Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bärkotte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 BÄR
•
skilnad ifrån andra slags korgar, hvilka i
allmänhet icke bäras, såsom cn del buteljkorgar, m. fl.
BÄRKOTTE, m. 2. pl. — kollar, (bot.)
Bärlik kotte på cn, idegran och några andra barrträd.
BÄRKROK. m. 2. Sc Barhake.
BÄR LAVETT, ba rlava it, m. 3. (artil.) Lavett,
som kan bäras.
BÄRLIK, a. 2. Som liknar ett bär.
BÄRLING, m. 2. Sc Handspak.
BÄRNING, f. 2. i) Handlingen, då man bär
något. Varors, sakers b. — Syn. Bärande. —
2) (om kor) Kalfning.
BÄRREM, f. 2. pl. — remmar. i) Rem,
hvarmed något bärcs, eller som uppbär någonting.
— Syn. Dragrem, Hängrem. — 2) Sc Bårhängsle.
BÄRSAFT, m. 3. Saft, pressad af bär, och
använd dels till matredning, såsom till soppor,
geléer, o. s. v., dels till medicinska och andra
behof.
BÄRSPRUTA, f. 1. Brandspruta, ej större,
än alt den kan bäras.
BÄRSTOL, m. 2. Elt slags
forlskaffningsme-dcl, vanligtvis af trä, nästan liknande ett skåp,
hvaruti cn person bäres af två karlar ifrån elt
ställe till ett annat. Kallas äfv. Portschüs.
BÄRVALK. m. 2. Valk, som vid bärning
begagnas all lägga Öfver axlarna eller ryggen, under
en börda, på det den icke må trycka för hårdt
eller skafva skinnet.
BÄRTRÄ, n. 4. (lim.) Starkt trä, som tjcnar
till underlag, slöd för något.
BÄRVIN, n. 5. Vin, lillrcdt af bär, t. ex.
Körsbärsvin.
BÄSK, BÄSKA, m. fl., sc Besk, Beska, m. fl.
BÄST, a. i. superi, af God. 1) Som i
godhet, duglighet, nytta öfverträffar andra. Han är
den b-a karlen af, bland dem alla. B-a
manskapet. B-a varorna. Vara i sina b-a år, i
den mogna åldern, i medelåldern. Han har sett
sina b-a dar, hans hclsa, kroppskrafter,
utseende, duglighet, lycka äro i aflagande. Ligga i sin
b-a sömn, i sin djupaste sömn. Då jag var i
b-a arbetet, då jag höll på alt arbeta som
ifri-gast. Som man finner b. rara, som man finner
nyttigast, tjenligast. Hyperboliskt säges: Han är
den b-e karl, menntska i verlden, utmärkt god
och hederlig. — På b-a säll, vis. l b-a mållo,
advcrbiala uttryck, som betyda: ganska bra,
förträffligt, t. ex.: En på b-a säll verkställd
befallning. Lägga sina ord på b-a vis. Jag
skall göra del på b-a sätt jag kan. så godt, så
väl jag förmår. Går handeln bra för honom?
Ja, i b-a måtto. — Man säger äfv., med
förhöjande af betydelsen: På b-a säll, vis i verlden,
På b-a möjliga säll, vis. — Substanlivt säges:
Den b-e af, bland alla. Välja den b-e. Den
försle b-e, den, som först kommer eller erbjuder
sig och kan anlagas, t. ex.: Han är nu utan
betjenl och måste taga den första b-a, som kan
fås. — 2) (i samtals- och brefslil) Kär, älskad.
Milt b-a barn, gör ej så der. B-e fader! B-e
vän! B-a syster! — Substanlivt säges äfv.
stundom i finare sällskapston, vid tilltal: Min b-e!
min b-a! svarande mot de franska ultryckcn:
Mon ami! M’amie!
BÄST, adv. 1) På bästa sätt, förträffligast.
Det gör han b. af alla. Han talar b. af alla
på riddarhuset. JÅl honom göra b. han kan.
J,ål dem slåss b. de vilja, utan alt hindra dem.
