Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Beskänkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BES
BES
153
BESKÄNKT, a. 4. öfvcrlastad mod starka
drycker. Brukas helst med adverbet väl. Han
vur vid tillfället b., väl b. — Syn. Se Drucken.
Anm. Är ej pari. pass, al Betkänka (se föreg. o.),
ulan kommer af Skänk, I.
BESKÄRA, v. a. 3. I. (böjes som Skära) 4)
Skära eller klippa något rundt ikring eller i
kanterna, för att jemna, putsa, rensa, o. s. v. B. kläde,
låder, papper, mynt, nygjutna stilar, träd och
buskar. — 2) B. en hästhof, verka densamma.
Se Verka. II.
BESKÄRA, v. a. 2. II. Tilldela. Säges om
Försynen och ödet. Se, hvad Gud oss b-rt! Vi
böra nöjas med hvad ödet oss b-är. Brukas
isynnerhet ofta i part. pass. Beskärd tillsammans
med Del eller Lott, t. ex.: Vara nöjd med sin
b-rda del. Gifva någon sin b-rda del. Han
fick sin b-rda lott. — Syn. Se Gifva.
BESKÄRANDE, n. 4. Handlingen, då man
beskär (för begge verbcrna).
BESKÄRBRÄDE, n. 4. Bräde, hvarpå
bokbindare jemnskära arken af en bok, som skall
inbindas.
BESKÄRHYFVEL, m. 2. pl. — hy/lar. (handtv.)
Hyfvel, som nyttjas till beskärning.
BESKÄRKNIF, m. 2. pl. — knifvar. (handtv.)
Knif, som nyttjas till beskärning.
BESKÄRM. n. 5. Se Beskydd.
BESKÄRMA, v. a. 4. Se Beskydda.
BESKÄRMANDE, n. 4. I. Handlingen, då
man beskärmar, beskyddar.
BESKÄRMANDE, n. 4. II. Handlingen, då
man beskärmar sig. — Syn. Se Klagan.
BESKÄRMARE. m. 3. Se Beskyddare.
BESKÄRMA SIG, v. r. 4. (pop. o. fam.)
Högeligen beklaga sig. B. sig öfver något. — Syn.
Se Klaga (öfver).
BESKÄRNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
beskär; se Beskära, I. B. af träd och buskar,
läder, pergament, mynt, hästhofvar, nygjulna
stilar, o. s. v. Vinrankors b. — 2) Sättet,
huru något blifvit beskuret. Den der b-en är
väl, illa gjord.
BESLAG, n. 3. I. 4) Till prydnad eller
styrka påsatt stycke af metall (jern, messing, silfver
eller guld;. B. på en bössa, en koffert, en dörr,
ell fönster, på hjul, dosor, piphufvuden, o. s. v.
Sätta b. på något. — 2) (kem.) öfverdrag på
kärl, som skola utsättas för en högre temperatur.
BESLAG, n. 5. II. 4) Den laga handling,
hvarigenom vederbörande myndighet bemäktigar
tig förbudet gods eller genom brott förverkad
egendom, eller på förhand sätter sig i besittning
af saker, som äro tvist underkastade eller kunna
tjena till bevis på en förbrytelse. Lägga, göra
b. på något. Lägga b. på en tilltalad eller
skuldsall persons egendom, på kontraband,
för-budna böcker, skepp, o. s. v. — Syn.
Konfiskation. Embargo. Scqvester. — 2) Gods, som
sålunda blifvit taget. Huru stort är b-el? — Sä.
B-sgods, -slillfälle.
BESLAGARE. m. 3. Lägre tjensteman, som
å lagens vägnar gör beslag på kontraband, o. s. v.
BESLAGAREANDEL, m. 2. Den andel i
värdet af beslagsgods, som enligt lag tillkommer
beslagaren.
BESLAGSANSPRÅK, n. 3. Anhålla under
b., lägga beslag på.
BESLAGSGILL, a. 2. Sqm lagligen kan
tagas i beslag.
BESLAGSKARL, m. 2. (i lägre stil) Sc
Be-s la gare.
BESLAGSLINA, f. 4. (sjöt.) So följ. ord.
