Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
detta fall är så påfallande att det borde hafva föranledt till
den allra största försiktighet vid brottslingens bedömande.
Sedan fängelseläkaren afgifvit sitt utlåtande hvari mördaren
förklaras normal har häradsrätten dömt honom till döden.
} isserligen måste ett mål som gäller lifssak passera alla
juridiska instanser, men anmärkningsvärdt nog behöfver en
fängelseläkares utlåtande icke af Medicinalstyrelsen som högre
medicinsk instans pröfvas, därest icke underrätten skulle vara
af annan mening än fängelseläkaren och finna den anklagades
sinnesbeskaffenhet tvifvelaktig. Och dock vore väl här en
granskning af nöden i betraktande af våra fängelseläkares ringa
sakkunskap i psykiatri. Är domaren af samma mening som
fängelseläkaren så afkunnas domen och målet går till öfver-
1ätten. Ilvad denna bestämmer är äfven en villkorlig sak så
länge icke ett positivt lagbud föreskrifver att förbrytarens sin-
nesbeskaffenhet skall af fullt kompetent medicinsk domstol
pröfvas. Endast elt dylikt positivt lagbud kan skydda rätta-isan
mot det fria spel af förutfattade meningar, som ännu kan rada
och bestämma öfver människors öde.
Det är att förvänta att en omdaning af rättsordningen i
öfverensstämmelse med principer liknande dem jag här antydt
skall möta hinder, ty den stöter och sårar människors känslor.
Den föråldrade åskådning som i nu gällande rättsordning tager
sig uttryck, uppenbarar sig i det allmänna rättsmedvetandet, det
s. k. sedtiga medvetandet, ilen detta sedliga medvetande bygger
på en illusion. Det dömer på subjektiva grunder och bedömer
brotten efter en relativ måttstock. Då vi bedöma våra med-
människor jämföra vi dem med oss själfva, beröm och afsky
äro resultaten af en omedelbar jämförelse. Vi beundra det
som öfverstiger det egna måttet och vi afsky det som förefaller
oss själfva lågt. När vi t. ex. läsa vår tidning vid frukostbordet,
i den frid som jämna yttre förhållanden och en ostörd mat-
smältning skänker, och vår blick faller på skildringen af något
nytt upprörande brott, då gripes vårt sedliga medvetande af
adel harm. Lyckan gör en människa lika god som öfvermodig,
den stegrar med andra ord det sedliga medvetandet. Kontrasten
mellan den egna godheten och brottet är alltför kännbar och
darfor födes vår sedliga harm. Det allmänna rättsmedvetandet
gai knappast djupare. Vi göra sällan klart för oss att brotts-
lingen är en annan människa än vi själfva, mecl helt andra
förutsättningar och en vilja annorledes bunden än vår egen.
Det sedliga medvetandet hör sålunda till de illusoriska intryck
som i en objektiv och vetenskaplig sträfvan att nå sanning
och rattvisa måste korrigeras. Den energi med hvilken straffet
drabbar förbrytaren får aldrig vara en omsättning af den afsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
