Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bärande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄR
BÄR
279
oss til! staden. Hvari skall delta b.? hvad
utgång skall delta taga? — B. af, impersonelt:
Del bär af, borlrcsan, a (Tar ten sker, t. ex.: Nu
bär del af med dem, nu fara de. Del bar af
med honom, han aflägsnade sig, skyndade bort,
försvann. Isen brast och del bar af med mig
ned i vattnet, jag for ned i vallnet. Nu bär
del af med luftballongen, den far upp i luften.
Hvari skall det b. af? hvari ämnar ni er? —
B. emot, impersonelt: Vara vidrig, gå emot, t. ex.:
Del bar emot för dem, de funno motstånd,
hinder. Allling bär cmol för mig, jag har motgång
i allting. — B. igenom, impersonelt: Gå, tränga,
sjunka igenom, t. ex.: Del bar igenom för oss
pä isen och släden låg i vaken. Del bar tvärt
igenom staden, man for tvärt igenom. — B.
ihop; a) (neutralt o. impersonelt) Gå an, passa.
Ell sådant uppförande bär icke ihop. Delta
bär aldrig ihop. — Syn. Se Gå an. — b)
(neutralt och impersonelt) öfverensslämma, gå ihop,
svara mot hvartannat, sammanhänga,
sarnman-passa. Man måste sä ställa, all debet och
cre-dil b. ihop. Räkningen bär icke ihop, är
felaktig. Del vill icke b. ihop för mig, mina
utgifter Öfversliga inkomsterna; jag kan ej reda
mig; det lyckas mig icke. Den der meningen i
hans skrift bär icke ihop, är ulan sammanhang,
felaktig. — Syn. Se Gå ihop. — c) (impersonelt)
Det bar ihop med dem, de kornrno i tvist, i
strid med hvarandra. Del bar ihop för dem,
de stötte mot hvarandra. — B. ned: a)
(neutralt) Luta nedåt. Hvari bär denna väg? Den
bär ned till slättmarken. — b) (impersonelt) Del
bär ned, säges, då något brister under en och
man far ned. Spången var så rutten, all den
brast och del bar ned med oss i vallnel. Isen
brast och del bar ned med oss. — B. nédföre,
neutralt o. impersonell: Hafva ett sluttande läge.
Säges om mark i allmänhet; om väg brukas
vanligare: B. ulföre. Marken bär der ned före.
Del bär der nedföre. — B omkull, impersonelt.
Säges om någon eller något, som faller Öfver
ända. Bäst han sprang, bar del omkull med
honom, föll han omkull. Del bar omkull med
vagnen, den stjelptc. — B. pa, impersonelt.
Förekommer endast i uttrycket: Hvari skall del
b. på? hvart ämnar ni er? — Syn Bära, Bära af.
— B. Ull, impers. Hända, ske. Huru bar det
Ull? Jo, del bar så Ull, alt . . . . Del barså
olyckligi Ull, all ... . — B. uppföre, ulföre,
neutralt o. impersonelt: Säges om väg, då man
har backar alt fara uppför eller ulför. Vägen
dil bär uppföre, ulföre. Det bär uppföre,
ulföre hela vägen. — B. ål, v. n. (om väg) Föra,
leda. Denna väg bär ål Berlin. (Talesätt) Del
bär ål skogen, ål Blåkulla, ål fanders, det får
en olycklig utgång, det misslyckas. — B. al,
impers. a) Se B. Ull. — b) Vara Ijenlig, nytlig,
passa, gå an. Del bär icke ål all uppföra sig
på del sällel. Del bär icke ål för mig all ga
dit, det är mig icke lägligt, jag har icke tid, är
förhindrad atL Jec. Tack för din bjudning;
men del bär illa åt för oss all komma ifrån,
emedan vi ha så brådl. — Syn. Se Gå an. —
B. sig, v. r. 1) Bestå, hafva bestånd. Hvalfvel
bär sig ej, skall instörta. Brukas i denna
betydelse föga, utom i delta och några dylika uttryck.
— 2j Bctäcka kostnaderna och derutöfver lemna
någon vinst, löna sig. Det köpet bär sig.
