Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLA
BLA
185
och hållet efter godtfinnande i en sak, utan att
vara bunden af något slags föreskrift.
BLAND, prep. (ursprungligen Ibland) 1)
Antyder en eller flera enheter af ett bestämdt eller
obestämdt antal. En b. femtio. Tio b. hundra.
Någre b. mängden. B. dem alla är han störst.
Kan i denna bem. i allmänhet utbytas med Af,
t. ex.: En af dem, två af sällskapet. — 2)
Utmärker person eller föremål, som befinner sig
in-emellan flera andra, antingen i rörelse eller hvila.
Han följde med b. de andra. Se, der ligger
han b. fåren i gräset. Kan i detta fall utvexlas
med Emellan. — Jfr. Ibland, prep.
BLAND, n. 5. (mindre brukl.) Blandning af
våtämnen, t. ex. Mjölkbiand.
BLANDA, v. a. 4. 4) På ett eller annat sätt
bringa enskilta föremål af samma eller olika slag
in emellan hvarandra, så att, i fall dc äro af
samma slag, de komma i helt och hållet annan
ordning eller annat inbördes läge än förut, eller, i
händelse de äro af olika ämne, komma att ulgöra
ett helt, hvari de olikartade delarne befinnas om
hvarandra spridda, utan alt vara förenade med
hvarandra till ett nylt likartadt ämne. B. kort.
B. säd. B. råg och korn. B. flera sädesslag
med hvarandra. (Fig.) Han förslår all b. sina
kort, han är slug, förslagen, illistig. — 2) Förena
ett flytande eller flytaktigt ämne med ett annat
dylikt. så att af dem tillsammans uppkommer ett
nytt likartadt ämne. B. viner. B. ell vin med
clt annat. B. vin i vallen. B. sill vin,
utspäda det med vatten. B. metaller,
sammansmälta dem till en metallisk sammansättning. (Fig.)
B. sina tårar med en väns, deltaga i hans
sorg. B. färger, på färghällen hopröra dem till
en ny likartad färg; äfv. vid målning försmälta
tvenne Färger i hvarandra, så att man icke kan
af-göra, hvar som hvardcra af dem slutar eller vidtager.
— Syn. Sammanblanda, Hopblanda, Mänga,
Försätta (med). — B. sig, v. r. 4) Förenas genom
blandning (isynnerhet om våla ämnen). Detla vin
b-r sig väl, låter väl b. sig med del andra.
Olja låter ej b. sig med vatten. — 2) (fig. om
personer) //.[ sig uli, befatla sig med (helst i
dålig bem.), t. éx.: Jag undrar, all han ville
b. sig i en så smutsig sak. B. sig i allt, vilja
befatla sig med andrås angelägenheter, som icke
angå en: äfv. inlåta sig i en mängd olika företag,
utan att egna något af dem tillräcklig lid och
omsorg. — Syn. Befatta sig med, Lägga sig om
bord med. Lägga sin näsa uti. — B. bort, se
Bortblanda. (Fig.) B. bort korlen, genom
förevändningar och prat undandölja rätta
sammanhanget af ett förhållande. — B. hop, ihop, se
Hopblanda. — B. T, uti, se Iblanda. — B.
tn, 6m, upp, ut, se Inblanda, <5cc. <5cc.
BLANDAD, a. p. 2. 4) Som har olika
beståndsdelar. B. Krigsrätt, hvari för tillfallet
äfven andra personer sitta, än dc som egentligen
tillhöra krigsrätten. Likaså B. Posträtt, m. fl. —
2) Olikartad. Djur af b. ras, art, af olika
raser. {Djur af b-e raser betyder deremot: djur,
som tillkommit genom olika rasers blandning
(croi-sering), och är Blandad här rent particip.)
Skrifter af b-l innehåll, i b-e ämnen. Meningarne
äro b-e. — Syn. Olikartad, Skiljaktig, Åtskillig,
Skild, Olik.
BLANDANDE, n. 4. Handlingen, då man
blandar.
BLANDFODER, n. 5. Foder af olika
växt-slag. som gifvcs kreatur.
