Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårbrodd - Vårbruk - Vårtbitare - Vårtor - Våtarv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårbruk — Våtarv
1865
lukten och då dessutom
fodervärdet är dåligt, kan vårbrodd ej
tillmätas någon praktisk
betydelse. D. L.
Vårbruk. I ordet vårbruk innefattas
det arbete som kräves för jordens
iordningsställande till vårsådden.
Ibland räknas dit även övriga
vårarbeten som förekomma på
höstsädesfält och vallar. Vid vårbruket
får man ta hänsyn till att arbetet
utföres i rätt tid och på rätt sätt
så att bästa möjliga betingelser
för grödornas utveckling skapas.
Då höstplöjning ej hunnit utföras
får man börja med vårplöjning.
Vårplöjning är för de flesta
jordar ej att förorda, enär
jorden uttorkas.
Även om jorden omedelbart
finfördelas och vältes blir i regel
skörderesultatet ej lika gott som då
jorden är höstplöjd och fått
sönderdelas av frosten under vintern.
Om vårplöjning måste utföras bör
den göras grundare än
höstplöjning. I regel börjar vårbruket med
igenplöjning av slutfåror,
utjämning av tegryggar o. dyl. Därefter
kommer utharvning som avser att
bringa ytan i fint skick så att
fuktigheten bevaras. Vid traktordrift,
då sådden undanstökas på några
dagar har ytharvningen ej stor
betydelse. Då enbart dragare
användas till sådden och arbetet kräver
lång tid är däremot lättharvning
befogad. På styva jordar som ligga
lösa och luckra i ytan tack vare
frostens inverkan under vintern är
som regel bäst att låta jorden
ligga orörd tills den torkat upp och
är tjänlig för sådd. — Det är av
stor vikt att vårbruket utföres så
grunt som förhållandena medgiva.
Vid djupt vårbruk föreligger
större fara för uttorkning varjämte
utsädet vanligen kommer för djupt,
vilket medför att uppkomsten
försenas och risken för skador genom
skorpbildning och rotmaskangrepp
ökar. KIK.
Vårtbitare, se Rätvingar.
Vårtor (inkar) äro svulster
utgångna från huden. Uppträda ofta i
stort antal hos nöt särskilt under
buken och på juvret samt hos häst
omkring öronen, skåpet, på insidan
av låren och under buken. Särskilt
yngre djur angripas. Ibland falla
inkarna bort av sig själva, andra
gånger måste operation företagas.
Orsakas ibland av smitta, och då
kan uppkomsten av vårtor
förebyggas genom vaccination. Hfld.
Våtarv (Stellaria media) tillhör
nejlikväxternas familj
(Caryophyl-laceæ) och utmärkes av en slankig,
trind stjälk med äggrunda,
ljusgröna blad, de nedre skaftade, de
övre oskaftade. De små, vita
blommorna sitta i fåblommiga
knippen. Våtarven är ettårig men
förekommer även som höstgroende
och övervintrande och kan under
snöfattiga vintrar påträffas
blommande när som helst, när blidväder
råder. Ej sällan kan den med sina
rikt förgrenade stjälkar bilda
sammanhängande, upp till 4—5 dm
höga mattor. Under sådana
förhållanden är våtarven ett ytterst
besvärligt ogräs, som förkväver
varje annan gröda. Förökningen sker
med de små, rundade fröna, av
vilka en planta i medeltal bildar
omkring 15.000, samt genom
lösryckta stjälkbitar, som lätt slå rot.
Våtarven, som är spridd över hela
världen utom i tropikerna, är
ytterst vanlig över hela landet och
är särskilt norrut ett svårt ogräs
på åkrar och i trädgårdar. De
skador, den förorsakar, uppvägas ej
på långt när av den nytta, den
gör som utmärkt höns- och
svin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