Fabriken bär sig icke. Del förelaget kommer all
b. sig bra. Brukas äfv. i samma mening
impersonelt, t. ex: Del bär sig bra; del bär sig ej
för honom, hans utgifter öfverstiga inkomsterna.
— Syn. Löna sig. — 3) (helst med negation) Gå
an, passa. Del bär sig ej på längden alt
bedraga nunniskor. Del bär sig ej alt ljuga så
oförskämdi. — Syn. Se Gå an. — B. sig å’l,
gå till väga, bete sig. skicka sig, uppföra sig,
ställa sig. Säges både i fysisk och moralisk
mening. Hur bar han sig åt all komma in? Se,
hur hon buril sig ål: krukan är sönderslagen
och mjölken på galan. B. sig dumt, förvändt,
oskickligt, tölpigl ål. Ej vela, hur man skall
b. sig ål. Hur han bar sig ål, så gick det
Ull sluts. Bär dig åt, hur du vill, bara du
öfvcriygar honom, att ... . Hur skall man
b. sig ål med den saken? B. sig ål som en
rasande menniska. B. sig väl, illa ål. Han
bär sig ål som en slyngel. (Iron.) Du har just
buril dig väl åt! du har beteit dig bra illa.
Jo, ni har bur il er vackert ål! ni har burit
er åt, ni! så illa ni betett er! — Syn. Se
Bete sig.
BÄRÄNDE. n. 4. Handlingen, då man bär;
omständigheten, då något bäres. Se Bära, 1. 2,
o. 7, a. 1) Varors ochflyltsakers b. — 2)
Gifva befallning om b. af uniform. Kläders,
vapens b. Én ordens b. — 7 a) Ell tåligt b.
af de lidanden, Herren oss pålägger. — Syn.
(för bem. i) Bärning. — Adj. 1. 1) (om träd)
a) Som ger frukt. I trädgården finnas 100
b. träd. — b) (lagt.) B träd, fruktbärande vildt
träd, såsom ek, bok, apel, m. fl. — 2) (om kor)
Kalfstinn, ikalf.
BÄRARE, rn. 5. 1) En, som bär något.
Förekommer i denna allmänna hem. sällan utom i
sammansättningar, såsom: Vallen-, Lik-, Släp-,
Brefbärare, m. fl. — 2) En, hvars yrke är att
bära bördor.
BÄRARGILLE, n. 4. Förening af samteliga
bärarne i en stad, till iakttagande af vissa
ord-ningsreglor.
BÄ RARLÖN, f. 3. Betalning för varors,
sakers bärande från elt ställe till ett annat.
BÄRARTAD, a. 2. Som till ämne och
beskaffenhet liknar ett bär.
BÄRBJELKE, m. 2. pl. — bjelkar. (tim.)
Tvärträ öfver en port eller öfver dörrar,^fönster.
BÄRBOM, m. 2. pl. — bommar. Bom, trä,
som tjcnar till understöd för något derpå hvilande
BÄRBUSKE, m. 2. pl. — buskar. Buske,
hvarpå bär växa.
BÄRERSKA, f. 1. (föga brukl.) Qvinna, som
bär något.
BÄRFIS, m. 2. Insekt af Skinnbaggarna, till
färgen röd och brun, med högst vedervärdig lukt;
träffas ofta på smultron och hallon. Clmex
bac-carum.
BÄRFORMJG, a. 2. Till formen liknande elt bär.
BÄRG, se Berg.
BÄRGIFVANDE, a. 1. Säges om buskar, som
hunnit så långt i växlen, att de gifva bär i större
mängd. Brukas isynnerhet om trädgårdsbuskar.
BÄRHAKE, m. 2. pl. — hakar. Hake, som
begagnas af bärare till att fästa bårhängslena vid
båren.
BÄRING, f. 2. (sjöt.) Den riktning eller det
kompass-streck, i hvilket ett ställe synes ifrån elt
annat.
BÄRJERN, n. 5. (byggn. k.) Jern, som på
något ställe i en mur tjenar till underlag, slöd,
t. ex. vid rökgångar för bjelkändarna.
BÄRKORG, m. 2. Korg, med grcpe eller
handtag, bestämd att bäras. Brukas stundom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