BLANDKORN, n. 5. Sc Blandsäd.
BLANDNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
blandar. — 2) Hvad som består af blandade
ämnen,* som har blandade beståndsdelar. En b. af
flera olika sorler. af flera slags viner, af
metaller, af alla slags folk. (Fig.) Han var en
märkvärdig b. af snille och besatthet.
BLANDSÄD, f. 3. sing. Hafre och korn,
utsådda tillsammans. Säges om säden, både då
den står på åkern och efter urtröskningen.
BLÅNDSÄDSGRÖPE, m. 2. sing. Gröpad
blandsäd, alt slå bland fodret eller i sörp åt kreatur.
BLANK, a. 2. (fr. Blanc) 4) (egentl.) Hvil,
utan fläck. Brukas i denna betydelse nästan
endast i uttrycken: B. sida (om papper), oskrifven
sida; lemna b-t rum i en skrift, öppet rum,
lucka, för insättande af ett ord, en mening. —
2) Blänkande, glänsande. Väl skurade och b-a
koppar- och tenn saker. B-a silfver kärl. B-a
slö/lar. B-a vapen, anfallsvapen för handgemäng,
såsom värja, sabel, bajonett, o. s. v. — 3) (fig.)
Afläckt, blottad. B. värja, som är dragen ur
slidan, dragen värja. Äfven säges (pop.): I b-a
skjortan, i blotta linnet; slå b., vara utsatt för
allas ögon.
BLANKA, v. a. 4. Göra blank. Förekommer
sällan utom i uttrycket: B. slöflar, borsta dem
med blanksmörja. — Blankande, n. 4. o.
Blankning, f. 2.
BLANKÅRD, se Brankard.
BLANKARE, m. 5. (föga brukl.) En, som
blankar.
BLANKBORSTA, v. a. 4. Borsta något, så
att det blir blankt. Säges isynnerhet om skodon.
— Blankborslande, n. 4. o.
Blankborstil in g, f. 2.
BLANKBORSTE, m. 2. pl. — borstar.
Borste, hvarmed skodon blankas.
BLANKETT, -kä’tt, m. 3. 4) Litet skuret,
rent, blankt pappersblad alt begagna till
bjudnings- eller notifikationskort, o. s. v. — 2)
Papper, på hvilket dc allmänt brukliga ordalagen till
vissa afhandlingar (t. ex. hyreskontrakt o. d.) äro
tryckta eller skrifna, med lemnadt blankt rum för
dc enskilta bestämningarna.
BLANKETT, -kä’lt, m. 3. (fr. Blanquellc)
B. på kalf, en rätt af kokt eller stekt kalfkött i
tunna skifvor, lagda i ymnig sås af grädde, ägg,
buljong, o. s. v.
BLANKFILA, v. a. 4. Fila någonting så, att
det blir blankt. — Blankfilande, n. 4. o.
Blankf ilnin g, f. 2.
BLANKFISK, m. 2. Benämning på
fiskarterna af Cyprinslägtet, hvilka alla hafva ett hvittoch
löst kött samt fångas i alla insjöar, såsom karp,
braxen, ruda, mört, löja, m. fl.
BLANKHET, f. 3. (föga brukl.) Egenskapen
alt vara blank (bem. 2). Vanligare säges Glans.
BLANKLAX, m. 2. Förnämsta arten af
Lax-slägtct; tillhör dc nordliga hafvcn, hvarur han vid
lekliden, om försommaren, uppstiger i floderna,
ofta i stora stim.
BLANKLÄDER, n. 5. Läder, som antager
blankning. — Ss. B-ssko, -skänga,
-sstöf-vel.
BLANKO, sc Blanco.
BL AN K POLERA, v. a. 4. Polera någonting
så, att det blir blankt. — Blankpoler ande,
n. 4. o. B lan kpolering. f. 2.
BLANKSEJ, m. 2. Mjukfenig benfisk, med
svart och brunfläckig rygg samt silfvergrå sidor,
hvilken finnes i Kattegatt och Nordsjön, och
fångas med nät eller på krok.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
