Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärttörne - Ärtvecklaren - Ärtviveln - Ättiksyra - Ävja - Äxing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1930
Ärtvecklaren — Äxing
och har försöksvis odlats även i
vårt land där den nu förekommer
förvildad i Skåne och på några
andra håll. D. L.
Ärtvecklaren, se Vecklare.
Ärtviveln, en mycket allmän, 4—5
mm lång vivel med grå och bruna
fjäll, ordnade i ljusare och
mörkare längsränder. Den angriper alla
slags baljväxter och gnager små,
mycket karakteristiska,
halvcirkelformiga utskärningar i
bladkanterna. Vid angrepp på spirande
plantor kunna hela fälten hastigt
ödeläggas. Larverna, som
förekomma i jorden och som framför
allt leva av baljväxtrötternas
bakterieknölar, kunna göra avsevärd
skada genom att förstöra dessa.
Bästa bekämpningsmetoden torde
vara bepudring med DDT, arsenik
eller cryocid (se Kryolit). O. A.
Ättiksyra uppstår genom inverkan av
vissa svampar och bakterier på
vanlig alkohol (t. ex. öl eller vin).
Den vid matlagning använda
ättikan utgöres av ättiksyra utspädd
med 10—12 delar vatten. Rbg.
Ävja är i markläran benämning på i
vatten som bottensediment
förekommande döda men oförmultnade
växt- och djurrester. Ävja, som
inom vattendrag utgör en
motsvarighet till markens förna, övergår
genom fortskridande sönderfall
och förmultning till gyttja eller dy.
I folkspråket användes ävja för
att beteckna en lös, smetig jord.
P. Tid.
Äxing benämnes i folkspråket flera
gräs, bl. a. kvickrot. Äxing ingår
även som sammansättningsled i
hundäxing, kamäxing m. fl. gängse
namn på gräs. D. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
