Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtnäring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892
Växtnäring
På sina håll tillföres jorden
svavel. Genom bakterieverksamhet
förvandlas detta till svavelsyra
och härvid åstadkommes en
sänkning av jordens reaktion. Metoden
lär användas i Nordamerika, där
man genom att till potatis ge 500—
1.000 kg svavel pr ha
reducerar angrepp av potatisskorv. —
Kalium (K) förbrukas av växterna
i minst samma kvantiteter som
kväve. Främst förekommer kalium
i växternas vegatativa delar och
särskild i blad. Kalium har
betydelse för kolhydratbildningen och
transporten av organiska ämnen
inom växten. Ävenledes synes
grundämnet medverka vid
proteinbildning och celldelning. Vidare
bör framhållas, att kalium
åstadkommer en kraftigare bladhinna,
vilket bidrager till att motverka
angrepp av svampparasiter.
Kalium uppgives även främja
bildningen av stödväv och därigenom
motverka liggsäd. Vid en riklig
tillgång på kalium kan dock
stödväven blir spröd — särskilt i växtens
övre del — varigenom strået
lätt knäckes. Inflytandet på
stödväven kan hos korn yttra sig i
form av grövre skal och
kraftigare skalnerver, vilket medför
försämrad maltkornskvalitet. —
Riklig kaliumtillförsel till potatis
motverkar mörkfärgning efter
kokning. Detta uppgives bero på
att kvävet vid av kaliumbrist
hämmad kolhydratbildning ej kan
upparbetas till organiska
kväveföreningar. — Kaliums betydelse för
kolhydratbildningen framgår
därav, att sockerhalten är väsentligt
högre hos höstsädesplantor, som
ha riklig tillgång på kalium än
hos plantor, som lida brist på
detta näringsämne. Med högre
soc-kerhalt synes följa bättre
vinterhärdighet. Kalium uppgives även
spela viss roll för växternas
vattenhushållning, och man har gjort
den erfarenheten, att torrskador
lättare uppstå på jordar med
dåligt än gott kalitillstånd.
Sveriges jord har förhållandevis god
halt av kiselsura dubbelsalter av
kalium, härstammande från de
bergarter, varav jorden bildats.
Dessa kalisalter äro till största
delen svårlösliga. Genom förvittring
frigöres dock efterhand en del
kalium, och därför finns det i
marken alla övergångsformer från
lätt-lösliga till svår- eller olösliga
kaliumföreningar. Av olika jordslag
har leran genomgående betydligt
högre kaliumhalt än sandjorden,
medan denna i sin tur brukar ha
mera lättlösligt kalium. Den mängd
kalium, som frigöres genom
förvittring, täcker dock sällan
växternas behov av detta näringsämne.
Däremot få grödorna en hel del
kalium genom stallgödsel, som
innehåller ca % K2O och urin med
en K2O-halt av 3/4—1 %. —
Kalcium (Ca) är ett absolut
nödvändigt växtnäringämne, som i
huvudsak förekommer i bladen.
Grödorna synes ha mycket olika behov av
kalcium. Sålunda innehåller
balj-växtgrödor upptill 180 kg Ca pr
ha, medan andra grödor
förbruka betydligt mindre mängder,
sädesslagen ofta blott 20 kg Ca pr
ha. Vilken roll kalcium spelar
under växternas
uppbyggnadsarbete är ännu oklar. Grundämnet
upptages som kalciumjoner
tillsammans med salpetersyra,
fosforsyra och svavelsyra. När dessa
ämnen uppbyggas till protein,
bildas hos många växter oxalsyra,
som förenas med kalcium till
kal-ciumoxalat. Detta är svårlösligt
och upplagras som kristaller i
stjälkar och blad, med vilka
kalken återbördas till marken. En hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
