Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bladgrus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
BLÅ
BLA
BLADGRUS, n. S. Ett slags små svamp, som
växer på andra sidan af lönnlöf. Erineum
ace-rinum.
BLADGRÖNT, n. sing. (egcntl. neutrum af
obrukliga adjektivet Bladgrön) Ett eget färgämne
hos växtblad, och hvilket utgöres af små gröna,
vaxartade korn, som simma omkring uti bladens
cellulsaft, eller finnas afsalta på det inre af
cellul-mcmbranen. Kallas äfv. Chlorophyll.
BLADGULD, n. 5. Ganska tunn och fin, mjuk
och smidig, utvalsad skifva af guld, som brukas
till förgyllning. Är af två slag: Äkta bokguld,
slaget af dukatguld, och Tvistguld, som slås af
förgyldt silfver. Oäkta b., af förgylld koppar
eller messing.
BLADGULT, n. sing. (egcntl. neutrum af
o-brukliga adjektivet Bladgul) En i grått stötande
gul färg.
BLADGÄLAD, a. 2. (om musslor) Som har
bladformiga gälar.
BLADHJUL, n. S. Qvarnhjul, med blad af
plankor utgående från hjulstockcn.
BLADHVEN, m. 5. (bot.) En växtart af
Rör-slägtet. Arundo Calamigrostis.
BLADIG, a. 2. 1) (om växter) a) Försedd med
blad. — b) Bladfull. — 2) Säges om ämnen,
hvilkas sammansättning består af tunna blad (bem. 5),
liggande öfver hvarandra. B. deg. — 3)
Förekommer i sammansatta ord, hvarmed betecknas
vissa skärande verktyg, såsom knifvar, sågar, m. fl.,
t. ex.: Enbladig, Tvåbladig, o. s. v.; Finbladig,
Grofbladig, <8cc.; se dessa ord.
BLADIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara bladig.
BLADKNOPP, m. 2. Knopp, som innesluter
ett blad, innan det spricker ut.
BLADKOL, n. 5. (geol.) En arl Brunkol, som
låter dela sig i tunna skifvor eller blad. Kallas
Äfv. Pappcrskol.
BLADLAKTUK, blådlåcktuk, m. 3. Ett slags
köksväxt af Laktukslägtet, som brukas till salad.
BLADLIK, a. 2. Som liknar ett blad, ej
endast till form, ulan äfven till utseendet för öfrigt.
BLADLUDD, m. 2. Ett slags ganska liten
svamp, som växer på törnrosblad. Aregma
mu-cronata.
BLADLUS, f. 5. pl. — löss. Insektslägte af
Skiiinbaggarncs ordning, med långa spröt och på
gumpen utstående två rör, hvilka utgjuta en söt
vätska, vanligen känd under namn af
Honungs-dagg. Lefvcr på bladen af örter. Kallas ock
Bladsput. Aphidia.
BLADLUSLEJON, n. 5. (nat. hist.) Larven
af Perlsländan. Sc d. o.
BLADLÖS, a. 2. Säges om växter, som äro
utan blad.
BLADLÖSHET, f. 3. Egenskapen hos växter
alt sakna blad.
BLADMAGE, m. 2. pl. — magar. En af de
fyra afdelningar eller så kallade säckar, hvaraf
jdisslande djurs mage består.
BLADMOSSA, f. 1. Se Laf.
BLADNOS, f. 2. Ett slägtc af flädermöss, som
på nosen hafva en hudfåll, liknande ett vinkelrätt
emot näskanalen uppslående blad. Phyllostoma.
BLADNERV, m. 3. Benämning på de i ett
blad befintliga utgrenade kärl, hvarigenom
näringssaften sprldes till alla dess delar. [— nerf]
BLADORMBUNKE, m. 2. pl. - bunkar.
(mest i plur.; bot.) Benämning på en afdelning af
Ormbunkarna, bestående af ett platt blad med
fröhus, antingen fästa på bladet, eller samlade i
ax, mer eller mindre skilda från bladet.
