Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dragande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
DRA
DRA
emot Perserna. När Grekerne drogo mot
Tröja. D. i fält, i striden. — Syn. Se Tåga. —
b) Flytta ut till främmande land och der bosätta
sig. Säges icke gerna om enskilt person, såvida han
icke är åtföljd af familj och tjenare, och då helst,
om de äro talrika. Josef och Maria med deras
Son drogo lill Egypten. — Syn. Se Flylla. —
c) Resa till en aflägsen ort. Brukas i denna bem.
helst, då resan sker till fots. Han har antagit
pilgrimsdrägten och dragil till Jerusalem, lill
Rom. — Syn. Färdas. Vandra. — d) (fig.) Säges
om moln, skyar, o. s. v. Se, huru forl molnen
d. öfver himlahvalfvel, genom rymden. — Syn.
Tåga, Segla, Drifva, Fara, Ila, Fly. — D. af, d.
börl, d. sin väg, begifva sig bort. D. af med,
bortföra. — D. fram, tåga, färdas fram. — D.
ihop: Samla sig, samlas. (Impersonelt, fam.) Del
drar ihop lill regn, snö, säges, när hirnmelen
småningom öfverdrages med moln. — D. undan,
tåga, färdas, begifva sig undan. — D. ut, uttåga,
utflytta. D. ut i fäll. De hafvad-gil ul ur
landet. — D. åstad, begifva sig på väg. — Hit
höra äfven de i det lägre språket förekommande
svordomsuttrycken: Drag ell. dra ål helvete, åt
Blåkulla, åt skogen, åt Helsingland, åt ell.
till fanders, för hin i våld! <8cc. när man vill
uttrycka missnöje med en persons tal cller
handlingssätt. — 2) (impersonelt) Dröja. Huru långe
del drar, så blir del väl ändå allvar lill slut.
— Man säger oflare: D. öm, D. ul, D. ul på
tiden, t. ex.: Det drog länge om, innan han
kom. Det drog längre ul, än man Iroll. Del
drog ul på tiden, innan vi fingo svar. D. ut
på iiden med: a) (neutralt) Fördröja, t. ex.: Han
drog ut på liden med sill svar, sill beslut.
— D. på orden, tala långsamt. — b) (impersonelt)
Dröja, t. ex.: Det drog länge ul på tiden med
del. — Jfr. Utdraga. — 3) (impersonelt) a)
Säges, då luften genom någon fin öppning strömmar
utifrån in i ett rum, o. s. v. Det drar genom
väggen, golfvel, fönstret. Del drar starkt, der
jag sitter. Del drar på mig, på axeln. — b)
Blåsa lindrigt. Blåser del ute? åh ja, visst
drar del något. — c) Säges om luftdrag i cn
kakelugn, hvarigenom eldningen befordras. Del
drar bra i denna kakelugn. — Man säger äfv.
neutralt: röken drar ul, drar väl ut, när han
utgår ifrån cn eldstad genom skorslcnspipan, utan
att slå in i rummet: röken drar Tn, när han
tvärtom till någon del slår in. — 4) Se F. a. 3.
— 6) (impersonelt) Del drar i armen, i benet,
i foten, det kännes liksom dragningar i armen,
&c. — 6) Förekommer neutralt i åtskilliga
talesätt, såsom: D. efter andan, vara mycket
andfådd och göra djupa andetag; äfv. (fig.) bjuda till
att hämta sig, sansa sig. D. på munnen, le
lindrigt. D. på något, tveka i sitt beslut om
något, t. ex.: Han drog på det, han tvekade, hvad
han skulle säga, svara. — 7) (i schack, dam, o.
s. v.) Flytta. Se äfv. V. a. 7. — 8) (jäg.) Säges
orn morkullans flygt morgnar och aftnar.
Eljest Sträcka. — D. sig, v. r. i) a) Släpa sig.
Brukas i denna bem. mindre ofta. Sårad,
döende drog han sig bort lill hennes lik. —
Förekommer mest i förbindelse med vissa partiklar,
oftast i fig. mening, t. ex.: D. sig fram, hjelpa
sig fram. D. sig igenom, hjelpa sig ur en
svårighet; hjelpa sig fram. — b) Förflytta sig.
