Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bearbetande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
BEA
BEC
naturföremål) användbart för vissa behof, nyttigt
eller inkomstgifvande. B. trä, marmor, jern.
B. en grufva. Brukas i denna bem. föga. —
Syn. Se Arbeta. — 2) (fig.) Genom arbete
utveckla, uppodla, förbättra. Brukas i denna mening
om litterära föremål. B. ett ämne, en vetenskap.
Denna lealerpjes måste b-s, innan den kan
antagas till spelning. — Syn. Se Odla,
Förbättra. — 5) (fig.) Gifva viss åsyftad riktning åt
menniskors tänkesätt, o. s. v. Brukas vanligtvis1
i mindre god mening. B. någon för sina
afsig-ter, sina planer. Han hade b-at nästan alla
o/]icerarne i arméen. B. opinionen, allmänna
tänkesättet, sinnena.
BEARBETANDE, n. 4. Handlingen, då man
bearbetar.
BEARBETNING, f. 2. i) Se Bearbetande.
— 2) Hvad som blifvit bearbetadt (bem. 2).
Franska originalet till denna leaterpjes är något
trög, men den svenska b-en rätt väl lyckad.
BEBLANDA SIG, v. r. 4. (har alltid med i
följe) 4) Befatta sig med saker, med hvilka man
ej har att skaffa. B. dig icke med den der
saken, ty du kan få ledsamheter deraf. — Syn.
Se Befatta sig med. — 2) Pläga köttsligt
umgänge med. Brukas i denna bem. både om
men-niskor och djur. — 3) (fig.) Umgås med (dåliga
menniskor). B. sig med illa kända personer.
Den, som b-r sig med dåliga menniskor. blir
ofta förderfvad. — Syn. Se Umgås.
BEBLANDELSE, f. 3. 4) Köttsligt umgänge
(isynnerhet olofligt). Brukas stundom äfven om
djur. Köttslig b. Oloflig b. Hafva b. med
någon. — Syn. Se Samlag. — 2) (fig.) Umgänge,
sällskapsberöring. Jag vill ej hafva någon b.
med de der menniskorna, ty de äro ej väl
kända. — Syn. Se Umgänge.
BEBO, v. a. 2. Hafva sin bostad, varaktiga
vistelse uti (ett hus, en gård i staden, en stad,
ett land), på (ett slott, en landtegendom, ett
hemman, en Ö, o. s. v.). Ordets begrepp sträcker sig
till hela det föremål, som är dess objekt. Hvem
b-r det der huset? Del b-s af ägaren jemte
några hyresgäster. Staden N. bebos af 3000
invånare. Ungern b-s af flera folkstammar.
Den kongliga familjen b-r sommartiden
vanligtvis något af lustslotten. Han b-r för
närvarande sjelf sin landlgård, som förut en
längre lid varit b-dd af hyresgäster. B. ett rum,
en våning, en lägenhet. B. en gård, ett
hemman, en ö. — Ordet brukas mer i det vårdade
språket, mindre i hvardagstal. — Syn. Se Bo.
BEBODD, a. p. 2. Som för tillfället bebos.
Eli b-dl rum. hus. — 2) Säges om ett land, en
ort, der menniskor för beständigt hafva sina
bostäder. Efler många irrfärder i öknarna
kom-mo vi ändlligen Ull b-a orter. Kapilen Ross
upptäckte på sin nordpolsresa flera b-a
länder. l Söderhafvet finnas många obebodda öar,
men ock många b-a. Väl b. trakt, stad o.
s. v., folkrik.
BEBOELIG, a. 2. Som kan bebos.
BEBOENDE, n. 4. Omständigheten, att ett
ställe, ett land bebos. Husets b. af många
hushåll gör det något olrefligl.
BÉBREFVA, v. a. 4. 4) Medelst bref, laga
dokument stadfästa, bekräfta. — 2) Förse med
fullmakt. M
BEBRÅMA, v. a. 4. (mindre brukl.) Förse
mod bräm.
BEBUNDEN, a. 2. neutr. — et. (föga brukl.)
