Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Buren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUR
BUS
269
log sin hall och gick b. — Syn. Sc Strax. —
2) Rakt fram, direkte. Stöta b. på något. Sålla
b. på land. Gå någon b. på lifvel. — Syn. Se
Rakt fram. — 3) Ulan omsvep, utan
omständigheter, ulan krus, utan försyn. Gä b. på någon
(med ord och tilltal). En, som går b. på, ulan
afseende, tanklöst, dumdristigt. Säga cn något
b. i synen, rakt i ansigtet. — Syn. Sc Rakt.
BUREN, part. pass, af Bära.
BURGEN, a. 2. neutr. — cl. (egentl. gam.
pari. pass, af Berga) Som har sin bcrgning, sitt
goda uppehälle. — Syn. Bergad, Bergd,
Välbehållen. — Brukas mest i dagligt ta) och
fami-lier stil.
BURGGREFSKAP, n. 3. o. 5. En
burggref-ves område, embete, värdighet eller lite).
BURGGREFVE, m. 2. pl. — grcfvar. 4)
(ursprungligen) Befälhafvare öfver besättningen i cn
borg eller stad. — 2) (sednare) Furste, som
regerade öfver ett visst distrikt omkring en stad, t. ex.:
B-en af Nürnberg. — 3) (i Österrike) Förvaltare
på ett adligt gods.
BURGGREFVINNA, f. 4. En burggrcfves
ge-mål; äfv. enka efter en burggrefve.
BURK, m. 2. Rundt, i förhållande till dess
tvärsnitt högt, upptill öppet eller med lock
för-scdt kärl af lera, porslin, glas, äfven metall, att
deruli förvara hvarjchanda saker, såsom vissa
läkemedel, sylter, o. d. Lägga i, sälla på b. En
b. full af honung, äfv. en b. honung. — Ingår
i cn mängd sammansättningar, såsom: Apoteks-,
Siraps-, Honungs-, Syltburk, m. fl.
BURLESK, burlä ssk, a. 2. (fr. Burlesque)
Putslustig, tokrolig, narraklig. Subslanlivt
brukas i estetiken: Del B-a. det lägre komiska,
hvilket behandlar det oädla och ovigtiga såsom ädelt,
vigligt och högtidligt, eller neddrager det stora i
del gemena.
BURMÄNNEB, m. 3. pl. 4) (prov.) Små
sä-desknippor, som julaftonen upphängas i stugutaken
på bondgårdarna, och hvarmed sedermera
åtskilliga vidskepelser förchafvas. — 2) (bot.) Se
Häsl-fibler.
BURSCHIKOS, –ös, adv. (i studentspråket)
På sludentvis, studentikos.
BURSKAP, f. 3. sing. Rättigheten att i stad
utöfva handtverk cller idka rörelse. Få, vinna b.
— Syn. Borgarrätt.
BURSPRÅK, n. 3. (gam.) 4) Tal, som kongl.
personer höllo lill folket ifrån den så kallade
Buren (se Bur, 4, b. fl). — 2) Sjelfva denna
utbyggnad. Drottning Kristinas b. vid
Kornhamn i Stockholm.
BURTREID, m. 3. (gam.) Sc Torner spel.
BUS, ell. BUS BAS, adv. (pop. o. fam.) Se
Burdus.
BUS A PÅ (med tonvigt på sista ordet), v. n. 4.
(pop. o. fam.) Blindvis, utan besinning och
eftertänka, utan afseende, försyn eller krus, gå fram
till eller tilltala en person, rusa fram vid något
tillfälle, företaga sig något. — Syn. Se Rusa på.
BUSE, m. 2. pl. busar. 4) Ond ande. Ordet
har numera utgått ur folkets vidskepelse, men
bibehålies ännu, för att skrämma barn, i skämtsamt
tal. Akta dig, pojke, b-n kommer. Del vore
väl b-n, om del icke skall lyckas, underligt,
om .... Ta mig b-n! skämtsamt, pop. o. fam.
svordomsutlryck. — Syn. Se Djefvul. — 2) (fig
fam.) Person, som väcker fruktan; äfv. arg,
vresig karl.
