- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
227

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bortefter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOR

BOR

227

BORTEFTER, bårrtä’ fftr (äfv. bå’rrläfftr). prep.
Bort åt något håll, längs efter kanten, brädden,
brynci af något. Gå b. floden, skogskanten. Ro
b. stranden.

BORTERST, adv. (i det lägre språket) Längst
bort. Det dr han, som står b. ibland dem.

BORTERSTA, a. 4. def. (i det lägre språket)
Sorn befinnes längst bort. Den b. buteljen
innehåller saft, de andra vin.

BORTETSA. v. a. 4. Genom etsning
borttaga. — Äfv. Etsa bort. — Bor le t san de, n. 4.
o. Borlelsning, f. 2.

BORTFALLA, v. n. 3. (böjes som Falla) 1)
Skiljas, lossna från ett föremål, falla af och
försvinna. Fnasslcl efter sjukdomen b-ller
efterhand. — Syn. Affalla. — 2) (fig.) Försvinna,
förloras. Det har alldeles b-llit ur milt minne.
— 1 begge bemärkelserna säges äfven Falla börl.
— Syn. Affalla. — Borlfallande, n. 4.

BORTFARA, v. n. 3. (böjes som Fara) Fara,
resa från ett ställe. Brukas mer i skiljaktig
form. Fara bort, utom i part. pret. Borlfaren.
— Syn. Bortresa, Afrcsa, Affara. — B or t
farande, n. 4.

BORTFILA, v. a. 4. Genom filning borttaga.
— Äfv. Fila bort. — Syn. Aftila. — B ort
filande, n. 4. o. Borlfilning, f. 2.

BORTFILOSOFERA, v. a. 4. (vetcnsk.)
Genom filosoferande upphäfva, tillintetgöra begreppet,
tillvaron af något. B. Guds tillvaro, evighetens
idé, dygden. — Bort filosof erande. n. 4.

BORTFISKA, v. a. 4. (fig. fam.) Sc B
ort-kapa.

BORTFLADDRA, v. n. 4. (mindre brukl.)
Fladdrande afiägsna sig. — Vanligare Fladdra
bort.

BORTFLY, v. n. 3. (föga brukl.) Flyende
afiägsna sig. — Vanligare Fly bort. — B ort
flyende, n. 3.

BORTFLYGA, v. n. 3. (böjes som Flyga)
Flyga från ett ställe, flyga sin kos. — Äfv. Flyga
bort. — Rorlflygande, n. 4.

BORTFLYTA, v. n. 3. (böjes som Flyta)
Flyta från ett ställe. — Äfv. Flyta bort. — Syn.
Bortrinna, Afrinna, Bortströmma, BortlÖpa. —
B ort flytande, n. 4.

BORTFLYTTA. v. a. 4. Flytta något ifrån
etl ställe. — Äfv. Flytta bort. — Syn.
Undan-flytta, Afllytta. — V. n. Flytta bo. — Äfv. Flytta
bårl. — Syn. Afllytta, Flytta sin kos. —
Borl-flyltande, n. 4. o. Bortflytlning, f. 2.
(bade för v. a. o. n.)

BORTFLÄKTA, v. a. 4. Genom fiäklning
bortdrifva. B. flugor, myggor, en elak lukt. —
Äfv. Fläkta bort. — Bort fläk tan de, n. 4. o.
Bortfläklning, f. 2.

BORTFORSLA, v. a. 4. Forsla från ett ställe.
— Äfv. Forsla börl. — Bortforslande, n. 4.
o. Bortforsling, f. 2.

BORTFRYSA, v. n. 3. (böjes som Frysa)
4) Förstöras af köld. Polateskålen kan lätt b.
— Bättre Frysa bort, äfv. för följande bem. —
2) Bortgå, försvinna vid frysning. Syran i
ättikan har alldeles b-frusit. —
Bortfrysan-de, n. 4. o Rorlfrysning, f. 2.

BORTFRÄTA, v. a. 2. Genom frälning
verka, att något försvinner. Skedvallen b-ler
pole-ring på stål. Rötan har b-ll en stor del af
benet. — Äfv. Fräta börl. — Bortfrätande,
n. 4. o. Bortfrälning, f. 2.

