Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tarmkanalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1730
Tarmkanalen
Tungan liksom kindernas insida är
särskilt hos idisslarna försedd med
kraftiga horntappar, s. k. papiller.
Tungan är också hos dessa djur
starkare än hos exempelvis hästen.
När en idisslare betar, slites gräset
huvudsakligen av just med tungan.
Munhålans tak, gommen, är
försedd med tvärgående valkar, som
utgöras av
slemhinneförtjockning-ar. Baktill i munhålan hänger från
gommen det s. k. gomseglet, en
slemhinnegardin, ner och skiljer
munhålan från svalget. Gomseglet
tjänar till att leda fodret mot
matstrupens övre öppning och till att
hindra fodret att pressas upp mot
näsans bakre öppning mot svalget.
Smakorganen äro belägna på
tungans bas och på gommen och
gomseglet. Förutom att fodret
mekaniskt sönderdelas i munhålan
tillblandas detta med saliv. Denna
kommer under tuggningens gång
från dels i slemhinnan belägna
småkörtlar och dels från de stora
spottkörtlarna, vilka äro
öron-spottkörtlarna, belägna under
öronen, käkspottkörtlarna på insidan
av underkäksbenet samt
tungspott-körtlarna, vilka äro belägna under
tungan. Genomsnittsmängden saliv
per dag är hos häst 40—50 och ko
60 liter. I svalget korsa foder- och
luftvägarna varandra. Framtill i
svalgets botten ligger nämligen
struphuvudet, öppningen till
luftstrupen och bakom denna
foderstrupens öppning. I svalget mynna
de s. k. örontrumpeterna eller
eustachiska rören, vilka äro
förbindelsekanaler mellan svalg och
mellanöra. Genom
sväljningsrörel-ser i muskulaturen och tungan
överföres den tuggade födan till
foderstrupen, som förbinder
svalget med magen. I foderstrupens
vägg finns en kraftig muskulatur,
som genom att rytmiskt
sammandraga sig, befordrar ner fodret i
magen. Foderstrupen löper ej
alldeles i halsens främre mittlinje
utan något på halsens vänstra sida.
Den löper in i brösthålan och
genom mellangärdet något till
vänster om mittlinjen för att genom
övre magmunnen mynna i
magsäcken. — Magen är en säckformad
utvidgning av tarmkanalen mellan
foderstrupen och tolvfingertarmen.
Alla djur utom idisslarna ha enkel
mage. Idisslarna ha fyra magar;
vommen, nätmagen, bladmagen och
löpmagen. Den senare motsvarar
övriga djurs mage, medan de tre
s. k. förmagarna äro att anse som
utbuktningar på foderstrupen.
Magens storlek växlar med
fyllnadsgraden. Hästmagen rymmer ca 20
liter och svinmagen 7—8 liter.
Från magsäckens slemhinna
produceras magsaften, som bildas av
magsaftkörtlarna. Magsaften
innehåller saltsyra, pepsin, löpe och
en del salter. Sönderdelningen av
såväl fett, äggvita som kolhydrat
påbörjas i magsäcken. —- Av
idiss-larnas förmagar är vommen den
största. Den rymmer på ett
medelstort nötkreatur 100—150 liter.
Vommen, som ligger i vänstra
delen av bukhålan, utgör ett stort
jäskar för det nedsvalda fodret.
Liksom de övriga förmagarna har
vommen i sina väggar en kraftig
muskulatur. Kraftiga
sammandragningar äga också rum i vommen.
10—12 sådana sammandragningar
äga rum på 5 minuter. Nätmagen
är den minsta av
magavdelningar-na. Även i nätmagen äga rytmiska
sammandragningar rum.
Foderstrupen hos idisslare mynnar på
övergången mellan nätmage och
vom. En del av fodret går direkt
över i nätmagen för att fortsätta
genom bladmagen till löpmagen,
medan en del går över i vommen
för att lagras och senare idisslas
(se Idisslare). Nätmagen har sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