B. med sten, stenbunden.
BEBYGGA, v. a. 2. 4) Uppsätta byggnader
på en plats. B. en plats, ett ställe, en tomt. —
2) Taga sin bostad i ett förut obebodt land (trakt,
nejd, ort) och börja att uppodla del.
Skandinaver hafva först b-ggl Island. Många trakter
i Lappland hafva på sednare liden blifvit
b-ggda. — Syn. Kolonisera.
BEBYGGD, a. p. 2. 4) Försedd med
byggnader. En b. plats, tomt. Väl b., försedd med
stora, vackra och varaktiga byggnader; illa b.,
med dåliga. — 2) Bebodd och uppodlad. Eli
b-t land. Komma Ull b-a orter. Tält b.,
folkrik.
BEBÅDA, v. a. 4. 4) Gifva budskap om,
förkunna något som händer eller har händt. Han
var den förste, som b-de stadens invånare
fiendens anryckande. Jag kommer att b. dig
en god nyhet. — 2) _ Förutsäga, att någonting
skall hända. En engel b-de J. Maria, all hon
skulle föda verldens frälsare. — 3) (fig.) På
förhand gifva tillkänna; vara tecken, förebud till;
gifva hopp om, lofva. Barometern b-r vackert
väder. Morgonrodnaden b-r solens ankomst.
Häftiga krampryckningar b-de hans död. Allt
tycktes b. en god utgång af företaget. Delta
b-r oss intet godt. — Ordet brukas mest i en
mera vårdad, högre stil. — Syn. Se Förkunna.
BEBADANDE, n. 4. Handlingen, då något
bebådas.
BE BÅ DÅRE, m. 5. En, som bebådar. Ordets
b., predikant.
BEBÅDELSE, f. 3. 4) Tillkännagifvando af
något, som bänder eller har händt. B-en af
denna nyhet förskräckte honom i hög grad. —
2) Förutsägelse af något, som skall hända (icke
som spådom, utan till följe af befallning eller
säkra iakttagelser). — Ordet brukas mindre, utom
i uttrycket: Jungfru Mariæ Bebådelse, engelens
förkunnande, att hon skulle blifva Frälsarens
moder. Förkortningsvis nyttjas äfven samma uttryck
om dagen eller högtiden, då denna händelse firas
(se följ. ord).
BEBADELSEDAG, m. 2. Jungfru Mariæ B.,
högtid inom kristna kyrkan, till firande af J.
Mariæ Bebådelse. Förkortningsvis nyttjas i samma
mening äfven: Jungfru Mariæ Bebådelse eller
(i vårdslöst tal) Bebadelsen.
BECK, béck (uttalas af somliga: bä’ck), n. 5.
sing. Ett ämne, utgörande den ifrån inblandad
brännolja afskilda fasta delen af brännharts;
er-hålles af tjära genom dennas inkokning, hvarvid
den flytande delen afskiljes i form af beckolja.
Man åtskiljer i handeln flera särskilta sorter beck,
såsom: burgundiskt b. eller hvill harts,
konfo-nium, falbeck och skeppsbeck. Bästa sorten får
namn af Kronbeck. — Ss. B-blandad, -brun,
-lik, -lukt, -smak, -tillverkning.
BECKA, v. a. 4. 4) Bestryka med beck. B.
en träd. — 2) B. fåsl, ihop, se Hopbecka,
Faslbccka. B. ned, full, ganska mycket smutsa,
orena med beck, l. ex.: Kors, hvad du b-t full
byxorna!
BECKAKTIG, a. 2. Som till utseende liknar
beck.
BECKANDE, n. 4. Handlingen, då man beckar.
BECKARTAD. a. 2. Som till ämne och
natur har likhet med beck.
BECKASIN, bäckasin, m. 3. Ett slägte af
Vadfåglames ordning, till hvilket, utom här
anförda arter, äfven Morkullan hörer. Scolopax.
Dubbel B., Sc. major, flyttfågel, 4 4 % tum lång,
bröslet tecknadt med svarta vågor, rygg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
