Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äggviteämnen - Äggätning hos höns - Ägodelningsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äggätning hos höns — Ägodelningsrätt
1915
äggviteämnen vid fullständig
nedbrytning huvudsakligen gav
aminosyror och beviset att
äggviteämnena huvudsakligen voro uppbyggda
av aminosyror. Man har lyckats
syntetisera flera de naturliga
proteinerna närstående ämnen, och det
egentliga livets kemi har man
därmed kommit allt närmare. —
Äggviteämnen äro kvävehaltiga, i
lösning alltid kolloidala, organiska
ämnen med hög molekylarvikt. Om
syrets atomvikt sättes lika med 16,
blir molekylarvikten för vanligt
rörsocker 342, medan
molekylarvikten hos äggviteämnena vanligen
ligger mellan 34.500 och 5
miljoner. Äggviteämnen innehålla
förutom kol, väte, syre och kväve
även svavel och i vissa fall också
fosfor. De visa några gemensamma
färg- och fällningsreaktioner.
Ibland denatureras äggvitan vid
fällning, dvs. den går ej åter i
lösning, om de ursprungliga
förhållandena återställas. I torrt tillstånd
äro äggviteämnen vanligen amorfa,
vissa äggviteämnen kunna dock
även fås i, kristallin form. Alla
äggviteämnen äro lösliga i alkali och
koncentrerade syror, några även i
vatten (albuminer), vissa i
saltlösningar ( globuliner ), andra återigen
i 60—70 %-ig alkohol
(sädesslagens alkohollösliga proteiner t. ex.
gliadin i vete och råg, zein i majs).
— Då det ej är möjligt att indela
äggviteämnen på en rent
vetenskaplig grund, t. ex. efter art och
mängd hos de ingående
aminosyrorna, brukar man använda vissa
olikheter i löslighet,
koagulerbar-het och andra fysikalisk-kemiska
egenskaper liksom ursprung för
att få en viss grövre indelning.
Enligt denna skiljer man mellan
följande grupper av äggviteämnen.
1) Enkla proteiner, till
vilka räknas protaminer, histoner,
globuliner, albuminer, gluteniner
och sädesslagens alkohollösliga
äggviteämnen, vilka även
benämnas prolaminer. 2)
Sklero-proteiner eller
skelett-äggvita till vilka höra kollagen,
elas-tin, keratin, huvudbeståndsdelen i
hornämne, fibroin m. fl. 3)
Sammansatta proteiner
eller proteider, såsom
fosforprote-ider och nucleo-, glyko- och
kromo-proteider. 4) Förändrade
proteiner såsom koagulerat
äggviteämne, acid- och
alkalipro-teiner, proteoser eller albumoser
och peptoner, oxiproteiner,
halogenäggvita m. fl. — Betr, närmare
detaljer om de viktigaste av
ovannämnda äggvite-arter, se under
resp. ord. — De olika proteinerna
äro uppbyggda av både till art och
mängd olika aminosyror. Ur
närings- och utfodringssynpunkt är
den äggvita värdefullast, som
innehåller de för människo- och
djurkroppens uppbyggnad nödvändiga
aminosyrorna i lämpliga
mängdförhållanden. Man talar därför om
olika biologiskt värde hos olika
arter av äggviteämnen. Medan t. ex.
cerealieäggvita och äggviteämnen i
de vanligaste formerna av
vegetabiliskt kraftfoder saknar flera för
människor och husdjur
oundgängligen nödvändiga aminosyror och
sålunda ha ett lägre biologiskt
värde, är kött- och mjölkäggvitan
allsidigt sammansatt och har ett
högre biologiskt värde. F.
Äggätning hos höns. Denna ovana
förekommer rätt ofta i hönsflockar
och kan ha sin grund i bristande
sysselsättning för djuren eller
felaktig utfodring. Hönor, som lärt
sig äta ägg, böra snarast infångas
och slaktas, då de ej lägga bort
denna ovana utan snarare kunna
lära andra. KIK.
Ägodelningsrätt, se Jorddelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
