Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighetslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärftlighetslära
1925
I schemat kan man räkna nio olika
genotyper men på grund av
dominansen bli fenotyperna endast fyra.
Av genotypema äro fyra
homozy-gota med avseende på båda
anlags-paren. Två av dem äro helt nya
former, nämligen SSKK svart
kul-lig och sskk röd behornad. Fyra
av genotypema äro homozygota
för ett anlagspar. Den sista och
nionde genotypen är helt
heterozy-got och av samma slag som sina
föräldrar, dvs. Fi-generationen. —
Antalet genotyper i
F2-generatio-nen stiger hastigt när flera
faktorspar än endast de två för
hor-nighet och färg komma med. Vid
tre faktorspar stiger antalet olika
genotyper till 27, vid 4 till 81, vid
10 till 59,049 osv. I verkligheten,
där ett stort antal olika faktorer
alltid sammanföras vid en
korsning, föreligga bland de högre
djuren så många
kombinationsmöjligheter att det icke lär vara möjligt
att finna två individer som helt
likna varandra. Enda undantaget
utgör enäggstvillingar. Sådana
uppkomma därigenom att ett ägg
genom klyvning efter befruktningen
ger upphov till två nya individer.
Dessa få då helt lika uppsättning
av arvsanlag. — Plantor som
uppstå genom vegetativ förökning från
en enda moderplanta (t. ex. alla
plantor av en ”sort” hos potatis),
ha också alldeles samma genotyp.
De sägas bilda en klon. — Man
känner exempel på att en och
samma egenskap kan framkallas av
flera anlagspar, som kunna
förärvas helt oberoende av varandra.
Dessa kallas då p o 1 y m e r a.
Det händer också att förekomsten
av ett anlag helt döljer verkan av
ett annat anlag trots att de båda
ej höra till samma anlagspar. Hos
svart havre förekommer t. ex. i
vissa fall dominerande anlag för grå
färg som ej kommer till synes så
länge också anlag för svart färg
finns med. Vid korsning med
vithavre uppträder dock i
Fi-generationen också grå kärnor som äro
fria från den svarta
föräldrasor-tens anlag för svart färg. Sådan
oväntad utklyvning av till synes
nya former kallas atavism (se
Degeneration). Ordet antyder att
roten till den nya formen är att
söka bland förfäderna längre
tillbaka i tiden. — I de hittills
behandlade exemplen har förutsatts
att de olika anlagsparen haft sitt
säte i var sitt kromosompar. Med
bestämdhet vet man dock att
anlagsparen kunna vara långt flera
än kromosomparen. Flera anlag
måste med andra ord ha sitt säte i
samma kromosom och nedärvas
gruppvis. Man talar här om
koppling. Kopplingen har emellertid
visat sig vara mer eller mindre
stark. Då en individ bildar
könsceller händer det nämligen att en
kromosom i dessa till en del
kommer att bestå av den från fadern
ärvda kromosomen inom paret. Ett
utbyte av anlag mellan
fäderne-och mödernekromosomen har
alltså ägt rum. Detta utbyte kallas
överkorsning (Crossing over).
Denna överkorsning antages ske under
mognadsdelningen, vilken, som
sagt, alltid föregår gameternas
bildande. Under denna gruppera
sig motsvarande fäderne- och
mö-dernekromosomer par om par i viss
ordning. Då ”överkorsning” sker
t. ex. i paret AB—ab enligt fig. 2 a
lägga sig de bägge kromosomerna
i kors ungefär som fig. 2 b visar
samt dela sig efter den streckade
linjen. Härvid uppkomma tydligen
två kromosomer som vardera till
hälften härstamma från modern,
till hälften från fadern (2 c). —
Nedärvning av kön sker efter sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