BESLAGSSEJSING, m. 2. (sjöt.) Benämning
på de vid hvarje rå fåstade, platta, afsmalnandc
sejsingar, medelst hvilka seglen beslås.
BESLAGSSPIK, m. 2. Spik, som begagnas
till beslag.
BESLUT, n. 5. 4) (enskilt) Den själens
handling, hvarigenom viljan bestämmer sig att
verk-liggöra någonting, som varit påtänkt. Falla, taga,
verkställa, utföra ett b. Del är milt fasta b.
Han har nu tagit sitt b. Jag har mycket
funderat på den saken, ulan all kunna komma
Ull något b. — Syn. Afgörandc, Bestämmande,
Föresats, Rådslag, Parti. — 2) (offentligt)
Afgö-rande angående en sak, hvaruti flere rådslående
personer slutligen stanna; äfv. afgörandc af cn
myndighet, vare sig att den består af en eller
flera personer. Församlingens ledamöter
fattade del b., alt ... . Kyrkomötenas b.
Konungens b. är nu kändt. Hvilket b. har konseljen
fattat? Saken beror på domstolens b. Hvad
domstolar och embetsverk beträffar, är Beslutet
den handling, som föregår det slutliga formella
Utslaget. — Syn. Afgörande, Dekret, Allmän
öf-vcrenskommelse, Förklarande, Dom, Utslag. — 3)
(mindre brukl.) Se Slut. Detta blef b-el på
alltsammans.
BESLUTA, v. a. 4. o. 3. (böjes som Sluta)
4) Fatta beslut (i bem. 4 o. 2). Hvad har man
b-l öfver mig? Han har b-l bygga cll hus.
Vi be slölo ail genast resa. Jag har nu b-it,
all del skall ske. Det är svårt all b. om,
angående, öfver något, i en sak, innan man noga
känner allt, hvad dermed äger sammanhang.
Brukas stundom absolut, t. ex.: Har du b-l
ännu? — Syn. Fatta, taga ett beslut, Föresätta sig,
Bestämma, Stadga, Fastställa, Dekretera, Belefva,
Berama. — 2) (föga brukl.) Se Sluta. — 3) (gam.)
Innesluta, fånga. — B. sig, v. r. Fatta beslut.
Vi beslöto oss för honom, för den utvägen, för
all resa. Han har ändlligen b-il sig till all
fara. Har han b-al sig ännu?
BESLUTFÖR, a. 2. (om domstol eller
beslutande myndighet) För tillfället så fulltalig, som
fordras, för att få fatta ett gällande beslut (i
bem. 2).
RESLUTSAM, a. 2. 4) Som i svår
belägenhet lätt och hastigt fattar sitt beslut. En b. man.
Vara b. — Syn. Rask. Modig, Oförfärad,
Oför-skräckt, Behjertad. — 2) Som röjer beslutsamhet.
B. handling, min, uppsyn.
BESLUTSAMHET, f. 3. Egenskapen att vara
beslutsam (i bem. 4).
BESLÅ, v. a. 3. (böjes som Slå) 4) Sätta
beslag pä. Se Beslag, I. B. med jern, messing,
guld, silfver. B. med plåtar, bleck, slift. B.
en port, en dörr, ett fönster, en koffert, ett
skrin, ett hjul, o. s. v. — 2) (byggn.k.) Til) skydd
emot luften och för längre bestånd öfver täcka ytan
af något med ett dertill passande ämne. B. med
bräder, ler, murbruk, kalk, o. s. v. — 3) (kem.)
Förse kärl med beslag (se Beslag, I, 2). — 4)
(sjöt.) a) Göra fast med råband eller sejsingar.
B. segel, se Berga, 4. — B. för del lösa, att
tills vidare, vårdslöst eller hastigt, faslbinda
något. — b) B. ell skepp med koppar, se
Förhy da. — 3) (fig.) B. med osanning, öfvcrbcvisa
derom. B. någon med dess egna ord,
öfverbe-visa någon åec.
BESLÅENDE, n. 4. Handlingen, då man
beslår.
BESLÄGTA, v. a. 4. Sc Befrynda.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
