- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
182

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bjudande ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182 BJU

BJÖ

samma dag, då bjudningen göres (gäller äfven om
personer, som äro på stället). B. någon på, till
bröllop. B. någon på färsk lax. B. någon
all bivisla en ceremoni^ B. bort, se
Bort-bjuda. B. fram, bedja någon komma fram. B.
ihop, se Hopbjuda. B. in, se Inbjuda, 4. B.
méd, bedja någon att göra sällskap med bjudna
personer. B. g vår, upp, ut, se Qvarbjuda,
Uppbjuda, Utbjuda. — Syn. Inbjuda, Invitera. — 4)
Erbjuda, tillbjuda. B. elt fruntimmer handen.
B. någon all silla, alt dricka. B. fienden elt
fältslag. B. någon spetsen, se Spets. B. på,
erbjuda någon njutning, något nöje, t. ex.: Jag
har alt b. på ål. Hvad har du att b. på?
Jag b-der på dans i afton. B. omkring, se
Kringbjuda. B. ut, erbjuda till salu; äfv.
utmana; se Utbjuda, 2. — 3) Förklara sig vilja
gifva ett visst penningbelopp för en vara, en sak,
den man önskar köpa. Jag bjöd honom 100
B:dr för hästen. B. tre R:dr alnen, 24 sk.
skålpundet. Huru myckel b-der ni derför?
B. mer än en annan. Den, som b-der högst,
lägst på en auktion. B. på en vara. Jag
bjöd vid auklionstill fallet på en silfverservis,
men den gick för högt. B. emellan, erbjuda
mellangift vid bandel. B. på’, erbjuda sig att
betala ett högre pris för en vara, en sak, vid köp,
auktion, o. s. v. B. Öfver, erbjuda högre
betalning än en annan; äfv. (fig.) öfverträlTa, öfvergå.
— 6) B. farväl, taga afsked af någon. B. god
natt, vid afskedstagandet på en afton tillönska en
god natt. — V. n. 1) B. till, försöka, fresta.
Jag skall b. till alt göra del. Om du b-der
till, så går det nog. B. Ull med något. —
Syn. Se Försöka. — 2) B. emot, väcka afsmak.
Brukas isynnerhet om mat och drick.

BJUDANDE, n. 4. Handlingen, då man
bjuder. — Adj. 1. (fig.) Befallande, trängande,
tvingande. En b. omständighet.

BJUD ARE, m. 3. En, som bjuder (i bem. 3).
Brukas sällan, utom i sammansättningen
Ijkbjudar c; se d. o.

BJUDNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
bjuder (i bem. 3). Före, efter b-en. Göra en b.
— 2) Innehållet af den helsning, en person fått,
då han blifvit bjuden. Skicka någon en b. Ull,
på kalas. Jag har fåll en ganska treflig b. —
Syn. Inbjudning, Invitation. — Ss. B-sbref,
-sbestyr, -skorl.

BJUGG, n. 3. Sädesslaget korn. Förekommer
i den bibliska stilen och brukas ännu i vissa
provinser. — 5*. B-bröd, -korn.

BJUGGB1T, m. 2. Se Ängsnärpa.

BJÖRK, f. 2. Allmänt bekant trädslag af
klassen Hängblommigc, hvaraf Häng- cller Slokbjörk,
Masurbjörk eller Glasbjörk, Dvergbjörk och
Or-näsbjörk äro de allmännast förekommande arterna.
Betula alba. — Ss. B-aska, -bark, -knopp,
-kol, -löf, -qvisl, -safve, -skog, -Irä,
-träd, -ved, -virke.

BJÖRKFJÄRIL, m. 2. Ett slags insekt.
Pa-pilio Betulæ.

BJÖRKHAGE, m. 2. pl. — hagar. Hage,
bevuxen med björk.

BJÖRKLAF, m. 2. pl. — lafvar. Ett slags
på björkträd växande laf. Lichcn Physodcs.

BJÖRKLAKE, m. 2. sing. Den saft, som
vårtiden uppstiger emellan veden och safven på björk,
och som stundom genom hål på barken aflappas,
för att dcraf bereda ett slags mjöd eller vin. Tappa b.