BORTFUSKA, v. a. 4. (fam.) Obemärkt snatta
bort. Säges om småsaker. Innan jag visste

ordet af, hade hon b-t ell trådnystan, som låg
på sybordet. — Äfv. Fuska börl. — B or l
fuskande, n. 4. o. Bortf usk ning, f. 2.

BORTFÄRD, c. 3. Händelsen, då rnan Tärdas
bort ifrån något ställe. — Syn. Affärd, Afresa,
Bortresa.

BORTFÖR, bå’rrtför, prep. (mindre brukl.) Se
Bortcfler. — Adv. bårrtfö’r. (pop. o. fam.) Se
Bort före. adv.

BORTFÖRA, v. a. 2. Föra från ett ställe. —
Äfv. Föra bör t. — Bortförande, n. 4.

BORTFÖRE, bårrlföre, adv. (pop. o. fam).
Ungefär, vid pass. Ja, så der b. (ror jag del är.
— Syn. Se Bortåt, adv.

BORTFÖRKLARA, v. a. 4. (vetensk.) Genom
förklaring borttaga, tillintetgöra, upphäfva. — Äfv.
Förklara börl. — Bortförklarande, n. 4.
o. Bor Iför klar ing, f. 2.

BORTFÖSA, v. a. 2. Jaga, drifva bort.
Säges egentligen om boskap och äfven andra djur,
men skämtvis eller föraktligt och i lägre språket
äfven om menniskor. B. en ko från grinden.
B. hundar, flugor. B. en hop odygdiga
pojkar. — Äfv. Fösa bort — Borlf ösande, n. 4.

BORTGIFNING, f. 2. (mindre brukl.)
Handlingen, då man bortgifvcr.

BORTGIFTA, v. a. 2. Gifva (dotter,
myndling o. s. v.) till äkta ål någon. — Äfv. Gifta
börl. — Bor tgif lande, n. 4. o. B or Ig i
fl-ning, f. 2.

BORTGIFVA, v. a. 3. (böjes som Gifva) 4)
Lemna från sig något som gåfva. Han borlgaf
sin gulddosa ål herr N. — Syn. Sc Gifva. —
2) Låta någon få något, hvaröfver man äger att
förfoga. B. syssla, embcle, titel, förläning. B.
ell pastorat. B. en flickas hand. Hennes hand
är ännu icke b-fven. — För begge
bemärkelserna kan sägas Gifva börl. — B or tgif
vande, n. 4.

BORTGLÖMMA, v. a. 2. Alldeles glömma.
— Äfv. Glömma bort. — Syn. Sc Glömma. —
Borlgl ömman de, n. 4.

BORTGNAGA, v. a. 3. Genom gnagande med
tänderna borttaga. — Äfv. Gnaga börl. — Syn.
Afgnaga. — Borlgnagande, n. 4.

BORTGNIDA, v. a. 3. (böjes som Gnida)
Genom gnidning borttaga. — Äfv. Gnida börl.
— Borlgnidande, n. 4. o.
Borlgnid-ning, f. 2.

BORTGRÅTA, v. a. 3. (böjes som Gråta)
4) Under tårar och sorg tillbringa. B. sina
dagar, sin ungdom, sin bästa lid. — 2) Genom
mycken gråt uttömma (sorgen, smärtan, o. s. v.);
gråta så myckel, att anledningen dertill ej mera
förmår göra något smärtandc intryck på hjcrtat.
Hon har b-til sin sorg. B. förtreten. — För
begge bemärkelserna säges Gråta bort. — B
ort-gråland e. n. 4.

BORTGRÄFVA, v. a. 3. Medelst gräfning
undanskaffa, bortföra. B. jorden kring rollerna
på ell Iräd. — Äfv. Gräfva börl. —
Borl-gräfvande, n. 4. o. Borlgräfning, f. 2.

BORTGÅ, v. n. 3. (böjes som Gå) 4) Gå
från clt ställe, cn person. Han b-gick ifrån
sällskapet, men kom snart tillbaka. Sedan han
en stund samtalat med Ludvig, b-gick han till
en annan herre, som han lilUalade. Många
b-gingo^ ur salen, ifrån sammankomsten. —
Äfv. Gå bör t. — Syn. Afgå, Vandra bort,
Begif-va sig bort. — 2) Hemligen och olofligen afiägsna
sig ifrån föräldrar eller husbondfolk och icke
komma igen. Han har b-gåtl ifrån hemmet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free