- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
55

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Aktivitet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AKT

ALF

55

cram.) Aktivt verb. Aktiver kallas äfven
Trans-iliver. [Act...]

AKTIVITET, acktivitét, f. 3. Verksamhet.
[Act....]

AKTIVSKULD, f. 3. (handclst.) Fordring.
[Act.. .1

AKTIVT, acktivt, adv. (gram.) I aktiv mening.
Detta verb står a. [Act...]

AKTMESSIG, a. 2. (föga brukl.)
Öfverens-stämmande med akter och dokumenter.

AKTNING, f. 2. sing. 4) Fördelaktig tanka
om en person, grundad på kännedomen om dess
förtjenster, dygder, talanger, o. s. v. Hafva,
hysa, bära, fatta a. för någon. Han äger
alla redliga menniskors a. Vinna, förvärfva
allmän a. — Äfven säges: Jag har mycken a.
för hans snille, hans förmåga, hans talang,
o s. v. — Skämtvis nyttjas ordet stundom om
något, som man synnerligen värderar, t. ex.: Han
har mycken a. för kor af holsleinska rasen.
Tryffel och champignoner åtnjuta hans
oinskränkta a. — Adverbialt säges stundom: Med
all a., I all a, t. ex.: Med all a. (för den
person. man talar med eller skrifver till, eller för de
närvarande) får jag likväl anmärka . . . Min
herre i all a , nödgas jag påstå . . . (Under
brcf) Med all a. har äran teckna ... — Syn.
Högaktning, God tanka, Vördnad,
Uppmärksamhet, Anseende, Respekt. — 2) Heder, som man
på grund af en sådan fördelaktig tanka visar en
annan eller sjelf åtnjuter. Man visar honom, i
alla sällskaper, största a. Betyga någon sina.
Sälla sig i a. — Syn. Högaktning, Vördnad,
Anseende. Respekt. — 3) Vördnad eller
undsecn-de, som man visar en person, i anseende till
någon tillfällig egenskap hos densamma. Jag gör
det af a. för hans ålder, hans rang, hans
cm-bele, o. s. v. — Syn. Afseende, Undseende. —
4) skämtv.) Fruktan, respekt. Alla narrar bära
mycken a. för hans gvickhet.

AKTNTNGSBETYGELSE, f.3. Handling,
hvarigenom man betygar någon sin aktning.

AKTNINGSBJUDANDE, a. 4. Som bjuder,
inger aktning, vördnad.

AKTNINGSGÄRD, m. 3. Gärd af aktning.

AKTNINGSVÄRD, a. 2. Som är värd,
för-tjent af aktning. — Syn. Vördnadsvärd,
Respektabel, Hedervärd.

AKTOR, åcktårr, m. 3. Allmän åklagare. —
Syn. Se Anklagare. [Act..]

AKTORAT, ackloråt, n. 3. o. 5. En aktörs
förordnande, uppdrag. [Act...]

AKTRIS, acktris, f. 3. Skådespelerska. [Actrice.]

AKTSAM, a. 2. 4) Som noga aktar och
vårdar något. Vara a. om sina kläder, sin helsa.
— Syn. Vårdsam, Rädd om, Uppmärksam,
Omsorgsfull. — 2) Varsam, försigtig. Det fordras
en a. hand alt tvätta glas.

AKTSAMHET, f. 3. Egenskapen att vara
aktsam.

AKTSAMT, adv. På aktsamt sätt, med
akt-samhet.

AKTUARIE, acktuårie, m. 3. Tjcnsteman i
publika verk, som emottager, antecknar och
förvarar inkommande handlingar. [Act...]

AKTÖR, acktö’r, m. 3. 4) Skådespelare. —
2) (fig.) Deltagare i utförandet af en sak.
Stålhandske var en af a-er na i Trettioåra Kriget.
— 3 (fig. i elak mening) a) Gyckclmakare. —
b) H\cklare. [Act..]

AKUSTIK, –ik, f. 3. (fys.) Läran om ljudet
och hörseln. Ljudlära.

