Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bivaktare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIV
BIVAKTARE, m. 5. En, som blifvit tillsatt
att gifva akt på bien, när de skola svärma, för
att passa på svärmarna.
BIVERK, n. 5. (föga brukl.) 4) Se Bigöra.
— 2) Mindre verk i en lastning, bredvid ett större.
BIVINST, f. 3. Mindre vinst, som
tillfälligtvis åtföljer en större, hufvudsaklig.
BI VISE, m. 2. pl. — visar. Se Vise.
BIVISTA, bfvfMta, v. a. 4. Vara närvarande
vid ett tillfälle, då en större mängd folk är
samlad, antingen för nöje skull eller i och för något
allvarsamt och vigligt ändamål. B. en bal, ell
bröllop, en rådplägning, ell fältslag, en
guds-tjenst, en ceremoni, en begrafning, en
dispu-talionsokt. — Syn. Närvara vid, Deltaga uti,
Vara med på, vid. [Bev–.]
BIVISTANDE, n. 4. Närvaro vid ett
tillfälle, då en större mängd folk är samlad. Se
vidare Bivista. Balens, ceremoniens b. [Bev––.]
BIVRÅK, m. 2. Se Slaghök.
BIVUAK, –ack, m. 3. (fr. bivouac) 4) En
trupps nattvakt under bar himmel, i fiendens
grannskap. — 2) Tågande trupps rast under bar
himmel. [Bivuack.]
BIVUAKERA, v. a. 4. Vaka eller rasta
under bar himmel. Jfr. Bivuak. [Bivuackera, [-Bi-vuacquera.]-] {+Bi-
vuacquera.]+}
BIVÄG, m. 2. 4) Mindre väg, som afviker
ifrån och går på sidan om en större. — Syn.
Afväg, Sidoväg, Genväg. — 2) (Gg.) Mindre
hederlig utväg, som begagnas, för att genom list
och konster vinna eller utföra något. Motsats:
Raka vägen. Nyttja, gå b-ar.
BIYNGEL, n. 5. Üngarne af bien i cn kupa.
BIZARR, se Bisarr.
BIÄLSKARE, m. 3. (af Bi, s. n.) En, som
mycket tycker om bin eller är road af biskötsel.
BIÄLSKARE, m. 5. (af Bi, part.) Särskilt,
vanligtvis hemlig älskare, utom den egentliga och
förklarade.
BIÄNDAMÅL, n. 5. Underordnadt ändamål
jcmte det hufvudsakliga.
BIÄTANDE, a. 4. (nat. hisl.) Säges om vissa
fågelarter, som lefva af bin.
BIÄTARE, m. 3. Flyttfågel, allmän i
söderländerna, men i Sverige sällsynt, stor som en trast,
med lång, något böjd och spetsig näbb, rygg och
vingar brunröda, strupen gul med svart
omgif-niDg, kroppen inunder blågrön; lefvcr af insekter,
särdeles bin, getingar och gräshoppor. Merops
apiaster.
BJEBB, n. 3. Se Bjebbande.
BJEBB! int. Bjebb. bjebb, bjebb! säges på
spe till någon, som ifrigt talar emot eller
små-grälar. Brukas i barnspråket och i det lägre
um-gängsspråket.
BJEBBA, v. n. 4. 4) Skälla tätt och Gnt,
såsom knähundar, o. d. — 2) (fig. fam.) Ifrigt och
med mycken talförhet motsäga eller gräla på
någon. B. emot, ifrigt motsäga.
BJEBBA, f. 4. (fam.) Qvinna, som är fallen
för att bjebba emot. Säges isynnerhet om små
flickor.
BJEBBANDE, n. 4. 4) Tätt och fint
skällande. Jfr. Bjebba, v. n. 4. — 2) (fig.) Handlingen,
då man bjebbar (bem. 2).
BJEBBARE, m. 3. (fam., föga brukl.) En,
som är fallen för att bjebba emot. Brukas mest
om gossar.
BJEFS, n. 3. sing. (fam.) Samteliga smärre
prydnader i ett fruntimmers klädsel, såsom band,
bandrosor, spetsar, o. s. v. [Bjäfs.]
