Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Beckbark ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEC
BED
121
skuldror svarta. Öfriga kroppen rostgrå eller ljust
rostgul med tätt sittande svartbruna småfläckar;
har ganska läckert kött. Enkel B-, se Horsgök.
Halfenkel B., se Hårsnäppa.
BECKBARK, m. 2. Lada af bark, hvari beck
gjutes for afsalu. Kallas äfv. Beckskruf.
BECKBLOMSTER, n. 5. Se Tjärblomster,
BECKBRUK, n. S. 4) Inrättning, der beck
beredes af tjära. — 2) Sjelfva stället, egendomen,
der en sådan inrättning finnes, med åbyggnader,
jord och öfriga tillhörigheter.
BECKBRÄNNARE, m. 5. En, som bereder
beck af tjära.
BECK BRÄNNERI, n. 3. Se Beckbruk.
BECKBRÄNNING, f. 2. Beredning af beck.
BECKBUNGA, backbünga, f. 4. Se Bäckböna.
BECKBYXA, f. 4. Egentl.: Nerbeckad byxa.
Ordet nyttjas endast skämtvis såsom öknamn på
simpla sjömän.
BECKDOP, n. 5. (fyrv.) Doppning i beck.
BECKFACKLA, f. 4. Fackla, doppad i smält
beck.
BECKFASCIN, bèckfaschfn, m. 3. (krigsk.)
Risknippa, ombunden med ståltråd och doppad i
en blandning af beck, talg och olja, samt derefler
beströdd med svafvel och mjölkrut. Sådana
brukas vid belägringar, till att antända de ficndtliga
befästningsverken, eller ock till fyllning i
bränna-re. för att derigenom frambringa en häftig eld.
BECKHUFVA. f. 4. Se Becklufva.
BECKHYTTA, f. 4. Ställe, der beck beredes
i mindre qvantum; mindre beckbränneri.
BECKHÄTTA, f. 4. Se Becklufva.
BECKIG, a. 2. 4) Beckaktig, beckartad. B-l
ämne, b. materia. — 2) Nedsmutsad, orenad med
beck. B-a fingrar, kläder.
BECKJORD, f. 2. (mineral.) En svart, starkt
leraktig jordart, med glänsande punkter i brottet.
BECKKETTIL, bècktjä’ttill (i vanligt tal
-tji’t-tell), m. 2. pl. — kelliar. Kettil, hvari beck
kokas. [- kittcl.]
BEC K KOK A RE, m. 3. Se Beckbrännare.
BECKKOKERI, n. 3. Se Beckbruk.
BECKKOKNING, f. 2. Beredning af beck.
BECKKOL, n. 5. Ett slags organiskt mineral,
becksvart med stark flottglans och mussligt brott.
B. äro mycket spröda.
BECKKRANS, m. 2. (krigsk.) Tunnband,
om-v i rad t med dref och doppadt i en sats af en
del hviH beck, cn del tjära och en del krut, samt
försedt med antändningsrör. Nyttjas i krig, då
man vill sticka hus, skepp o. s. v. i brand.
BECKLUFVA, f. 4. Skinnlufva, på insidan
öfvergjutcn med beck, hvilken lägges öfver
bufvu-det på af skorf besvärade personer, Sedan först
håret blifvit väl afklippt, och genom hvars
bortryckande, sedan den någon tid legat på, hufvudet
befrias ifrån det onda. — Syn. Beckhufva,
Beck-bätta. Skorplufva.
BECKMÖRK, a. 2. (fig.) Mörk som beck, i
hög grad mörk. Brukas om luften nattetid, då
del är mycket mörkt, eller om rum, som äro
alldeles mörka. Det var en b. natt. Hu, del är
b-l ute! Jag måste ha ljus; det är b-t här
inne. En b. källare, fängelsehåla. — Syn. Se
Mörk.
BECKNING, f. 2. Handlingen, då man beckar.
BECKOLJA, f. 4. Den flytande delen af
tjäran. som afskiljes vid dennas inkokning. Jfr. Beck.
BEC KP ANN A, f. 4. 4) Panna, hvaruti beck
kokas. — 2 En på en hög fot stående liten
panna af jernbicck, med beck uti, hvilket anländes,
för att nattetid under bar hinqnel upplysa en
plats, t. ex. vid illuminationer.
