Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bedjande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
BED
BED
uti ironisk mening, t. ex.: Jag ber om nåd, ers
majestät [ers kongliga höghet), saken forhöUsig
icke så. Jag ber om förlåtelse, ers excellens,
delta är icke så alldeles enligt med rätta
förhållandet. Nej, jag ber om förlåtelse, häruti
misstar du dig. Jag ber om ursäkt, min
herre, del kan jag ej gå in på. Jag ber om
ursäkt, lag er egen hall och icke min. Lika så
nyttjas uttrycket: jo ell. nej, jag her, jag ber
ödmjukast, allerödmjukast, ofta äfven i
skämtsam, ironisk, sarkastisk eller humoristisk ton. När
man vill anmoda någon om en sak, tilläggcs äfven
ofta för höflighct skull uttrycket: jag ber, t. ex»:
Jag ber, var så god och gif mig glaset ell.
Gif mig glaset, jag ber. Talesättet Låta be sig
utmärker, att man ogerna bifaller något; äfv. att
man är stolt, ej vill nedlåta sig lill att göra
något, sorn önskas; äfv. att man tycker om alt
blifva bedd; äfv. att man genom låtsad ihärdig vägran
till en bön vill dölja sin inre tillfredsställelse öfver
hvad sorn begärcs. — Syn. Bönfalla hos. Anhålla
hos, Anropa, Besvära. — 2) (neutralt) Göra,
förrätta bön. Alt b. styrker oss i bedröfvelsen.
Vaker och beder. Hon låg på knä och bad
med innerlig andakt. Jag bad lill Gud, alt
han måtte skydda mig emot mina ovänner.
B. lill, ifrån bords. B. för malen. Aktivt
sä-ges någon gång: b. en bön, b. morgon (göra
morgonbön), b. afton (göra aftonbön). — 3) (aktivt, i
hvardagstal) Bjuda någon till gäst. B. någon lill
middagen, lill fadders. Brukas ej i fraga om
större, cerernoniösa bjudningar. — 4) (aktivt)
Anmoda om, begära, tillsäga någon att göra något.
B. någon, all han mätte komma, äfv. b. någon
(alt) komma. Han bad mig sliga in. Jag skall
b. honom göra mig ell skåp. Gå ut och bed
budet komma in. Bed kammarjungfrun
skynda sig. I förebrående, snäsande ton säges: hvem
har bedt? o. s. v., t. ex. Hvem har bedt er om
del? ... . om alt lägga er i den saken? Del
har ingen bedt dig om all göra det.
BEDJANDE, a. p. 4. 4) Sorn beder (till Gud).
En b. nunna. Brukas äfven subslantivt, t. ex.:
Tvä b. lågo på knä längst fram i koret. —
2) Sorn uttrycker bön. En b. åtbörd.n Hvilken
b. uppsyn! — S. n. 4. Handlingen, då man
beder (helst i religiös mening).
BED.IARE, rn. 5. -ERSK \, f. 4. Person,
som beder (helst i religiös mening).
BEDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga) 4)
Till sin egen fördel genom svek tillfoga någon
förlust eller skada i handel och vandcl. B. någon
i handel, i spel. Köpmannen har b-git oss.
Den, som köper af den varan, blir b-agen.
Han har b-gil mig på 10 riksdaler. — Syn.
Svika, Bcsvika, Narra, Lura, Belura, Purra. —
2) Ej hålla sin tro, sitt löfte till någon. Hon
b-ger sin man. Jag fick hans löfte, att han
skulle komma, men han har b-gil mig. — 3)
(fig.) Säga eller göra något stridande mot en
annans förväntan. Han har b-gil våra
förhoppningar, vår förväntan, vårt förtroende, vår
tillil. Jag blef b-gcn i milt hopp. — 3)
Förleda någon att tro, hvad falskt är, föra bakom
ljuset, leda i villfarelse. Tro icke, hvad han
säger om N.; han b-ger dig. Jag inser nu
min villfarelse och finner, alt man b-gil mig.
B. någon med falsk lära. (Fig.) B. någons
vaksamhet, oaktadt ens v. listeligen vinna sin
afsigt. — 5) Säges ftgurligen orn saker, som leda
i villfarelse, vålla misstag. Vära sinnen b. oss
ofta. Utseendet b-ger. — 6) (gam.) Öfverdraga.