— 2) Mest, mer än annat. Del tycker han b.
om. Stryk behöfver han b. — 3) B. ell. B. som
nyttjas äfven samtalsvis och familiert, för alt
be
BÄT
teckna, att något helt plötsligt, oförväntadt
tilldrager sig, midl under det något annat göres,
fö-rehafves eller sker. B. han gick, föll han
omkull. B. som jag höll på all arbeta, kommer
cn person och ger mig cn örfil. B. som jag
skref, kände jag en yrsel i hufvudet. B. man
slär och pratar, slår klockan lolf. B. del var,
slog åskan ned midt ibland oss, helt plötsligt,
då vi minst väntade del, &c. B. del är, innan
kort, innan man vet ordet af, t. ex: Skynda dig
alt rusta i ordning middagen; b. del är, ha
vi dem här.
BÄSTA, s. n. oböjl. 1) (i förening med
dcfi-nita artikeln ensam) Det b., hvad som är bäst,
förträffligast, öfverträffande. Taga, välja, utse
del b. af någol. Delta är del b. han gjort.
Hoppas del b. Taga på sig del b. man har,
de bästa kläder man har. Gud styre alll Ull del
b-a, till bästa, lyckligaste utgång. Tyda allt Ull
del b-a, antaga hos andra de bästa
bcvekelse-grunder (ill deras ord eller handlingar. Anmäla
någon Ull det b-a. på bästa sätt förorda någon.
Göra sill b-a, göra på bä<la sätt man kan och
förslår, uppbjuda all sin förmåga, på det högsta
bemöda sig om någol. Del b-a är [det är bäsl)
all göra på del sättet, tjenligasl, rådligast,
nyttigast alt ... . (Fam.) Del b-a är, all . . . .,
det löjligaste, roligaste är, atl .... Det b-a
var, att, just som han kom fram Ull henne
och skulle bocka sig, halkade han och föll raklång
på golfvet för hennes fäller. Göra någol med
de b-a, föråldradt talesätt, som betyder: göra
någol utmärkt väl, t. ex.: Han skrifter, dansar,
rider med de b-a. — 2) (i förening med cn
genitiv eller ett pronomen) Fördel, nytta. Söka
befordra kronans, folkets, nationens, samhällets,
statens b. Göra allt, för all främja hans,
hennes b. Slå på ens b., söka befordra det.
Ert. dill eget b. fordrar, alt ni, du gör del.
Del är Ull dill eget b., det skor, länder till din
egen nytta. Alltid söka, se på sill eget b., vara
högst egennyitig. Taga sill b. i akt, gifva akt
på hvad som kan vara cn nyttigt. Del allmänna
b., statens, samhällets, rikets, nationens nytta och
fördel. — Syn. Sc Nytta. — 3) Till b, adverbiall
uttryck, som betyder: Till undfägnad (i mat och
dryck) Gifva Ull b., undfägna med mat och dryck,
t. ex.: Gif budet litet till b.; hvad har ni alt
gc oss till b.? Få Ull b., undfägnas med. t. ex.:
Sedan karlen uträttat sill ärende, fick han
litet Ull b. Du har varit borta på besök; hvad
fick du Ull b.? Hafva fält någol Ull b., hafva
ätit eller druckil något; äfv. (fam.) vara något
rusig, l. ex.: Jug har icke, fåll någol Ull b.
alll sedan i morse; del synes på honom, alt
han fåll någol (lilet. någol ell. litet för
mycket, väl) Ull b., hy han kan knappt slå på
benen. Taga Ull b., förfriska sig med mat och
dryck. Taga väl Ull b., äta, dricka mycket.
Kunna taga väl Ull b., vara i stånd alt äta,
dricka ganska mycket.
BÄTTRA, v. a. 1. Göra bättre, godlgöra.
B. si(l fel. (Fam. talesätt) B. ondl med hälflcn
värre, då man viil förbättra ell fel. af
vårdslöshet, oförstånd göra det vida värre än det förut är.
Gud bättre! ly värr! t. ex.: Del är nu skedt.
Gud b ! — Syn. Se Förbättra. — B. sig, v. r.
1) (i allmänhet) Blifva bättre. Hans helsa b-r
sig med hvar dag. Brukas äfven impcrsonelt,
t. ex.: Hans affärer äro klena, men del b-r
sig väl med (iden. — 2) a) (i moralisk mening)
Blifva bättre i sin själ, öfvergifva fel, laster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
