Under sommaren kunna de
dräktiga suggorna med fördel
vistas å bete som, om det är
gott, kan fylla hela deras
foderbehov.
Fargaltarnas utfodring. Intill att
galten nått tjänstbar ålder dvs till
9 månader å 1 år räknas han till
yngre avelssvin. I och med att
galten tages i tjänstgöring ökar
behovet av näring och kravet på kvalitet
ökas. Fargalten skall utfodras och
skötas så att han når full
utveckling och bibehåller
tjänstdugligheten så länge som möjligt. ’Galten
är halva besättningen’ är ett
gammalt uttryck och har visst fog för
sig. Galten producerar pr år
kanske bortåt 1.000-talet avkomlingar,
en sugga lämnar endast 2 kullar
med t. ex. 10 i varje pr år.
Utfodringen bör sålunda anpassas efter
storlek och tjänstgöring.
Beträffande tjänstgöringen kan man
uppdela densamma i olika grader.
Lindrig vid betäckning av 20—30
suggor pr år och om normal
omlöpning föreligger kommer galten att
tjänstgöra i medeltal var 3:e eller
4:e dag. Medelmåttig tjänstgöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
