Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våtarv - Våtvarma omslag - Vädd - Väderlek - Vägbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1866
Våtvarma omslag — Vägbyggnad
foder. Den har också brukats i
folkmedicinen och som
människo-föda på samma sätt som spenat.
Att våtarven allmänt
uppmärksammas framgår bl. a. av, att den
i folkspråket går under mer än
200 olika namn; några i olika
trakter utom våtarv vanliga namn
äro narv, nate, sarv, vassarv och
vannare. D. L.
Våtvarma omslag, se Omslag.
Vädd kallas flera arter av
växtsläktena Knautia, Succisa och Scabiosa
(stundom samtliga förda till det
sistnämnda släktet). Se Åkervädd
och Ängsvädd. D. L.
Väderlek, se Klimat.
Vägbyggnad. Väg skall alltid byggas
.så att den blir avpassad för sitt
ändamål. Där livlig, hastig och
tung trafik väntas, måste vägen
göras bred, bärkraftig och slitstark
varjämte kurvornas radier måste
göras stora. Ju mindre,
långsammare och lättare trafiken väntas
bli, desto smalare, krokigare och
mindre hållfast kan vägen göras.
Hos enklare skogsvägar, som ej äro
för långa och där
genomgångstra-fik ej skall förekomma, kunna
fordringarna i vissa avseenden vara
tämligen små. Emellertid är det å
andra sidan vanligt, att trafiken på
sådana vägar blir mycket tung
(timmerlass etc.), varför
fordringarna på bärkraftighet och
slitstyrka ej kunna få eftersättas. —
Stakning. Väg bör alltid stakas.
Den får då säkrare ett gott läge
och blir bättre bygd. Åtminstone
ett enklare vägförslag bör
dessutom upprättas, vilket medför
säkrare kostnadsberäkning, bättre
överblick över arbetena och i hög
grad underlättar vägarbetenas
prissättning och utförande. För
mycket enkla vägar, som till största
delen följa markytan, kan
vägför-slaget inskränkas till prissättning
och arbetsbeskrivning för delar
med likartad arbetssvårighet, men
för något mera påkostade vägar
bör förslaget innefatta följande
delar: plankarta, längdprofil,
tvärprofiler, normalprofiler samt
kostnadsberäkning, i förekommande
fall även specialritningar till större
trummor och broar. — Genom
noggrann undersökning utrönes det
bästa läget för vägen och
fastställas de ”passpunkter”, där vägen
måste gå fram. Sådana
passpunkter äro t. ex. lägsta svackan i en
ås, sänkan mellan två bergknallar,
strandremsan mellan två
vattendrag, landtungan mellan två
mossar etc. Vid bestämmandet av
vägens läge i övrigt skola bl. a.
följande synpunkter beaktas. Vägen
bör göras så rak och så jämn som
möjligt. Skarpa kurvor samt
större bankar och skärningar böra
förekomma endast i nödfall.
Svårarbetad, otjänlig och dyrbar mark
skall undvikas. Till svårarbetad
och otjänlig mark räknas berg,
stenskravel, starkt stenbunden
mark och starkt kuperad mark,
vidare jäslera och flytjord samt lösa
och djupa mossar och kärr. Ren
sand är också ofta otjänlig.
Dyrbar mark är framför allt åker och
tomtmark. Väg bör förläggas så,
att vägbanan lätt torkar upp, t. ex,
på norra sidan (sydsluttningen) av
en dalgång, på sydsidan om
kullar, hus, upplag, etc. Slutligen
undvikas lägen, där snön visar
benägenhet för drivbildning. — Sedan
”passpunkterna” fastställts och
marken mellan dessa befunnits
användbar, stakas raklinjer mellan
dem. Kurvornas krökning
bestämmes med hänsyn till det utrymme
som står till förfogande. Deras
radie bör ej gärna understiga 100 m.
S-kurvor undvikas om möjligt,
likaså större kurvor i eller vid nedre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