BECKPLÅSTER, n. 5. Ett slags plåster, till—
redt af beck, vax, terpentin, ’bernsten och virak,
eller också endast af smält, på läder utgjutet beck.
Brukas som dragande medel.
BECKPRAM, m. 2. En enkom vid ett
skepps-varf förtöjd pråm, hvari beck för varfvets bchof kokas.
BECKSJUDARE, m. 5. Se Beckbrännare.
BECKSJUDERI, n. 3. Se Beckbruk.
BECKSJUDNING, f. 2. Se Beckbränning.
BECKSKRUF, m. 2. pl. — skrufvar. Se
Bcck-bark.
BECKSLEF, f. 2. pl. — slefvar. Slef, som
brukas till skumning vid beckkokning.
BECKSUDD, m. 2. 4) Sudd, som begagnas
till beckets utbredande vid fartygs kalfatring. —
2) (fig.) Ung, oerfaren sjöman.
BECKSVART, a. 4. 4) Svart som beck. B.
häst. Fartygets b-a bringa. En b. natt. —
2) (fig. fam.) Mycket smutsig, oren. Du är
alldeles b. i synen. — Syn. Se Svart.
BECKSÖM, m. 2. pl. — sömmar, (skom. o.
sadelm.) 4) Sömnad, som göres med becksömstråd.
— 2) Sålunda verkställd söm.
BECKSÖMSSKO, m. 3. pl. — skor. Sko,
förfärdigad med becksöm.
BECKSöMSSTÖFVEL, m. 2. pl. — slöflar.
Stöfvel, förfärdigad med becksöm.
BECKSÖMSTRÅD, m. 2. Grof tråd, beckad
och glättad, som begagnas till becksöm.
BECKTORF, m. 2. sing. Jordtorf, som är
genomträngd af jordbeck.
BECKTRÅD, rn. 2. Se Becksömstråd.
BECKTUNNA. f. 4. 4) Tunna, hvaruti beck
förvaras. — 2) Tom tunna, hvaruti beck förvarats,
och som derföre är ganska tjenlig till brännämne,
då det behöfves en starkt lysande eld.
BECKUGN, m. 2. Ugn, enkom inrättad till
beckbränning.
BEDAGAD, a. 2. Som hunnit öfver
medelåldern, men ännu icke till ålderdomens gräns.
Brukas endast om menniskor. En b. man, person,
fru, matrona. Ett b-dt fruntimmer.
BEDARA, v. n. 4. (sjöt.) Stilla sig. Säges
om vinden. Vädret b-r. [Bedarra.]
BEDAS, v. d. 3. (bibi.) Bedja om.
BEDJA, v. a. o. n. 3. Ind. pres. sing. Bed jer,
vanligare Beder, sammandraget Ber; pl. Bedja,
sdr. Be. Impf. sing. Bad; pl. Bådo. Imper. sing.
Bed; pl. Bcdjen, äfv. (i biblisk och religiös
stil) Beder. Inf. pres. Bedja, sdr. Be. Sup.
Bcdl (sdr. af Bedit, numera föråldradt). Part,
akt. Bedjande; part. pass. Bedd. 4) (aktivt och
neutralt) Ödmjukt och undergifvct anhålla om
något. Om jag ber dig vackert, så gör du del
väl ändå. B. någon om en almosa. B. Gud
om dagligt bröd. Jag beder Gud, all del ej
måtte hända. Hon bad Gud (att) frälsa henne
ur denna svåra fara. B. för någon, fälla
förbön för. B. om nåd. om förlåtelse, om
ursäkt. Den lifdömde har bcdl konungen om
nåd. Han ångrade sig och bad mig om
förlåtelse. Jag ber om ursäkt för min ohöflighel,
för det jag kommer och stör. Uttrycken: jag
ber om nåd, om förlåtelse, om ursäkt brukas,
när man på ett underdånigt, höfligt eller äfven
ironiskt sätt vill motsäga någon eller bestrida,
förneka något, det första till kungliga och
furstliga personer, del andra till dem, som äro af
högre stånd eller till jemnlikar, det sista helst till
jcmnlikar och personer af lägre stånd, samt ofta
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
