Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinskötselns ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1696
Svinskötselns ekonomi
Svinskötselns ekonomi. På de allra
flesta gårdar finns en viss
tillgång på foder som knappast kan
tillgodogöras annat än med hjälp
av svin. Hit hör först och främst
köksavfall men även mejeriavfall,
småpotatis och avfall från
magasinet kan räknas dit. Nästan alltid
torde det vara ekonomiskt klokt
att driva en svinuppfödning så stor
att dessa eljest mer eller mindre
värdelösa fodertillgångar
tillgodogöras. För den större, mera
affärsmässigt inriktade svinskötseln
måste även sådana fodermedel
tillgripas som kunna avyttras på
annat sätt. Svinskötseln kan i
huvudsak ges tre olika inriktningar.
Den kan som mål ha 1) att
producera smågrisar för avsalu, 2) att
till slaktfärdig ålder uppföda
inköpta smågrisar och 3) att till
slaktfärdig ålder föda upp
smågrisar av egen uppfödning. —
Smågrisuppfödning enbart för avsalu
passar väl i småbruket. Särskilt i
norra Skånes småbruk har denna
hantering också fått stor
utbredning. Både i fallen 1) och 3) är
det för ett gott ekonomiskt
resultat givetvis av största vikt med
hög fruktsamhet och goda
moderegenskaper hos suggorna.
Suggor-na måste därför utväljas med
omsorg. I medeltal bör man fordra att
de per kull lämna 8—10 stycken
livskraftiga grisar. En modersugga
bör ha minst 12 väl utbildade
spenar. I de fall då smågrisarna
betalas efter vikt är det i regel mest
lönsamt att taga dem från modern
och sälja dem först vid 8 veckors
ålder i stället för vid 6 veckors som
tidigare varit vanligast. Den
ökning i foderåtgång till sugga och
grisar som blir följd av
digivnings-periodens förlängning med två
veckor kan beräknas till ungefär
15 foderenheter per avvand gris.
Då varje gris under dessa två
vec
kor kan beräknas öka ungefär 5
kg i vikt kan meråtgången av
foder oftast bli väl betald.
Emellertid drager ju
smågrisuppfödningen även kostnader för andra
ändamål än foder.
En allmän regel säger att
smågrisuppfödningen bör betala sig
väl om grispriset per kg
levande vikt överstiger 9—10 gånger
priset per foderenhet
kraftfoder.
Foderförbrukningen per
modersugga och år kan, då smågrisarnas
till-skottsfoder räknas med,
uppskattas till 1.200 fe då
digivningsti-den är 6 veckor, 1.450 fe vid 8
veckor. — Hur lönsam
gödningen av slakterisvin ställer
sig påverkas bl. a. av följande
viktiga omständigheter: fläskets
kvalitet och pris, smågrispriset,
foderförbrukningen per kg
tillväxt samt svinens slaktförlust.
— Under normala förhållanden
bruka fläskprisen vara
underkastade en oavbruten vågrörelse
så att tider med god lönsamhet för
svingödningen omväxla med sämre
tider.
Med hjälp av statistiken över
suggbetäckningar kan den
intresserade lantmannen ganska
noga bedöma hur tillförseln av
90 kgs grisar och därmed
fläskprisen kommer att ställa
sig ungefär 10 månader framåt
i tiden.
Man kan räkna med att ett
förhållandevis rikligt utbud av
slaktfärdiga svin medför sjunkande
fläskpriser och tvärtom. —- Vid
varje tillfälle är det viktigt att ha
så hög kvalitet på fläsket som
möjligt så att man får ut det
bästa möjliga pris som kan nås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
