Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vete
1845
i Medelhavsländerna samt i vissa
delar av Nord- och Sydamerika och
i Australien. För brödbakning kan
det endast användas, om det
blandas med vanligt, mjukt vete.
Engelskt vete har stora, tjocka och
borstiga ax med 5—7-blommiga
småax. I småaxen utbildas 3—5
kärnor. Arten är den mest
storvuxna bland alla vetearterna och
den kallas ibland också för
tjockvete. Dess kärnor äro starkt
mjö-liga, men äggvitefattiga och
lämpa sig ej för brödbakning. I
stället användes det engelska vetet för
beredning av vetestärkelse. Det
odlas numera huvudsakligen i
Medelhavsområdet. Där passar det bra
också av den anledningen, att det
kräver en lång vegetationsperiod.
Polskt vete kallas även ”Jätteråg”.
Det skiljer sig från andra
vetesorter genom sina långa och breda
agnar, fylliga ax och långa,
råglik-nande kärnor. — Vetena inom
dinkelserien skilja sig från de
övriga vetena genom mera runda
och fylliga kärnor. De innehålla
såväl borstveten som borstlösa
veten, och vårformer såväl som
höstformer förekomma. Det
vanliga vetet är det mest
betydelsefulla bland alla veten. Axen
kunna vara täta eller glesa och av
mycket växlande längd. Småaxen
äro 2—5-blommiga, antalet kärnor
per småax 3—4. Kärnfärgen kan
vara vitgul till rödbrun och
kärn-formen rundad eller oval. Rikliga
variationer med hänsyn till
hårighet, färg m. m. hos ax, strå och
blad förekomma. Dvärgvete, som
också kallas kubbvete eller
tät-axigt vete, står mycket nära det
vanliga vetet. Det utmärkes av ett
kort och tätt ax, som ofta får en
svagt elliptisk form i stället för
den hos det vanliga vetet vanliga
axformen med i det närmaste
parallella sidor. — Veteodlingen är ur-
Småax av vete, a borst, b yttre blomfjäll,
c kalkfjäll, d nedre skärmfjäll, e inre
blomfjäll, f övre skärmfjäll.
åldrig i Sverige. Under äldre tider
odlades emmervete och enkornvete
men också dvärgvete. Fynd av
emmervete föreligga från stenåldern.
Emellertid undanträngdes dessa
vetearter av det vanliga vetet. Det
var vetesorter med långa och glesa
ax. Dessa förekomma t. ex. under
1700-talet och hade god
vinterhärdighet, relativt god kvalitet men
ett svagt strå. Dessa ersattes
under slutet av 1800-talet av det
tätaxiga Squareheadvetet, som
infördes från England. Dess
företräden framför de gamla lantvetena
var styvare strå, bättre avkastning
samt bättre motståndskraft mot
gulrost. Men i stället hade det
sämre bakningsduglighet och var mera
frostömt. Den svenska
växtförädlingen har sedan slutet av
1800-ta-let i stor utsträckning arbetat med
kombinationer mellan de glesaxiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
