- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
161

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BET

BET

161

sedan spelas, och som den vinnande äger att
utbekomma af den, på hvars räkning skulden är
antecknad. Göra, sälta b. Taga in, fä, vinna
en b. B-cn går, det spelas om den. Adjektivt
säges: Blifva b., förlora ett spel; äfv. (fig.)
misslyckas i elt förehafvande. Vara b., hafva förlorat
ett spel; (fig.) vara b. för, vara för dum eller
oförmögen till något. Han Iror, att han skall
vinna sin afsigt, men det är han b. för.

BET, n. B. Se Bete. Denna form brukas
endast i uttrycken Gå i b., släppa, drifva i b.,
d. v. s. gå på bele, o. s. v.

BETA, bèla, v. n. 4. (af Bila) Har äfv. i
im-pcrf. Bette, i sup. Bell.) Åla gräs på marken eller
löf af träden. Brukas om boskapsdjur och vissa
vilda djur. Oxarne, korna och häslarnc b. på
ängen, men fåren i hagen och på gärdet.
El-garne b. af trädens löf. Nyttjas äfv. stundom
aktivt, t. ex.: Häslarne b. gräs. Fåren b. löf.
— B. af, se Afbeta. — Syn. Gå i bet, på bete.
— 2) (om dragare) Få foder på resor och
färdvägar. Låt både hästar och oxar b. tre gånger
på vägen. — V. a. 1) Låta kreatur hämta sin
föda af gräs på marken. Han b-r sina hästar,
oxar i hagen. — Syn. Låta beta, Släppa eller
föra på bete. — 2) Gifva (dragare) foder på resor
och färdvägar. Vid Grans gästgifvaregård b-de
jag hästarna för andra gången. — Syn. Gifva
foder. Låta beta. — 3) (fig.) B. sina ögon på
något, fägna sina ögon med åsynen af ett
föremal. med jystna ögon betrakta.

BETA, bèla, v. a. 4. Bita sönder i små
stycken. betor. B. bröd i mjölk.

BETA, bèta, v. a. 4. (af det tyska beilzen)
4) (garf.) Lägga (hudar och skinn) i alunlag. —
2) (färg.) Indränka ett tyg i ett liqvidum, sorn har
den egenskapen att ur färgsoppan fälla färgämnet
i en olöslig förening.

BETA, beta, v. a. 3. Sammandraget af
Betaga; se d. o.

BETA, bèta, f. 4. (af Bita) Afbitet litet stycke af
mat, isynnerhet af bröd. Brukas endast om hårda
födoämnen. En b. bröd.

BETA, bèla, f. 4. (det tyska Beilzé) 4) (garf.)
Alunlag, hvari hudar och skinn läggas. — 2)
(färg.) Se Betning smedel.

BETA, bèta, f. 4. (bot.) Ett slags sockerhallig
rotfrukt, innefattande flera arter, såsom t. ex.
Foderbeta, Hvitbcla, Rödbeta, hvilka ses hvar på sitt
ställe. Beta.

BETACKA, v. a. 4. (mindre brukl.) Offentligt
och högtidligt tacka. — B. sig, v. r. 4) Under
afgifvande af tacksägelse för erbjuden tjenst o. s. v.
undanbedja sig densamma. Han lillbjöd sig alt
hjrlpa till, men jag b-de mig. Brukas stundom
ironiskt, t. ex.: Jag b-r mig för era råd, era
tjensler, er välmening, er hjelp. — Syn.
Undanbedja sig. — 2) (fam. o. iron.) Undandraga sig
något. Han ville låna penningar af mig, men
jag b-de mig. Nej, jag b-r mig!

BETACKÄNDE, n. 4. Handlingen, då man
betackar (för v. a.).

BETAGA, v. a. 3. (böjes som Taga;
sammandrages ofta i pres. till betar, bela och i infin.
till bela, med tonvigt på sista stafvelsen) 4)
Fråntaga, beröfva. Den hastiga gången har b-gil mig
andedrägten. Stillasittande b-ger matlusten.
Jag vill ej b. er del nöjet all göra det. B.
någon dess villfarelse. Denna händelse belog
honom allt hopp. — Syn. So Beröfva. — 2)
Göra häftigt intryck på sinnet. Blifva b-gcn af
glädje, af oro, fruklan, förskräckelse. Hennes

skönhet har alldeles b-gil honom, han har
blifvit alldeles b-gcn af hennes skönhet. Denna
anblick betog henne så, all hon dånade. — Syn.
Intaga, Tjusa, Förtjusa, Hänrycka, Förvåna,
öfvcr-raska, Skrämma, Förskräcka, Göra häpen, bestört.