BJÖRKLERA, f. 4. Ett slags hvit, starkt
lerhaltig mojord.

BJÖRKLUND, m. 2. Lund, bestående af
björkar.

BJÖRKNA, f. 4. Mjuk fen i g benfisk af
Cyprin-slägtet. Cyprinus Blicca.

BJÖRKOLJA, f. 4. Se Björkljära.

BJÖRKQVAST, m. 2. Qvast, förfärdigad af
björkris.

BJÖRKRIS, n. 3. Samling af späda
björk-qvistar.

BJÖRKSKÄL, f. 2. Skål, svarfvad af björkträ.

BJÖRKSUPP, m. 2. och

BJÖRKSVAMP, m. 2. eller

BJÖRKTICKA, f. 4. Slägte af hattsvamparna,
med tvenne arter, af hvilka den ena växer på
bok, den andra på björk; begagnas till beredning
af fnöske.

BJÖRKTJÄRA, f. 4. Tjära, beredd af
björk-bark.

BJÖRKTRAST, m. 2. Fågelart af
Trastsläg-tet, blågrå på hufvud, hals, rygg och öfvergump,
på rygg och skuldror kastanjebrun. Kallas äfv.
Snöskata. Turdus pilaris.

BJÖRN, m. 2. 4) (nat. hist.) Ett till
rofdju-rens andra afdelning, Hälgångare, hörande
djur-slägte med flera arter, hvaribland förnämligast:
Europeiska Landbjörnen och Hvit Björn eller
Isbjörn. — b) Den allmännaste arten af
Björnsläg-tet, eller Europeiska Landbjörnen, med kullrigt,
tjockt och långt, brunt, svart, någon gång
ho-nungsgult eller silfvergrått hår. Ursus Arclos.
Stark som en b. (Ordspr.) Sälja skinnet,
innan b-en är skjulen, sälja något, som man ej
ännu äger; obetänksamt grunda sitt aftal på
något, hvaröfver man ännu icke äger att förfoga.
Det är icke värdt all basa b-en med ris, mot
dem, som äro hårdagade, hjelpa ej lindriga
medel; äfv. en eftertrycklig tillrättavisning är nödig
emot dem, på hvilka intet annat medel gör verkan.
— 2) (fig. fam.) a) Grof, ohyfsad menniska. —
Syn. Oxe, Lurk. — b) Fordringsägare. Han har
många b-ar. Förföljd af sina b-ar. — 3)
(astr.) Namn på tvenne stjcrnbilder, Stora och
Lilla B-cn. Stora B-en kallas äfv. Karlvagnen.
— 4) (sjöt.) Rortrumman på Örlogsfarlyg. Skjula
b. säges om en rorgängare, som under länsning
faller så mycket af från vinden, att den slår seglen
back ifrån förra läsidan. — 3) Ett slags blockvagn
med fyra låga och lika höga hjul. — Nä.
B-huf-vud, -kött, -spår.

BJÖRNA, v. a. 4. (fam. skämtv.) Återfordra
penningar af någon. — Syn. Kräfva för skuld.

BJÖRNAPA, f. 4. B-apor, en afdelning af
Aporna. Kallas äfv. Arktopiteker.

BJÖRNBÄR, n. 5. 4) Bär af Björnbärsbusken.
Kallas äfv. Björnhallon och Brombär. — 2) (i
sammansättningar) Björnbärsbuske, t. ex.:
Björn-bärshäck.

BJÖRNBÄRSBUSKE, m. 2. pl. — buskar.
Buskväxt af fam. Rosaceæ, med långa, utåt
marken liggande, taggiga grenar och svartbruna,
välsmakande bär. Rubus fruticosus.

BJÖRNDANS, m. 2. 4) Dans, utförd af en
dertill inlärd björn. — 2) En högst egen, lappsk
folkdans, hvilken företages strax efter den
glädjemåltid, som äger rum, då en björn blifvit fångad.
— 3) Ett slags ganska svår dans, som brukas i
vissa andra trakter af Sverige.

BJÖRNDANSARE, m. 3. Person, som förcr
omkring till dans och hvarjehanda konster
inlärda björnar, för alt emot betalning förevisa dem
för allmänheten.

BJÖRNDILL, m. 3. sing. Se Säflcrot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free