Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Björnfett ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖ
BLA
185
BJÖRNFETT, n. 5. Se Björnisler.
BJÖRNFJÄRIL, m. 2. Ett fjärilslägte, hvars
larv ftr Björnmasken. Bombyx rubi.
RJÖRNFLOKA, f. 4. örtslägtet Heracleum.
BJÖRNFOTAD, a. 2. (om hästar) Som har
långa skänk lar.
BJÖRNFÄLL, m. 2. Det afdragna skinnet af
en björn.
BJÖRNHALLON, n. 5. Se Björnbär.
BJÖRNHELSA, f. 4. (fig. fam.) Ovanligt stark,
orubblig helsa. — Syn. Berghelsa.
BJÖRNHONA, f. 4. Hona af björnslägtet.
Brukas i naturalhistorisk stil och i jägarspråkct.
Eljest vanligare Björninna.
BJÖRNHUD, f. 2. Den afdragna huden af en
björn.
BJÖRNHUND, m. 2. Hund, dresserad till
björnjagt.
BJÖRNHÅL, n. 5. (sjöt.) Benämning på
fyrkantiga öppningar i en rnärs, på ömse sidor om
masten, genom hvilka en del af det löpande
godset far.
BJÖRNINNA, f. 4. Hona af björnslägtet.
BJÖRNISTER, n. 5. Fett af björn.
BJÖRNJAGT, f. 3. Jagt på björnar.
BJÖRNKAM, m. 2. Se Kamblad.
BJÖRNKLO, m. 3. pl. — klor. 1) Klo på en
björnram. — 2) (bot.) Se Käringländer.
BJÖRNLOK A, f. 4. (bot.) St Slrällor.
BJÖRNMASK, m. 2. Sc Björnfjäril.
BJÖRNMOSSA, f. 4. Ett slags löfmossa,
allmän i skog och begagnad till stoppning och
ugns-qvastar. Kallas äfv. Kråkhvete, Skurmossa,
Sop-mossa, Pukhafra. Polytrichum commune.
BJÖRNMUFF, m. 2. Se Björnskinnsmu/f.
BJÖRNMÖSSA, f. 4. Sc Björnskinnsmössa.
BJÖRNOST, m. 2. I Wermland benämningen
på en rätt af mjöl, blandadt i kalfblod och stekt.
BJÖRNRAM, m. 2. Ncdra delen af frambenen
på en björn.
BJÖRNSKALL, n. 3. Skall, föranstaltadt, för
att fånga eller bortjaga björnar, som ofreda en
trakt.
BJÖRNSKINN, n. 5. Det afdragna skinnet af
en björn.
BJÖRNSKINNSMUFF, m. 2. Muff af
björnskinn.
BJÖRNSKINNSMÖSSA, f. 4. Mössa af
björnskinn.
BJÖRNSPJUT, n. 5. Ett slags spjut, som vid
björnjagter begagnas. Del var b., hvarmed Carl
XII jagade björnar.
BJÖRNSTJERNA. f. 4. Se Nordsljerna.
BJÖRNTASS, m. 2. Yttersta delen af en
björnram, der klorna sitta.
BJÖRNUNGE, m. 2. pl. — ungar. 4) Unge
af björn. — 2) (fig. fam. o. skämtv.) Liten
oborstad, grof och ohöflig pojke.
BJÖRNVAKTARE. m. 5. 4) En, som vaktar
björnar, hvilka äro inöfvade till allehanda konster
och föras omkring, för att visas för allmänheten.
— 2) (astr.) Stjernbildcn Arcturus.
BLACK, m. 2. (t. Block) Ett slags
fängsel-redskap, bestående i en tung och tjock klump
af trä cller jern, som sättes om benen på en fånge,
för alt hindra dess flykt. Sälla b-en på någon,
sälta någon i b-en. Hafva b. om benet.
BLACK, a. 2. 4) Ljusröd, stötande i
mörkgult. Hjortar hafva b. färg. B. häst, b-a kor.