Fien-derne drogo sig lill kusten. Värken har d-git
sig^ lill armen. — D. sig ifran, aflägsna sig
ifrån; äfv. Öfvergifva ens sällskap, umgänge. —
D. sig ihop, tillsammans: a) Genom
samman
dragning minskas till vidd och omfång; — b)
Samla sig. Ett oväder drar sig ihop.
Impersonelt säges äfv.: Del drar sig ihop lill regn,
snö, fult väder; jfr. V. n. 4, d. — D. sig fn:
a) Ingå, inträda, begifva sig in; — b) (om
vätskor) Insugas, insupas. — D. sig tillbaka, gå,
vika tillbaka. — D. sig undan, aflägsna sig; äfv.
undvika; äfv. vägra, neka att göra något. — D.
sig ur en fara, förlägenhet, knipa, o. s.
laga, att man oskadd kommer ur en fara, o. s. v.
— c) Draga på kroppen; sträcka på sig; draga,
höja på axlarna. Förekommer i denna bem.
endast i några talesätt, t. ex.: Gå och dra sig,
gå och slå dank, stryka sysslolös omkring. Ligga
och dra sig, ligga och sträcka sig; äfv. ligga och
lättjas länge på morgnarna. Dra sig för något,
visa tecken, att man gerna vill undvika något. —
2) (om ur) Gå för fort eller för långsamt. Uret
drar sig, drar sig före ell. förut, efter. — 3)
Stå och dra sig, säges om födoämnen, hvilka
blötas i någon vätska. — 4) D. sig till minnes
(här egentl. aktivt), erinra sig, återkalla i sitt
minne. — Dragas eller sammandr. Dras, v. d.
4) (egentl.) a) (föga brukl.) Hålla i hvarandra och
draga hvar åt sitt håll, af alla krafter, för att
blifva rådande den ene på den andre. Pojkarne
brottas och dras beständigt. — b) (om hästar
för en vagn) Draga hvar åt sin sida. Hästar
dras ofta utför backar. — 2) (fig.) Strida, tvista.
De dras alltjemt med hvarandra, äro alltjemt
i tvist och strid, kifvas beständigt. D. med
någon, hafva någon på halsen, vara besvärad,
plågad, hafva påhäng af någon, hafva att tvista,
strida med någon, t. ex.: hafva en fattig släglinge,
ell elakl tjenstehjon, en vanartig son att dras
med. D. med någol, lida, plågas af, t. ex.: D.
med en svag helsa, en sjuklig kropp, en
långvarig sjukdom, med nöd och brist, med
många besvärligheter, o. s. v. D. med döden, vara
i själtåget. D. om, strida, tvista, täfla om. —
Syn. Se Strida, Tvista, Täfla.
DRAGANDE, n. 4. Handlingen, då man
drager (se Draga, v. a. 4, 3, 4, 6). a) D. af en
kälke cll. en kälkes d. Värjans d. En
persons d. ur fängelset. — b) Magnelens d.
Plåstrets d. pinar honom. — c) Ett strecks, en
linies d. — d) En bösspipas d. — Adj. p. 4.
4) Som drager (se Draga, v. a. 3. o. v. n. 3, a),
a) Eli d. ämne. D. plåster (vanligare
Dragplåster). D. kraft, se Dragkraft. — b) Ell d.
rum, fönster, o. s. v. Vanligare Dragig. — 2)
På d. kall och embeles vägnar, ordformel, som
tillägges i slutet af en förordning, ett offentligt
tillkännagifvandc utaf någon embetsmyndighet, och
betyder: i kraft af det embete, jag, vi bekläda.
DRAGANT. dragånnt, n. sing. Ett slags hvit
eller gulaktig kåda af Dragantbusken. Kallas äfv.
Gummi Dragant.
DRAGANTARBETE, dragannlårrbele, n. 4.
Konstgjorda figurer, som tillverkas af i vatten
upplöst hvitt dragant med tillblandning af
strösocker.
DRAGANTBUSKE, m. 2. pl. — buskar. En
buskväxt i Mindre Asien, ur hvars stängel
Gummi dragant antingen af sig sjelft eller efter
inskärning utsipprar. Astragalus vcrus.
DRAGANTKORG, m. 2. (sockerbag.) Liten
korglik figur af paslillagedeg, och fylld med
frukter cller blommor af samma ämne.
DRAGANTPAPPER, n. 5. Ett slags papper,
som begagnas till målning i olja och med
vattenfärger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