AKUSTISK, a. 2. (fys.) Som angår läran om
ljudet eller hörseln.

AKUT, -üt, a. 4. Skarp, hvass. A-a
sjukdomar, af kort varaktighet, men häftiga och
farliga. A. accent eller blott A., s. m. 3., utmärker
skarp tonvigt på den stafvelse, öfver hvilken den
står, och tecknas (’).

AL, f. 2. Allmänt bekant, vildt växande
trädslag, af växlklassen Hängblommige.

ALABASTER, –båsstr, m. 3. sing. En fin,
hvit, hälft genomskinlig stenart. En art deraf är
Alabaslril.

ALAMODISK, –må’-, a. 2. Se Nymodig.

ALARM, alårrm, n. 5. 4) Plötsligt larm i
läger eller garnison, vid gifvet tecken till
oför-modadt inträffad, allmän fara. Det blef a. i
lägret. Blåsa a., vid dylika tillfällen med
trumpeten kalla krigarne till vapen. — 2) (i allmänhet)
Larm, buller, oväsende. — 3) (fig.) Skrämsel,
hastigt påkommen fruktan. [Allarm.]

ALARMERA, v. a. 4. Plötsligt skrämma,
göra häpen, bestört. — Alarmerande, .n. 4.
o. Alarmering, f. 2. [All...]

ALBATROSS, –lrå’ss, m. 3. Simfågel i
Sö-dcrhafvet, stor som en svan och med stort hufvud.

ALBIT, alibit, m. 3. (mineral.) Hvit stenart,
med fjäderlikt strimmade, solfjäderlika bladtagcr.

ALBUM, ållbum, n. sing. Minnesbok af hvita
pappersblad, der man låter vänner skrifva sina
namn, vanligen åtföljda af någon sentens på vers
eller prosa, stundom ock af teckningar, målningar
ellcr musik. I plur. nyttjas stundom Albums.

ALBUM GRÆCUM, n. (lat., farm.) Hvit
hund-träck.

ALCALI, ALCHEMI, ALCOV, se Alkali,
Alkemi, Alkov.

ALDELES, ALDENSTUND, se Alldeles,
Alldenstund.

ALDRA, se Allra.

ALDRIG, adv. 4) Icke någonsin, ingen gång.
A. blir del sju Ihorsdagar i en vecka. För
större eftertryck brukas ofta i förtroligt tal: A. i
verldcn. A. i tiden. A. i evighet, t. ex. A. i
verldcn säg jag maken! Nej, det skall a. i
evighet ske. — 2) Brukas i talesätten: a) Om a.
så, Om än a. så, A. så, Om a. den, del, för
att utmärka något superlativt, t. ex.: Om a. så
dygdig, om än a. så förståndig, kan
menni-skan lätt fela. Ni må vara a. så många, så
springer jag ej. Med a. så litet (d. v. s. med
minsta) omdöme, kan man lätt inse del. Om
a. den kommer, så går jag ej ur stället Om
jag finge a. det, så kan jag icke flyga. —
b} A. en, i st. f. icke en enda, t. ex.: Han bjöd
främmande, men a. en kom.

ALERT, alä’rrt (milit.). Tecken att vara på
sin vakt. [Alerte.]

ALEXANDRIN, aläcksanndrin, m. 3. Ett
sex-fotadt, jambiskt versslag, med takthvila i midten,
t. ex.: Hans vapen deremol | välgerningarne
voro.

ALF, allf, m. o. f. 3. Ett slags
naturandar af flera slag, som omtalas i
skandinaviska mytläran, troddes bo i jorden, men stundom
visa sig för menniskor, voro af flera slag, t. ex.:
Ljusalfer och Svartalfer, och hafva ännu, under
namn af Elfvor, Wättar, Tomtegubbar, bibehållit,
sig i folktron.

ALF, allv, m. sing. En hård grus- och
klappcrblandad jord, eller grus- och sandblandad
lera, som i allmänhet utgör underlaget för
mat-jordslagret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free