— B. sig, v. r. Misstaga sig, irra sig, fara
vilse. Han bedrar sig, om han del tror. Ni
bedrar er, saken förhåller sig icke så. Jag
har b-gil mig på honom, i min tanka orn honom.
Talesättet: Om jag ej bedrar mig brukas, då
man ej är fullkomligt säker orn en sak, cller också
af höflightt, t. ex.: Om jag ej b. mig, ha vi
i dag den 11 Mars; om etc., är du skyldig
mig 10 B:dr. — Allm. Anm. Ordet brukas ofta
i sammandragen form, och nästan alltid så i
hvardagsspråket.
BEDRAGANDE, n. 4. Handlingen, då man
bedrager.
BEDRAGARE, m. 5. -ERSKA, f. 4. Person,
sorn bedrager.
BEDREF, n. 5. (gam.) Företag, förchafvandc,
bedrifvande.
BEDRIFT, f. 3. 4) Minnesvärd handling,
hvarigenom man utmärker sig framför andra. Brukas
mest om företag i krig. Han har ulfört slora
b-er. Svenskames b-cr i lyska trellioära
kriget. — Syn. Bragd, Hjelledat, Idrott, (i plur.)
Da t er. — 2) (iron.) Dålig, nedrig handling. —
Syn. Dåd, Slreck, Skurkstreck, Bofstreck,
Nidingsdåd.
BEDRIFVA,* v. a. 3. (böjes som Drifva) 4)
Begå, föröfva (något lastbart, brottsligt). B.
skälmstycken, skurkstreck. Brukas isynnerhet i
uttrycken: B. hor, otukt. — Syn. Se Begå. —
2) Genom ihärdighet, slughet och tvetydiga medel
genomföra något. B. en sak, en rättegång, en
ansökning. Absolut säges: Så b., alt . . . .,
t. ex.: Han har så b-vit, att han blifvit
borgmästare i Telge. — 3) (mindre ofta, i god hem.)
Med drift och nit utföra, pådrifva. Med nit b.
ett arbete, elt ärende, en affär, etl förelag.
BEDRIFVANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
bcdrifver. — 2) Tvetydig, dålig handling, hvarvid
list och ränker isynnerhet gjort sig gällande.
BEDRÄGERI, n. 3. 4) Handling, hvarigenom
någon bedrages. B. i handel, i spel, i
tillverkning af en vara. Hon har gjort sig skyldig
lill b. mot sin man. — Syn. Svek; Otrohet. —
2) (fig.) Förvillelse. Sinnenas b. Jag tyckte
mig se den aflidnc, men del var blott etl b. af
min upphetsade inbillningskraft.
BEDRÄGLIG, a. 2. 4) (om person) a) Fallen
för att bedraga andra. Akta dig för b-a
men-niskor. — b) Som gjort sig skyldig till bedrägeri,
cller i handel och vandcl bedrager andra. B.
gäl-denär, bankrullör, köpman. — 2) (fig. om sak)
Som i ett eller annat afseende bedrager, förvillar,
förleder; som ej svarar emot utseende cller hvad
man väntat; opålitlig. B. vara, is, väderlek.
B-t hopp, (al, uppförande, sinne, minne,
kontrakt, förslag. B. uppgift. — Syn. Sc Falsk.
BEDRÄGLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
bedräglig. Säges både om person och sak. Hans
b. är större, än någon kan ana. Våra
förhoppningars b. — Syn. Sc Falskhet.
BEDRÖFLIG, a. 2. 4) (om sak) a) Som
förorsakar, medför, ger anledning till eller uttrycker
bedröfvelse cller ledsnad. En b. nyhet. Eli b-t
väder. En b. uppsyn, figur, skepnad, min,
hållning. B. händelse, hågkomst. B-t
skådespel, minne, tillstånd. Del ser b-t ut för honom,
han har dåliga ulsigter. — Syn. Sorglig, Ledsam,
Beklaglig, Beklagansvärd. Ängslig. — b) Dålig,
ömklig. Hans bok är b. ända igenom.
Aktören N:s deklamation är alltför b. — 2) (om
person; mindre brukl.) Dyster, ängslig, tråkig.
Han ser för b. ut. Hvilket b-l sällskap!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
