Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ankommande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ANK
ANL
mer endast talesättet: Hvad ankommer, d. v. s.
beträffande, hvad angår, t. ex.: Hvad den saken
a-mmer, så ... .
ANKOMMANDE, n. 4. Se Ankomst.
ANKOMMEN, a. p. 2. neutr. — et. i) Något
skämd. Brukas om kött och matvaror. Man
säger äfven i samma mening: A. smak, a. lukt;
lukta, smaka a-et (i hvilket sednare uttryck
ordet antagit adverbial natur). — 2) Något rusig.
ANKOMST, c. 3. 1) Händelsen eller tillfället,
då någon eller något ankommer till en ort. Jag
var närvarande vid hans a. Fartygets a.
dröjer. Efter min a. Frälsarens a. (till verlden),
d. v. s. födelse. — Syn. Anländande, Framkomst.
— 2) Början eller inträffandet af någon viss
tids-afdelning. Dagens, morgonens, nattens a.
Julens, sommarens a. — Ss. A-dag, A-1
imma, m. fl.
ANKRA, v. n. 4. Medelst ankarets fällande
lägga fartyget stilla på ett ställe, så att det ej
kan drifva derifrån. Vi a-de på Ho famnars
djup. Fartyget a-de ute på redden. A. för
spring, mcdeist en kabels fästande i ankaret eller
på tåget sätta sig i stånd att förändra fartygets
ställning, oberoende af vinden.
ANKRANDE, n. 4. o. ANKRING, f. 2.
Handlingen, då man ankrar.
ANKSMÖR, n. 3. Fett af ankor, begagnadt
som smör.
ANLAG, n. 3. 1) Medfödd böjelse och
förmåga att uppöfva och utmärka sig i dygd,
kunskap eller färdighet. Denne gosse har goda
moraliska a. Med sådana a. går man långt på
den lärda banan. Han har a. till att blifva
lindansare. A. för säng, för teatern, o. s. v.
— Syn. Se Böjelse. — 2) (byggn. k.) Understa
linien af en dosering.
ANLEDA, v. a. (föga brukl.) Se Föranleda.
ANLEDNING, f. 2. 4) Hvad som föranleder
något; (i filosofisk mening) tillfällig orsak. Detta
var a-en till kriget. Jag har ingen a. att
beklaga mig. Gifva a. till klagomål. Taga sig
a. af något alt ... . Klaga utan a. Af hvad
a. kommer du så här sent? Af a., att jag
blifvit utestängd. Af denna a. valdes han
enhälligt till kejsare. I a. af förekomna
omständigheter får jag lillkännagifva, att ... .
Det kom ett bref, i a. hvaraf han genast afresle
till Tyskland. Bildar i denna bem. några
sammansättningar, t. ex.: Anmärkningsanledning.
Sor-geanledning, o. s. v. — Syn. Orsak, Skäl, Grund.
— 2) Hvad som föranleder till en förmodan eller
misstanka: tecken, liknelse. Alla a-ar äro
gynnande för den förmodan, att ... . Det är
starka a-ar till den förmodan, att .... Efter
all a. har han misstagit sig. Särskilt i lagstil
brukas ordet att beteckna: hvad som föranleder
till att misstänka någon för brott, t. ex.: Döma
någon på blotta a-ar, utan skäl och bevis.
Alla a-ar äro emot honom — 3) (bergsv.) Hvad
som föranleder till förmodan om ett malmstrecks
befintlighet under jorden på något ställe. Man
har här funnit flera a-ar till jernmalm.
Ingår urider denna bem. i många sammansättningar,
såsom: Malmanlcdning, Jernanledning, o. s. v.
ANLETE, n. 4. Se Ansigle. Brukas i
skriftspråket, särdeles i högre stil, sällan eller aldrig i
samtalsslil. I figurlig mening säges: Förljena,
äta sitt bröd, arbeta i sin a-s svett, d. v. s.
med strängt arbete förvärfva sitt uppehälle, arbeta
ganska strängt och träget.