BJU 181
BJELK/ANKAR, n. 3. (byggn.k.) Ankar,
hvarmed bjclkar sammanhållas.
BJELKE, m. 2. pl. bjelkar. 4)
Förbyggnads-behof tillhuggen stock. Utskeppa b-kar.
B-kar-ne i ett hus. (Bibi., fig.) Du ser grundel i din
broders öga, men ej b-n i ditt eget, du ser din
nästas minsta fel, men är blind för de största hos
dig sjelf. — 2) (herald.) Figur, liknande cn bjel—
ke, på en vapensköld.
BJELKBAND, n. 3. Jernband, ankar,
hvar-med bjelkar i en byggnad fästas.
BJELKLAG, n. 5. Lag, rad af bjelkar, i tak
eller golf.
BJELLA, f. 4. Se Biskopsörl.
BJELLERFORMIG, a. 2. (bot.) Som till formen
liknar en bjellra. B-a blommor.
BJELLERSELE, m. 2. pl. — selar. Seldon,
förscdt med en eller fiera bjellror.
BJELLERSLÄDE, m. 2. pl. — slädar. Släde,
med tillhörande bjellerselc.
BJELLRA, f. 4. Liten ihålig, nästan
klolfor-mig, helrund klocka af malm, med små hål eller
smala öppningar, och inuti försedd med små
kläppar, hvilka vid skakning slå emot metallen och
förorsaka ett starkt klingande ljud; fästes
merendels på seldon till slädar, dels för nöje och
prydnad, dels för att under åkningen bortskrämma
vargar.
RJERT, a. 4. 4) Säges om färger, som äro
mycket lysande, i Ögonen fallande. Ljusrödt och
halmguli äro b-a färger. — 2) (fig.) Starkt i
ögonen fallande, skarpt afstickande. En b.
motsats.
RJERT, adv. På ett bjert sätt. Lysa b. B.
slicka af emot något.
RJESSE, m. 2. pl. bjessar. (fam.) 4) Stor,
grof och stark karl. — 2) (fig.) Person, som
utmärker sig för insigter, konstfärdighet, o. s. v.
Han är en b. i matematiken, i musik, i fäkta,
rida och volligcra. Rik b., b. all vara rik,
en ganska rik nian. — Syn. Se Kaxc.
Anm. Ordel är ursprungligen delsamma som
Basse; jfr. Bondbasse.
RJUDA, v. a. 3. Ind. pres. sing. Bjuder; pl.
Bjuda ell. (i administrativ stil) Bjude. Imperf.
sing. Bjöd; pl. Bjödo. Konj. Impf. Bjöde.
Im-per. Bjud! Sup. Bjudit. Part. akt. Bjudande;
part. pass. Bjuden. En äldre, ännu stundom
förekommande form har: Böd, Budo. Böde.
Budil. Buden.) 4) Med kraft af laglig myndighet
förordna, sladga; befalla. Vi bjude och bcfalle
(i kongliga förordningar). B. hörsamhet, lystnad.
Konungen bjöd honom att tiga. Neutralt säges
B. öfver, i mening af: herrska, regera öfver, t.
ex.: Darius bjöd öfver halfva Asien; b. öfver
millioner; afv. i mening af: hafva att förfoga
öfver, l. ex.: Vet, alt han b-der öfver en half
million riksdaler; när man har sådana medel
all b. öfver, måste man lyckas i sina företag.
— B. upp, se Uppbjuda (sina krafter, o. s. v.)<
— Syn. Se Förordna, Befalla, Förfoga. — 2)
(fig.) Föreskrifva till efterrättelse, ålägga som pligt.
Guds ord b-dcr, alt .... Klokheten,
försig-lighelen b-der, alt ... . Min pligt b-der mig
alt så handla, b-der mig lyslnad. — Syn. Se
Föreskrifva. — 3) Bedja någon alt komma till
ett ställe (för alt deltaga i en mållid. ett nöje,
eller bivista någon offentlig och högtidlig
förrättning). B. någon all komma Ull sig på kalas,
på frukost, på bröllop, o. s. v. B. någon på
middag, till middag hos sig. B. någon Ull
middagen, bedja någon spisa middag hos sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