Anm. Ordet anses af somliga härleda sis ifrån
del hebreiska Botet, en benämning på Baal; har
ulan lvifvel samma upprinnelse som Batte,
Bjrt-te; jfr. Anm. vid Bondbaste. — I
sammansättningen Hamnbuse deriveras ordet rätlast af del
tyska Bnrtch.
BUSKA, f. 4. (af lat. Posca ell. Pusca) Färskt
Öl, innan del ännu hunnil blifva Tärdigjäst.
BUSKA, v. a. 4. B. ell. B. ut, se Ulbuska.
— B. sig, v. r. (föga brukl.) Växa i buskar,
såsom buskar.
BUSKABLYG, a. 2. (Egentl.: som af blyghet
gömmer sig undan i buskarna.) Blyg, försynt.
Brukas i lägre, skämtsam stil och vanligen med
negation, t. ex.: IJan är icke b., han. Var icke
b., du!
BUSKAKTIG, a. 2. Som liknar en buske. —
Syn. Buskig, Busklik.
BUSK ARTAD, a. 2. (bot.) Säges om stjelken
på en växt, då den utgrenar sig ända från roten
och öfvervintrar.
BUSKE, m. 2. pl. buskar. 4) Växt, som
grenar sig ända från roten och hvars grenar
bibehålla sig öfver vintern. Stor, vid, hög, liten,
lät b. Full med b-kar. — Bildar en mängd
sammansättningar, såsom: Enbuske, Syrenbuske,
Hallon-, Vinbärs-, Krusbärsbuske, m. fl., hvilka
ses på sina ställen. — Syn. Buskväxt. — 2)
Af-huggen gran-cller tallbuske, gran- eller talltelning,
sorn blifvit satt vid kanten af utbuskad väg, för
alt tjena till rättelse för vägfarande. — 3)
Busk-likt knippe af vissa slags fjädrar, som brukas lill
prydnad på militäriska hufvudbonadcr, o. s. v.
Brukas mesl i sammansättningen Fjäderbuske.
BUSKIG, a. 2. 1) Buskaklig. En b. växt.
— 2) Beväxt med buskar. B. mark. — Syn.
Buskbeväxt. — 3) B. skog, som består mest af
buskar. Äfv. Buskskog. — 4) Tofvig, ruggig. B-t
hår, skägg. B-a ögonbryn, tjocka och långa.
BUSKKRYPARÉ, m. 3. (pop. o. fam.) En,
som gömmer sig undan i buskarna. Säges på spe
om fega krigsmän. — Syn. Se Poltron.
BUSKLAF, m. 2. pl. — lafvar. (bot.)
Laf-slägtel Stereocaulon.
BUSKMOLLA, f. 4. Etl slags Molla, med
gula blommor och buskaklig stam, som växer på
hafsstränder. Atriplex portulacoidcs.
BUSKNEGLIKA, bussknä jlicka, f. 4. Se
Borst-neglika.
BUSK NING, f. 2. Sc Ulbuskning.
BUSKPIL, f. 2. En art af Pilträdssläglet. som
växer i de lappska skogarna. Salix arbuscula.
BUSKRIS, n. 3. 1) Afhuggna cller afbrutna
grenar, qvistar af buskar. — 2) Torra qvistar på
buskar. — 3) Sammanslående torra buskar.
BUSKRÄDD, a. 2. (fam.) (Egentl.: så rädd,
att man gömmer sig i buskarna.) Mycket rädd.
Säges både om person och sak. En b. statsman.
Följa en b. politik.
BUSKSKOG, m. 2. 1) Skog, bestående för
det mcsla af buskar. — 2) Skog, hvars träd växa
som buskar. * En ostindisk b.
BUSKSNÅR, n. 5. Så tält sammanväxta,
hop-snärjda buskar, alt man med svårighet der kan
tränga sig fram.
BÜSKSQVÄTTA, f. 4. En art af
Gångfåglarna, fem tum lång, hanen med ett hvill band öfver
ögonen och roslgult bröst, honan med ett
rost-gulaktigt band Öfver ögat och rödbrunt bröst.
Saxicola rubetra.
BUSKTRÄD, n. 3. Mindre träd, hvilket växer
såsom en buske, t. ex. Sibcriska Ärtträdet.
BUSKVIOL. büsskviöl, f. 3. En art
Violblomma med mörkblå blommor. Viola hirta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
