Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärenprissläktet - Ärftliga sterilitetsanlag - Ärftlighetslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1922
Ärftliga sterilitetsanlag — Ärftlighetslära
växter i trädgårdar, däribland
strandärenpris (V. longifolia) som
har långspetsade blad och
mörkblå blommor i toppställd, axlik
klase och som också förekommer
som vild vid våra kuster. D. L.
Ärftliga sterilitetsanlag, se
Ofruktsamhet.
Ärftlighetslära kallas vetenskapen
om de lagar efter vilka levande
organismer ärva sina anlag för
olika egenskaper. I dagligt tal säger
man ofta att det är själva
egenskapen som gått i arv. Detta är
emellertid icke alldeles riktigt. Det
har nämligen visat sig att de yttre
egenskaper som en varelse visar
icke uteslutande beror på ärftliga
anlag utan också i högre eller
lägre grad på inverkan av yttre
omständigheter. Alla dessa yttre
omständigheter bruka samfällt beteck_
nas med ordet miljö. — Varje
individ kommer till världen utrustad
med en viss bestämd uppsättning
ärftliga anlag. Den har som man
också säger en viss anlagstyp eller
genotyp. Om vi tänka oss att två
individer ha samma genotyp och
växa upp i samma miljö så finns
också anledning vänta att de få
alltigenom samma egenskaper eller
företeelsetyp. I stället för
företeelsetyp användes vanligen ordet
fenotyp. Om de två individerna få
växa upp i olika miljö påverkas
eller m o d i f i e r as dock fenor
typen, så att de trots likheten i
ärftliga anlag få olika egenskaper.
Den ena av de två individerna får
kanske (om de äro djur) under sin
uppväxttid en riklig utfodring och
kommer att utmärka sig genom en
kraftig kropp med djup och väl
utvecklad bröstkorg. Den andra
individen blir kanske utsatt för
undernäring och blir högbent, med grund
och platt bröstkorg. Kroppens
form och utveckling låter sig i hög
grad påverkas av miljön. Man
säger att dessa egenskaper ha stor
modifierbarhet. Samma förhållande
gäller också sådana egenskaper
som förmågan att lämna mjölk,
att producera ägg, att avkasta hög
skörd hos sädesslagen osv. Sådana
egenskaper som t. ex. kroppsfärg,
behoming m. fl. egenskaper låta
sig ej nämnvärt påverkas av
miljön. De ha liten eller ingen
modifierbarhet. En skillnad som
uppkommit mellan två djur till följd av
miljöns förändrade inverkan kallas
modifikation. Sådana
förändringar äro icke ärftliga. En
individs yttre ger med andra ord icke
alltid säkra hållpunkter för ett
bedömande av dess arvsanlag. —
An-lagstypen, dvs. genotypen, är i
motsats till fenotypen i stort sett
oföränderlig. Miljön kan med andra ord
icke påverka individens förmåga
att till sin avkomma bära vidare de
arvsanlag som den mottagit från
sina föräldrar. Ett annat
uttryckssätt för samma sak begagnar man
då man säger att förvärvade
egenskaper ej gå i arv. Vissa
förändringar hos de ärftliga anlagen har
man dock emellanåt kunnat
observera hos enstaka individer. Härav
följa även verkliga ärftliga
förändringar av egenskaperna hos
individerna i fråga. Dessa förändringar
i arvsanlagen, som kan ha olika
orsaker, kallas mutationer
(se d. o.). — Alla individer, som
uppkomma genom könlig
fortplantning ha sitt ursprung i honlig
könscell (en äggcell eller ett ägg),
som blivit befruktat genom att den
smält samman med en hanlig
könscell, en s. k. spermatozo.
Könscellerna kallas också g a m
e-t e r. Det befruktade ägget z
y-g o t. Arvsanlagen eller
arvsfak-torema ha sitt säte i k r o
mo-s o m e r n a (se d. o.) i köns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