BLADPAR, n. 5. (bot.) Tvenne motsatta
parblad på ett parbladigt blad.
BLADRIK, a. 2. Säges om växter, som hafva
ganska många blad. — Syn. Se Bladfull.
BLADRIKHET, f. 3. Egenskapen hos växter
att vara bladrik.
BLADROST, m. 3. Ett slags fin svamp, som
växer på rönnlöf. Æcidium cornutum.
BLADSILFVER, n. 5. sing. Ytterst tunn, fin
och smidig, utvalsad skifva af silfver, som brukas
isynnerhet till försilfring. Oäkta b., af lenn och
zink.
BLADSKAFT, n. 5. (bot.) Ett ifrån stjelken
utgående nervknippc, hvarigenom bladet fästesvid
stjelken, sarnt i bladet utgrenar och bildar dess
så kallade ådror.
BLADSKAFTSFJÄLL, n. 5. (bot.) Benämning
på små parblad, som äro fästade vid basen af etl
bladskaft. Kallas äfven Bladskaflsslipler.
BLADSKIFVA, f. 1. (bot.) Hela skifvan af ell
blad allt ifrån skaftet.
BLADSLIDA, f. 4. (bot.) Ett bladskafts
utvidgning vid basen, liknande en slida.
BLADSNÄRP, n. 5. Den tunna, ofärgade och
genomskinliga hinna, som sitter vid inre sidan i
öfversta mynningen af bladslidan hos gräsen.
BLADSPUT, m. 2. Sc Bladlus.
BLADSTAM, m. 2. pl. — slammar. (boL)
En bladlik, ulbrcdd stjelk hos vissa Lefvermossor.
Kallas äfv. Bil.
BLADSTAMLIK, a. 2. (bot.) Så kallas den
bladlika bålen på lafvar, då den är mycket slor,
fri och bladig.
BLADTAGG, m. 2. Tagg på bladet af cn växt.
BLADTENN, n. 5. sing. Ytterst tunt utslaget
tenn, till beläggning.
BLADTOBAK, m. 3. sing. Tobak i blader,
ännu oförarbetad.
BLADTORF, m. 2. sing. Bränntorf med
bladig sammansättning.
BLADULL, f. 2. sing. Ett slags fin svamp,
som växer på lind. Phyllerium liliaceum.
BLADVASS, ni. 2. Sjöväxt af Rörslägtet, som
begagnas till foder ål boskap, till taktäckning, o.
s. v. Benämnes i allmänhel endast Vass. Kallas
äfv. Strandrör, Rörvass, Skärvass. Arundo
Phrag-mites.
BLADVECK, n. 5. (bot.) Den vinkel, som ett
blad gör emot stammen.
BLADVECKSSTIPEL, m. 3. pl. — slipler.
(bot.) Så kallas de slipler, som äro fastade i
bladverket, emellan stjelken och bladet.
BLADVINKEL, m. 2. pl. — vinklar. Se
Bladvcck.
BLADVIS, adv. Eli eller flera blad i sender.
BL AD VÄRT A, f. 4. Ett slags srnå svamp på
bladen af röd Rosling. Xyloma Andromcdæ.
BLADVÄXT, f. 3: Växt med blad, till skilnad
ifrån dem, som äro utan.
BLAGGARN, n. 5. Grof linväf af biångarn.
Borde således egentligen heta Blångarnsväf, hvaraf
genom förskämdt uttal och förkortning ordet
Blag-garn uppkommit.
BLAGGARNSVÄF, m. 2. Sc Blaggarn.
BLAGVATTEN, n. Ö. Vattnet nedanför ett
qvarnhjul.
JJLAMASCHÉ, m. 3. (fr. Blanc-manger) Kall
efterrätt af grädde och socker, med tillsats af
vanilj, citron, kanel, m. m. Kallas stundom på
svenska Hvitmat.
BLANCO. Fullmakt in b., som berättigar
någon att å cn annans vägnar göra och låta bcll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
