Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säckdragarmalar - Säd - Sädesbladlusen - Sädesblåsa - Sädesbroddflyet - Sädesdrank - Sädesfläkt - Sädeskross - Sädesledare - Sädesrensningsmaskin - Sädesslagens skadedjur - Sädessorteringsmaskin - Sädestripsen - Säfstaholm - Sälgsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säd — Sälgsläktet
1713
friska nyutslagna barren. Mot
slutet av maj är larven fullvuxen och
förpuppar sig i sitt rör.
Skadegörelsen består i att vid svåra
angrepp barrförlusten kan bli
betydande, men även en kalätning
torde hos oss ej medföra trädets död.
I plantskolor kan lärkträdsmalen
med fördel bekämpas med
svavel-kalkvätska, som sprutas på
träden före knoppsprickningen.
W. B.
Säd, se Spannmål och
Stråsädesodling.
Sädesbladlusen, se Bladlöss.
Sädesblåsa är en av de accessoriska,
hanliga könskörtlarna, se
Könsorgan, hanliga. Hfld.
Sädesbroddflyet, se Jordflyn.
Sädesdrank, se Fabriksavfall.
Sädesfläkt, se Transportfläktar.
Sädeskross, se Kvarn.
Sädesledare, se Könsorgan, hanliga.
Sädesrensningsmaskin, se
Rensningsmaskiner.
Sädesslagens skadedjur, se Bladlöss,
Dvärgstritar, Fritflugor,
Gallmyggor, Harkrankar, Jordflyn,
Jordloppor, Knäppare, Minerarflugor,
Nattflyn, Rågbroddflugan, Tripsar,
Trådmaskar och Ängsstinkflyn.
Sädessorteringsmaskin, se
Rensningsmaskiner.
Sädestripsen, se Tripsar.
Säfstaholm, se Äpple.
Sälgsläktet (Salix) bildar
tillsammans med poppel- (asp-) släktet
familjen Salicåceæ och omfattar
träd och buskar med enkla blad,
nakna, enkönade, med
honungs-körtlar försedda blommor samlade
i ax eller hängen, han- och
honblommor på skilda stånd samt
kapselfrukter med små frön
omgivna av ullhår; pollineringen sker
med insekter. I Sverige förekomma
ett trettiotal arter; många av
dessa korsa sig lätt med varandra och
bilda hybrider, som göra
artbestämningen svår. Arterna kunna
delas på två grupper: viden, som i
allmänhet blomma på bar kvist,
och pilar, som blomma först sedan
lövsprickningen börjat eller ägt
rum. Till videna hör sälgen (S.
caprea), en högvuxen buske eller
ett träd av upp till 12 m höjd med
utspärrade, spröda och knotiga
grenar och ovala, mörkgröna, på
undersidan gråludna blad. Sälgen
är vanlig över hela landet upp till
fjällen. Övervägande buskartade
äro gråvide (S. cinerea), bindvide
(S. aurita) och svartvide (S.
nigri-cans), alla vanliga på fuktig
ängsmark och stränder över större
delen av landet. Krypvidet (S.
repens), en låg, krypande buske med
kortskaftade på undersidan
silkes-ludna blad kan växa även på
torrare mark och är till besvär vid
ängsslåtter (”lievarg”). I fjällen
spela flera arter av viden en stor
roll i vegetationen, somliga mer
eller mindre högvuxna buskar,
andra nedliggande, mattbildande.
Jolstern (S. pentandra) hör till
pilarna och är ett medelstort träd
eller en större buske med
mörkgröna, glänsande blad och mycket
riklig produktion av fröull i de
under vintern mognande kapslarna;
arten är tämligen allmän över hela
landet. Av främmande ursprung,
allmänt odlade och inte sällan
förvildade äro korgvidet (S.
vimina-lis), knäckepilen (C. fragilis) och
vitpilen (S. alba). De båda
sistnämnda liksom åtskilliga andra
utländska arter odlas mycket som
prydnadsträd, korgvidet för
vidjor-nas användbarhet vid korgflätning
och som skyddshäckar och
ägogränsmärken (de skånska
”pileval-larna”). Sälgens bark användes till
garvning och har även brukats i
medicinen som råmaterial för
framställning av salicylsyra; lövet har
använts som kreatursfoder.
Jol-sterns fröull försöktes under
fri
108 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
