Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bortgång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
BOK
BOR
ifrån sina föräldrars hus, ur tjensten, ifrån
sin husbonde. — Äfv. Gå bort. — Syn. Se
Rymma. — 3) (fig. i högre sti!) Försvinna,
upphöra att vara till, dö. Hon är för evigt
bortgången. Man säger äfv. i ofiiciel stil: B. med
döden. — Äfv. Gå bort, utom i sist här anförda
talesätt (gå bort med döden kan icke sägas). —
Syn. Se Dö. — 4) (fig.) Utplånas. I denna bcrn.
säges nästan alltid Gå bort, t. ex.: Fläcken går
aldrig bort. Det går aldrig bort ur milt
minne. — Syn. Se Utplånas. — Bor t g åen de, n. 4.
BÜRTGÅNG, m. 2. sing. i) Handlingen, då
man bortgår. — Syn. Bortgående. — 2) (fig.) a)
B. eller b. ur tiden, limlig b., död. Hans b.
ur liden inträffade d. 6 Sepl. — Syn. Se Död.
b) Omständigheten att någon bortgått ur liden;
fr&nfälle. Hans b. beklagas myckel.
BORTGÖMMA, v. a. 2. (föga brukl.) Se
Undangömma. — Bor l g ömmande, n. 4.
BORTHACKA, v. a. i. Medelst hackning
(med hacka o. s. v. eller rned näbben) borltaga.
— Äfv. Hacka bort. — Bort hackande, n. 4.
o. Borlhackning, f. 2.
BORTHAFVA, v. n. 2. o. 3. (pop. o. fam.)
Bortskaffa. — Allmännare säges Hafva bort. —
Borlhafvande, n. 4.
BORTHANDLA, v. a. 1. (föga brukl.) Se
Sälja. — Bor Ihandlande, n. 4.
BORTHARKA, v. a. 1. Genom harkning
borttaga, bortföra. — Äfv. Harka bort. —
Borl-harkande, n. 4. o. Bortharkning, f. 2.
BORTHASTA, v. n. 1. (mindre brukl.)
Skynda bort. — Äfv. Hasta bort. — Syn. Se
Borl-skynda. — Bor l ha st ande, n. 4.
BORTHJELPA, v. a. 2. 4) Hjelpa någon att
komma bort, undan. Om icke han b-lpl mig
ifrån vägen, så hade jag blifvit öfverriden.—
Äfv. Hjelpa bort. — Syn. Undanbjelpa. Hjelpa
sin kos, Hjelpa ur vägen. Bortskaffa, Undanskaffa,
Undanföra. — 2) Afskaffn, borltaga, bortskaffa.
B. etl fel, missbruk. Den der ovanan hos dig
skall jag väl vela all b. — Äfv. Hjelpa bort.
— 3) (pop. o. fam.) Bortköra. Om du icke går
undan med godo, så skall jag väl vela alt b.
dig. — Bättre säges i denna bem. Hjelpa bort.
— Syn. Se Borldrifva. — Borlhjelpande,
n. 4.
BORTHOPPA. v. n. 4. (föga brukl.)
Hoppande aflägsna sig. — Vanligare Hoppa bort. —
Bort hoppande, n. 4.
BORT HOST A, v. a. 4. (föga brukl.) Genom
hostning blifva af med. — Vanligare Hosta bort.
— Bor Ihostande, n. 4.
BORTHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga)
Genom huggande rned yxa borttaga, låta
försvinna. B. en gren, en qvist. B. kanten af något.
B. några träd, en allé, en park, en hel skog.
— Äfv. Hugga bort. — Borthuggande, n. 4.
o. Bor Ihuggning, f. 2.
BORTHYFLA, v. a. 4. Genom hyfling
borltaga. B. en ojemnhct. — Äfv. Hyfla bort. —
Borthyflande, n. 4. o. BorIhyfling, f. 2.
BORTHYRA, v. a. 2. Lemna ål någon cn
sak till begagnande, mot erläggande af hyra. —
Äfv. Hyra bort. — Syn. Hyra ut, Uthyra. —
Bort hyran de, n. 4.
BORTHÄFVA, v. a. 3. o. 2. 4) Ovårdsamt
bortkasta. Säges Äfv. i fig. mening. — 2) Se
Un-danhdfva. — I begge bemärkelserna brukas äfv.
Hafva bort. — Borlhäfvande. n. 4.
