Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torvjordsanalys - Torvkol - Torvkoks - Torvmark - Torvmosse - Torvmull - Torvmylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1760
Torvkol — Torvmylla
och i askan utlöstes
ifrågakom-mande ämnen genom kokning med
koncentrerad saltsyra och
salpetersyra. År 1891 utarbetades av
Svenska Mosskulturföreningen en
extraktionsmetod, enligt vilken den
lufttorkade jorden behandlas med
10 gånger sin mängd 3,5 normal
saltsyra under 48 timmar vid en
temperatur av 48°. I det filtrerade
extraktet bestämmes därefter
järnoxid, lerjord, kalk (ev. även
mag-nesia), kali, fosforsyra och
svavelsyra (dvs. färdigbildade
sulfater). Enligt denna metod har vida
mer än 10-tusentalet torvjordar
och gyttjor undersökts för
odlings-ändamål. Jämförande kärl- och
fältförsök ha bekräftat, att de
medelst denna metod erhållna
vär-derna på växtnäringsämnena i
torvjorden, motsvara vad som för
kulturväxterna redan är
tillgängligt eller blir det genom
torvjordens fortgående förmultning under
de närmaste
vegetationsperioderna. — Reaktionsbestämningar i
och för utrönande av en jords
kalkningsbehov ha ifråga om
torvjordar icke samma betydelse som
i fråga om fastmarksjordar och
kunna icke ersätta en
kalkbestämning. — Om kalkhalten är
medelmåttig eller ca 5.000 kg pr ha till
20 cm djup behöver i regel ingen
kalkning företagas. Detta
förutsätter, att jorden icke innehåller
svavelsyra, som stundom
förekommer särskilt i gyttjor i stora
mängder, nödvändiggörande
rikligare kalktillförsel. — Är
kvävehalten medelmåttig eller ca 9.000
kg pr ha till 20 cm djup behöver
i allmänhet intet kväve tillföras.
Detta gäller emellertid endast
mera förmultnade torvjordar belägna
i landskap där medeltemperaturen
under året ej är för låg, så att
under en relativt ej för kort
vegeta
tionsperiod tillräckliga mängder
av det hårt bundna torvkvävet
kunna hinna överföras i för
växterna upptagbara former
(ammonium- och salpeterkväve). — För
att en torvjord eller gyttja icke
skall behöva tillföras kali eller
fosforsyra efter nyodlingen, bör
jordens kalimängd, bestämd enligt
förutnämnda extraktionsmetod, ej
understiga 1.200—1.300 kg kali
och fosforsyremängden ej gärna
under 1.500 kg fosforsyra pr ha till
20 cm djup, beroende på i viss mån
andra förhållanden i jorden
(reaktion, askhalt, kalktillstånd, halt av
järnoxid och lerjord osv.). Hj-dt.
Torvkol framställes genom
upphettning av torv i mila, ugn eller
re-tort. Torvkolets vattenhalt brukar
vara 4—8 %. Askhalten är
givetvis beroende av ursprungstorvens
askhalt, men eftersom koksutbytet
i regel är ca 45 % måste man
räkna med att askhalten i torvkolen
är minst dubbelt så hög som i den
okolade torven. Det effektiva
värmevärdet vid 6 % vattenhalt är i
medeltal 6.450 kilogram kalorier
pr kg. Volym vikten är ca 25 kg/hl.
Hj-dt.
Torvkoks. Genom upphettning av
torv till ungefär 550° C kan
torvkoks framställas vid vilken
process även värdefulla biprodukter
såsom brännbar gas, gasbensin
och tjära erhålles. Koksning av
torv synes icke vara lönande
under normala förhållanden, men
den kan bli av stor betydelse i en
krissituation. Hj-dt.
Torvmark. Ordet torvmark användes
vanligen om ett markområde, där
jordarten till minst 0,5 m djup är
torv. A. B.
Torvmosse, se Mosse.
Torvmull, se Torvströ.
Torvmylla betecknar en mulljord,
som uppkommit genom förmult-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
