- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
162

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Betalningsansvar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

BET

BET

nu ändlligen i galgen fåll b. för sina mänga
missgerningar. Var säker, b-en skall ej
ule-blifva för din elakhet. — Syn. Straff, Lön, Plikt,
Böter. — Ss. B-sdag, -ssumma, -ssätl,
-slid.

BETALNINGSANSVAR, n. 5. Ansvar, som
hvilar på någon, hvarigenom han i visst fal!
för-pliglas att betala något.

BETALNINGS-ANVISNING, f. 2. Anvisning
på person eller ställe, der man får betalning.

BETALNINGSBEVIS, n. 5. Bevis, intyg, att
något blifvit betalt. — Syn. Qvitto, Qvittens.

BETALNTNGSFÖR, a. 2. Som är i stånd att
betala. — Syn. Vederhäftig.

BETALMNGSFÖRMÅN, m. 3. Förmån, som
man åtnjuter, i afseende å sättet, hvarpå en
betalning sker.

BETALNINGSGILL, a. 2. Till betalning
förfallen; hvarför betalning kan utkräfvas.

BETALNTNGSSKYLDIG, a. 2. Förpligtad att
betala något.

BETALNINGSTERMIN, betålninngsUrrmin,
m. 3. Viss utsatt tidpunkt, då något skall
betalas. — Syn. Betalningstid.

BETANDE, n. 4. 1) Handlingen, då man
betar (för alla tre verbcrna, och i alla deras
bemärkelser).

BETAR, m. 2. plur. (har sällan i sing. Bele)
Långa, starka och hvassa tänder, som skjuta ut
ur munnen på vissa djur, och hvarmed de
försvara sig. Elefanter, flodhästar, svin m. fl.
hafva b. — Kallas äfven Hörn-, Hugg-,
Hund-ellcr ögontänder.

BETARFVA, v. a. 1. Se Tarfva.

BETE, bcté, v. a. 2. Gifva någon prof, bevis
på sina tänkesätt emot honom. B. någon
vänskap, välvilja, höflighcl, välgcrningar. B.
någon godt. — Syn. Se Bevisa. — B. sig, v. r.
Uppföra sig. B. sig väl, illa. B. sig väl emot
någon. Jag vel ej, huru jag skall b. mig i den
saken. B. sig god, nådig emol någon, visa
någon godhet, nåd. — Syn. Uppföra sig, Förhålla
sig, Skicka sig, Visa sig. Bära sig åt, Begå sig.

BETE, bète, n. 4. (af Bila) 1) Gräs och örter
på marken, som betas af boskap. B-t är i denna
trakl utmärkt godt. — 2) Mark, der boskap kan
beta. Hästar ne gå på b. i ängen, i hagen, i
skogen. Släppa, föra, drifva pä b. — 3)
Begagnande af betesmark för kreatur. Hafva fritt
b. för cn häst och två kor. B-t på
Ladugårdsgärdet är fritt för afgift. — 4) Lockmat, som
sättes på krok, för att fånga fisk, eller på håf, för
att fånga kräftor. Sälla b. på en krok, på en
håf. — Syn. Agn, Lockmat, Lockbete.

BETE, bète, m. 2. Se Betar.

BETECKNA, v. a. 1. 4) Med tecken
utmärka. Med kråknäbb b. ell ställe i en bok. —
2) Hafva bemärkelse af, betyda. Franska ordet
chien b-r hund pä svenska. En orm, som
biter sig i stjerlen, b-r evigheten. — Syn. Se
Betyda. — 3) Bebåda. Ser du molnet der
borta? del b-r regn.

BETECKNANDE, n. 4. Handlingen, då man
betecknar.

BETECKNING, f. 2. 4) Se Betecknande. —
2) Sättet, hvarpå något blifvit betecknadt. Denna
b. är icke särdeles lämplig. — 3) Hvad som
genom betecknande uppkommit: tecken, betydelse.
En b., lätt, svår alt tyda. — Ss. B-ssyslem,
-ssätt.

BETEENDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
beler. B. af vänskap, af välvilja, af
välger

ningar. — Syn. Bevisande. — 2) Sätt att bete
sig. Hans b. i denna sakn emol mig är
oförklarligt. — Syn. Sätt att gå till väga, alt utföra
cn sak, alt förhålla sig, all bära sig åt,
Uppförande, Förhållande.

BETEL, bétl, m. 2. sing. Dc bittra och
rödsaftiga bladen af betelbuskcn. Jfr. Betelbuske.
Tugga b.

BETELBUSKE, bètlbüsske, m. 2. pl. —
buskar. Barblommig buskväxt, hvars blad i
Ost-indien allmänt tuggas, blandade med kalk och
arckanöller.

BETESGRÖ, n. 3. sing. (bot.) En art Grö;
se d. o. Poa trivialis.

BETESHAGE, m. 2. pl. — hagar. För
kreatursbete inhägnad mark, som ej begagnas eller
kan begagnas som äng.

BETESMARK, f. 3. Mark, som begagnas eller
kan begagnas till bete. Med B. menar man skog
och hagar, till motsats emot åker och äng.

BETESPLATS, m. 3. Plats, der kreatur kan
eller får beta.

BETESRÄTTIGHET, f. 3. Rättighet till beto
för kreatur.

BETESSTÄLLE, n. 4. Ställe, der man på
resa låter hästarna beta.

BETHELFLAGG, bctinågg, f. 4. Flagg, som
brukas på bethelskepp och der hissas, vid in- och
utgående ur hamn, samt vid dc tillfällen, då
guds-tjenst hålles ombord.

BETHELKAPTEN, bètlkapptén, m. 3. Kapten
på ett bethelskepp.

BETHELSKEPP, bètlschcpp, n. 6. Fartyg,
inrättadt och ämnadl till offentlig gudstjcnsts
hållande ombord för sjöfolk, under dess vistande i
utrikes hamnar.

Anm. Beth-el är ell hebreisklord, som belyder:
Guds hus.

BETING, bètinng, m. 2. (sjöt.) 4) (i allmänhet)
Hvarje i cn däcksbjelke ofvan däck stående
ekståndare, hvarvid en svårare tågända fastgörcs. —
2) (särskilt) Ett svårt stycke timmer, som för—til
i fartyget ligger horisontell tvärskepps och är
bultadt på akterkanten af betingspollarna. samt
tjenar att dcrom fästa ankartåget cller keltingen.
Lägga Ull b-s, fastgöra vid betingen. — 3) Se
Stapelbeting.

BETING, belfnng, n. 5. (det tyska Bcding)
4) (i allm.) Vilkor. Del må ske, likväl mèd
(under) det b., alt ... . Han beviljade del
ulan allt b. — Syn. Se Vilkor. — 2)
öfverens-kommelse om visst arbetes förrättande mot viss
på förhand utsatt betalning, utan afseende på tiden.
Göra, sluta b. med någon om ett arbete. Huset
är upptimradt pä b. Arbeta på b., utföra ett
arbete mot förut öfverenskommcn betalning i ett
för allt. — Syn. Arbetsbeting. — 3) Sjelfva
betalningen för ett på beting verksläldt arbete. Han
har slutat arbetet och skall nu gå alt få ut
sill b. — 4) Sjelfva arbetet, som göres på beting.
Upplimringen af detta hus är ell godt b. —
Syn. Betingsarbete.

BETINGA, v. a. 4. 4) a) (i allm.)
öfverens-komma med någon om vilkorcn för något. B.
priset för en vara. B. cn vara, öfvcrenskomma
om priset för en vara. — b) Öfverenskomma med
någon om visst arbetes verkställande mot viss på
förhand utsatt betalning. B. ett arbete. — 2)
Såsom vilkor uppställa, bestämma. Han har afträdt
sin syssla, men dervid b-l sig en pension. — 3)
(log.) Som vilkor innebära eller medföra; utgöra
vilkor för. — B-s, hafva till vilkor, följa som vilkor (af)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free