Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äpplerost - Äppleskorv - Äpplespinnmalen - Äpplestekeln - Äpplevecklaren - Ärenpris - Ärenprissläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äppleskorv — Ärenprissläktet
1921
tjockade gula och röda fläckar med
talrika rörformiga, i kanten
fran-sade bildningar (skålrost). De i
fuktigt tillstånd geléartade
vinter-sporsamlingarna bildas på
enbuskens grenar. Närhet till enar samt
fuktig luft kan föranleda svåra
angrepp. Sjukdomen synes icke
kunna tillfredsställande bekämpas
genom besprutning. Th. Lfs.
Äppleskorv, se Fruktskorv.
Äpplespinnmalen, se Malfjärilar.
Äpplestekeln, en i södra Sverige
förekommande, 6—8 mm lång, gul, på
ryggen delvis svart växtstekel.
Dess gul- eller gråaktigt vita
larver angripa äpplekart, i vilka de
helt eller delvis förtära kärnhuset,
så att karten blir ihålig. Fullvuxna
krypa de ut genom ett hål på
kartens sida och förpuppa sig i jorden.
Något fullt effektivt
bekämpningsmedel känner man ej och måste
därför oskadliggöra larverna i de
angripna karten genom att skaka
ned och förstöra dessa.
Omgrävning och tillpackning av marken
under trädkronorna på våren i god
tid före blomningen anses också
göra god nytta. O. A.
Äpplevecklaren, en allmänt
förekommande vecklarfjäril med gråaktiga,
brunvattrade framvingar, som i
yttre hälften ha en mörkbrun,
delvis guldskimrande, rundad fläck.
Den mäter högst 2 cm mellan
vingspetsarna. Den är ett viktigt
skadedjur på äpplen och angriper
någon gång även päron. Äggen
läggas direkt på karten. De blekröda
larverna, ”äpplemaskarna”, tränga
i regel genom blombottnen ned till
kärnhuset, varifrån de senare
gnaga en vid och tämligen rak gång
ut mot fruktens sida. Om två
frukter stöta intill varandra, angripas
ofta båda av samma larv. Larverna
övervintra i kokonger under
barkflisor o. dyl. på trädstammarna
och förpuppa sig där sent på
vå
ren. Bekämpningen består dels i
noggrann stamrengöring, dels i
arsenikbesprutning efter
blomningens slut. O. A.
Ärenpris, se Blomsterodling, Perenna
blomsterväxter.
Ärenprissläktet (Veronica) hör till
lejongapsväxternas familj
(Scro-phulariaceæ). Kännetecken äro de
tratt- eller fatlika, fyrflikade
blommorna med kort pip och två
ståndare. Blomfärgen är oftast blå. I
Sverige förekomma 22 arter,
samtliga smärre örter. Släktets svenska
namn hänför sig till ärenpris (V.
officinalis), som har nedliggande—
uppstigande, strävhåriga stjälkar,
ovala, sågade, likaledes
strävhåriga blad och klasar av blekblå
blommor. Den växer på torr mark i
skogar och bergbackar och är i
södra och mellersta Sverige allmän,
i Norrland sällsyntare. Långt
tillbaka var den uppskattad som
läkeväxt men är nu utan betydelse.
Mest känd av släktets arter torde
teärenpris, teveronika (V.
chamæd-rys) vara. De spensliga stjälkarna
bära oskaftade, ovala och djupt
naggade blad och glesa klasar av
himmelsblå blommor med inslag av
violett och vitt. Man finner den på
ängar, örtbackar och gräsmattor
allmänt upp till mellersta
Norrland. Bladen av denna liksom av
föregående art ha förr använts
som te. I grunda bäckar och diken
växer i södra hälften av landet
bäckgröna (V. beccabunga), vars
blanka, något köttiga och
vintergröna blad lära kunna användas
som vintersallat. Som ogräs i
trädgårdar och på åkrar påträffas
allmänt i södra och mellersta Sverige
åkerärenpris (V. agrestis); till
skillnad från de förutnämnda är
denna ettårig och har blommorna
(vita med ljusblå strimmor)
sittande ensamma i bladvecken. Flera av
släktets arter odlas som
prydnads
121 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