BETAGANDE, n.4. (föga brukl.) Handlingen,
då man betager.

BETAGEN, a. p. 2. neutr. — et. Som erfarit
ett djupt intryck (af kärlek, beundran, o. s. v.).
B. af kärlek, af glädje, fröjd, förvåning,
beundran, öfverraskning, sorg, oro, fruktan,
förskräckelse. Han är alldeles b. i hennes
skönhet. — Syn. Intagen, Förtjust, Hänryckt,
Förvånad, öfvcrraskad.

BETALA, v. a. 4. o. 2. (har, utom do
regu-liera formerna efter 4 konj., i imperf. både
bc-lalde och betalte, i sup. betalt, samt i part. pass.
betald och betalt) 4) Utgifva penningar, varor
eller annat gods, för värdet af något, det man
köpt, låtit förfärdiga, förrätta, o. s. v. B. någon
hans fordran. B. en handlande 100 B:dr för
varor, som man köpt. B. en arbelare 24
skil-Ung ell. b. 24 sk. ål en a. B. kontant, i reda
penningar, i silfver, i sedlar. B. med varor,
med arbele. Jag b-ldc honom för arbetet med
10 B:dr. B. varor, arbele, lektioner. B. skall,
utlagor, skulder, hyra, lega, o. s. v. B. en
räkning, revers. B. ränta på en skuldsedel.
B. sina kredilorer 50 procent. B. förut, i
förskott. B. något för dyrt. B.
omkostnaderna för någon, något. Göra sig väl b-ll, taga
hög betalning för något. Göra sig b-ll, hålla sig
skadeslös. Göra sig sjelf b-ll, egenmäktigt, ulan
lagens anlitande skaffa sig betalning af någon.
Få väl b-ll för någol, få hög betalning derför.
B-ll som qvilleras, underskrift på en räkning,
nota, till intyg, att den blifvit betalt; (fig.)
talesätt, hvarigenom man vill säga, att man gifvit så
godt igen, som man sjelf fått. (Fig.) Arbclet b-r
honom ej de utlagda kostnaderna. Denna
målning kan ej med penningar b-s, är ovärderlig,
oförliknelig. B. med samma mynt, vedergälla
lika med lika. B. naturen sin skuld, dö. —
Syn. Gälda, Afbetala, Afqvitta, Utbetala,
Godtgö-ra. — 2) (fig.) a) Vedergälla, belöna. B. ondl
med godt. Med otack b. åtnjutna
välgernin-gar. — b) Lida för någol (brott, fel, oförsigtighct,
o. s. v.). Han har dyrt fåll b. sin brottslighet,
sitt fel. B. sin oförsigtighct med lifvet. Del
skall du dyrl få b.! — Syn. Plikta, Bota,
Umgälla, Sola (för), Äla upp.

BETALANDE, n. 4. Handlingen, då man
betalar.

BETALANDE, a. p. 4. Som betalar för sig
(i motsats till den, som åtnjuter någonting
kostnadsfritt). B. kadett, elev (i motsats till
Frika-dett. Frielev).

BETALARE, m. B. Egentl. En, som betalar.
Åtföljes oftast af ett bestämmande adjektiv, och
betyder då: Person, som plägar betala skuld
ordentligt eller oordentligt, inköp väl eller dåligt.
God, dålig, elak b. Brukas äfv. för feminin.

BETALNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
betalar. B. af skuld. Tills b. sker. — Syn.
Betalande, Gäldande, Godtgörelse. — 2)
Penningsumma, vara eller gods, som utgifVes för värdet
af något. Jfr. Betala, 4. Göra någol för, emot b.
Taga, få, cmoUaga, gifva någol i b. för något.
Det fäs ulan b. — 3) (fig.) a) Vedergällning,
belöning. Den dygdigc afser ingen b. för de
välgcrningar, han bevisar. — b) Straff för
något (brott, fel, oförsigtighct, o. s. v.). Han har
24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free