BORTHÄLLA, v. a. 2. Uthälla något vått, så
att det går förloradt, icke mer kan återfås. —
Äfv. Hälla bort. — Bor Ihällande, n. 4. o.
Borlhällning, f. 2.
BORTHÄMTA, v. a. 4. Hämta från ell ställe.
— Äfv. Hämta bort. — Borthämlande, n. 4.
o. Bor Ihämtning, f. 2.
BORTHÄN, bårrthän, adv. Bort härifrån,
hädan. Brukas endast i högtidlig och poetisk stil.
— Inl. Bort! B. ifrån mig!
BORTIGENOM, prep. Skrifves bättre Bort
igenom.
BORTILA, v. n. 4. På det skyndsammaste
af-lägsna sig. — Äfv. Ila bort. — Bortilande, n. 4.
BORTJAGA, v. a. 4. 4) (egentl.) Genom
skall-jagt fördrifva rofdjur ifrån en ort. B. björnar,
vargar ifrån cn trakt. — 2) (i allm.) Fördrifva.
Säges både om menniskor och djur, samt äfven i
figurlig mening. B. fienden ur landet. B.
boskap ifrån ell åkerfält. B. flugor ur etl rum.
(Fig.) B. bekymren, onda tankar ur sill hjerla.
— Äfv. Jaga bort, isynnerhet i lägre stil. — Syn.
Se Borldrifva. — Bortjagande, n. 4. o.
(mindre ofta) Bortjagning, f. 2.
BORTIFRÅN, bå’rrtifran, prep. Ifrån ett visst
uppgifvet, mer eller mindre aflägset ställe. Han
är kommen b. Skåne. Han är ända b.
Amerika. Han skyndade hem b. ängen. — Adv.
Från något mer eller uiindre aflägset, ej
uppgifvet ställe. De ha kommil flera mil b., långt b.
BORTJOLLRA, v. a. 4. Med joller fördrifva.
Säges orn lid, bekymmer o. s. v. B. cn slund i
trefligl sällskap. Jag fann henne helt
bedröf-vad, men jag lyckades småningom all b.
hennes dåliga lynne. — I fråga om tid kan äfv.
sägas Jollra bort. — Bor Ifollr ande, n. 4.
BORTKALLA, v. a. 4. Kalla någon ifrån ett
ställe. — Äfv. Kalla bort. — Bor Ikallande,
n. 4.
BORTKAMMA, v. a. 4. Genom kamning
borttaga, bortrensa. B. dam och skräp ur
håret. — Äfv. Kamma bort. —
Borlkammande, n. 4. o. Bortkamning, f. 2.
BORTKAPA, v. a. 4. (fam. skärntv.) Olofligt
borttaga genom list eller våld. — Äfv. Kapa
borl. — Syn. Bortfiska, Bortrneta. —
Bortka*-pande. n. 4.
BORTKASTA, v. a. 4. 4) Kasta från sig.
B. geväret och fly. — Äfv. Kasta bårt. — Syn.
Bortslunga, Bortslänga, Bortsutta. — 2) Kasta
från sig. vräka något såsom odugligt. Afskrädet
duger ej HU annat än alt b-s. — Äfv. Kasla
bort. — 3) (fig.) a) Onödigtvis använda, förspilla.
All taga aktier i det bolaget, del är att b. sina
penningar. — Äfv. Kasla bort. — b) (gram.)
Utelemna, utesluta. B. bokstäfver i början, i
slutet af ell ord, eller inuti. — c) (i vissa
kortspel) Bortlägga vissa kort, dem man ej vill
begagna vid spelet. — Hellre säges blott Kasla.
BORTK ASTANDE, n. 4. Handlingen, då inan
bortkastar (utom i bem. 3, b).
BORTKASTNTNG, f. 2. Handlingen, då man
bortkastar (helst i bem. 3, b).
BORTKLIPPA, v. a. 2. Genom klippning
frånskilja något, så att det faller bort. B. en
hårtest, etl par hår strån. Med trädgårdssaxen
b. torra gvislar, vallskoll, o. s. v. — Äfv.
Klippa bort. — Bortklippande, n. 4. o. B
ortklippning , f. 2.
BORTKNUFFA, v. a. 4. (föga brukl.) Knuffa
någon bort ifrån ett ställe. — Äfv. Knuffa bort.
— B or Iknuff ande, n. 4.
BORTKOKA, v. a. 4. Genom kokning låta
försvinna. B. den fräna smaken af något. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