— 2) Urblekt och ful. Säges i denna bem. om
hvad färg som helst. Delta siden har ha fl en
vacker svarl färg, men är nu gammalt ochb-t.
BLACK, m. 2. (pop.) Black häst.
BLACKIG, a. 2. (föga brukl.) Något black.
BLACKNA, v. n. 4. (föga brukl.) Börja att
blifva black.
BLACKSVART, a. 2. Säges om hästar, som
hafva en blek svart färg.
BLAD, n. S. 4) Benämning på växtdelar, som
utgå från stjelkar och grenar, stundom äfven ifrån
roten, i allmänhet tunna och utplattade, till form
och färg mycket* omvexlande, och bestående
huf-vudsakligen af två delar: stjelken och bladskifvan.
Särskilta sådana slags blad äro: örtblad, Rotblad.
Hjertblad, Blomblad och Kronblad, hvilka alla
ses på sina ställen. B-en på träd kallas Löf.
Stjelken, basen, brädden, spetsen på ell b.
Enkelt b., som utgör ett enda helt stycke.
Sammansatt b., som består af flera småblad. Aftaga
b-en af en växt. Fälla b-en. (Fig.) Uppäla
sin säd i gröna b., förtära sitt förlag, innan
man satt det tillämnadc företaget i gång. — 2)
a) Afviket stycke papper, utgörande antingen
hälften af ett ark (helt blad), eller en fjerdedel deraf
(qvartblad). — b) (i böcker eller häften) Hvarje
viken, af två sidor bestående del af ett
pappersark. Bladen i en bok äro alltid hälften så
många, som sidlalet utvisar. Vid läsning
hoppa öfver ell b. (Fig.) Vända om b-el, ändra
uppförande. B-el vände sig, lyckan förändrade
sig. Taga b-el ifrän munnen, säga sin mening
rent ut. Del är det vackraste b-el i hans
historia, det är hvad som mest hedrar hans minne,
gör hans namn mesta ära. — 3) (på verktyg)
Tunn, hård, vanligen jemn, tvåsidig och stundom
(för skärande verktyg) på en eller flera kanter
hvass del. B-el på en åra, en spade, en
skåf-vel, en sked. B-el på en knif, en såg, en sax.
Se Årblad, Skedblad, m. fl. — 4) Mycket tunn,
mjuk, smidig skifva af metall, vanligen gjord i
ändamål all dermed belägga ytan af något annat,
för att förvara det för luftens åverkan och gifva
det utseende af samma slags metall. Brukas mest
i sammansättningar, såsom Bladguld, Bladsilfvcr,
<5cc., ell. Guldblad, Silfverblad, &c.; se d. o. —
3) Tunn skifva i sammansättningen af vissa
kroppar. — Ss. B-form, -kant, -spels.
BLADAKTIG, a. 2. Som lill utseende liknar
ett blad.
BLADARTAD, a. 2. Som både till utseende
och ämne liknar ett blad.
BLADASKA, f. 4. Aska, bränd af blad, löf
och vidsittande fint ris. Kallas äfv. Löfaska.
BLADBAKELSE, m. 3. Bakelse, som inuti
är bladig, tillredd af Bladdeg,* se d. o.
BLADBIHANG, n. 5. (hot.) Del af ett blad,
som icke tillhör blad i allmänhet, utan endast
undantagsvis.
BLADBILDNING, f. 2. 4) Bladens utveckling
på en växt. — 2) Bladform.
BLADDEG, m. 2. Särskilt slags bakelsedpg,
tillredd att användas till bladbakelse, af hvetmjöl,
smör och ägg, men ulan jäst.
BLADDRA, f. Se Bläddra.
BLADDRIG, se Bläddrig.
BLADFJÄLL, n. 5. (bot.) Litet fjällformigt
blad.
BLADFORMIG, a. 2. Till formen lik ett blad.
BLADFORMIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara bladformig.
BLADFULL, a. 2. Som är rik på blad. —
Syn. Bladig, Bladrik.
BLADFULLHET, f. 3. Egenskapen att vara
bladfull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