ANLETSDRAG, n. 3. Del af en persons
an
lete, som väcker något visst intryck ]>å åskådarens
skönhetssinnc, eller synes uttrycka någon viss
själsegenskap hos menniskan. Vackra, fula, ädla,
besynnerliga a. Det der a-el hos honom har
intet godt alt innebära. Hennes a. voro blott
spegeln af hennes sköna själ. — Syn.
Ansigts-drag, (i plur.) Lineamenter. — I den ädlare, högre
stilen brukas helst Anletsdrag.
ANLITA, v. a. 4. 4) Vända sig till någon
med anhållan, begäran om bistånd, hjelp,
understöd. Man måste a. läkaren. A. någon om
hjelp, om understöd, om penninglån. A.
någon i en sak, i en affär. — 2) (fig.) Använda,
bruka, begagna. A. läkemedel. A. list. A.
styrkan. Starkt a. sina tillgångar, sina krafter.
Någon gång säges Lila an, t. ex.: Om du vill
lita mig an, så skall jag hjelpa dig.
ANLITANDE, n. 4. Begäran, anhållan om
bistånd, hjelp, understöd.
ANLOFNING (o har slutet ljud), f. 2. (sjöt.)
Manövern, då man anlofvar. [Anlovning.]
ANLOFVA (o bar slutet ljud), v. n. 4. (sjöt.)
Vid segling vända fartyget närmare upp emot
vinden. Lofva ån kan äfven sägas. [Anlova.]
ANLOPP, n. 3. (mindre brukl.) 4) Den fart,,
man tager sig, då man ämnar löpa starkt. — 2)
En trupps löpande fram mot fienden till anfall.
ANLUPEN, a. 2. neutr. — et. Som på ytan
fått ett tunt öfverdrag af imme, eller en
oxidhinna, den sednare antingen genom luftens inverkan
(erg, rost) eller genom konst. Säges om glas och
metaller. Fönstret är a-el af imme. A-el guld
och silfver Koppar, a. af erg. Jern, stål,
a-et af post. Gult, brunt, blått a-el stål.
ANLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) 4)
Från första början anordna och besörja
uppbyggandet eller uppförandet af något. Brukas ej om
enstaka hus, gårdar cller byar, ej ens om
stadsdelar. A. en stad, en köping, en fästning, en
hamn. A. ell batteri, uppföra det nödiga
underlaget, hvarpå ett visst antal kanoner planteras. —
Syn. Grunda. – 2) Från första början anordna,
bekosta och besörja alla nödiga arbeten och allt
hvad som behöfs till en ny enskilt eller offentlig
inrättning, en odling (för andra växtslag, än de
allmänna sädesslagen), en större
tillverkningsan-stalt, ett nytt samhälle i främmande land, o. s. v.
A. en skola, en trädgård, en vingård, en
planläge, en park, en fabrik, ett manufakturi, en
koloni, en väg. — Syn. Stifta, Inrätta, Etablera.
— 3) Påtaga kläder eller till klädseln hörande
tillbehör, . som utgöra undantag ifrån den vanliga
drägten. A. uniform, galadrägl,
maskeradkostym. A. mask, värja, trekantig halt. A. sorg,
d. v. s. sorgdrägt. Man säger äfven: A. skägg,
mustascher, polisonger, peruk, glasögon, smink,
o. s. v. — 4) (i dålig bem.) Uppgöra, anstifta.
A. eld, mordbrand. A. ell försal, en plan, en
komplott, en sammansvärjning. — För alla
of-vanstående bem. brukas äfven stundom Lägga ån.
— 5) (mål.) Pålägga första färgerna, hvilka
sedermera vid färdigmålningen åter täckas af andra
färger. A. färger. A. med färg. — I allmänhet
förstås dermed de väscndtligaste dclarnes
framställning af ett arbete, hvarigenom det hela
bestämmes, i hvilken mening del äfven nyttjas om
litterära, helst estetiska arbeten. — 6) Lägga en
musköt, en bössa med kolfven emot axeln, for att
sigta på något. Brukas numera nästan alltid
neutralt: A. med bössan, geväret. Ännu bättre
Lägga ån. 1 fig. mening nyttjadt, betyder det:
åsyfta, taga sigte på. t. ex.: Delta är anlagdt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
