Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elakartad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
ELA
ELD
flyta. En c. menniska. E-l folk. E. granne.
Han är i själ och hjerla e. — Brukas stundom
som substantiv: Den, de e-e. Den E-e säges
någon gång äfv. i samma mening som Den Onde
(jfr. Djefvul, 2.). — Syn. Se Ond. — b) (om sak)
Som innefattar, hyser, uttrycker, tillkännagifver,
röjer elakhet. En e. själ, karakter, ell e-l
sinne, hjerla. E. handling, gerning. E-a
afsig-ler. Elt e-t ansigte, utseende. E. min,
uppsyn. E-t drag. E-a knep, konster, ränker.
Spela någon ell e-t spratt. — 2) a) (om person)
Böjd för alt genom förtal beröfva andra deras
beder. Denna gamla fru är myckel e.; hon
förtalar alla menniskor. — Syn. Smädelysten,
Fallen för förtal. — b) (om sak) Som uttrycker,
tillkännagifver, röjer smädelust, böjelse att förtala.
E-l tal, e-a ord. Hon har en e. lunga, är
fallen för att förtala folk. E. tunga säges äfven i
samma mening som Smädclunga, om en
menniska, som gerna förtalar andra. — Syn. Smädlig.
— 3) a) (om person) Böjd för alt göra andra
ledsna, allvarsamt såra deras känslor. Hon var
nog e. all vilja förebrå honom modrens ringa
härkomst. — Syn. Försmädlig, Obeskedlig. — b)
(om sak) Som tillkännagifver sådan böjelse. E-t
tal, e-a ord, e-l infall, skämt, e. qvickhet, som
bar för afsigt att såra. — Syn. Försmädlig,
Sarkastisk. — 4) a) (om person) Som bryr, söker alt
göra någon förlägen. Man är e. emot en ung
flicka, då man bryr henne för hennes fästman.
— Syn. Försmädlig, Stygg, Obeskedlig, Malitiös.
— 5) a) (om person) Som bemöter andra med
hårdhet, stränghet, grymhet. Denne far är
ganska e. emot sina barn. Vara e. emot sill folk.
— Syn. Hård, Stygg, Obeskedlig. — b) (om sak)
Som innefattar, röjer, uttrycker en sådan hårdhet.
Röna ell e-t bemötande. — 6) (om barn) Som
artar sig illa. Eli e-l barn. E-a pojke, skall
du då aldrig bli folk! — Syn. Stygg,
Obeskedlig, Odygdig, Vanartad, Ostyrig. — 7) Dålig. E.
väg. E-a välskor. E. mage. E-a lider. E-t
rykte. E. vana. — 8) Som smakar illa. E. mat,
frukt. E-l vin. Eli e-l medikament. — 9)
Plågsam. En e. land, som värker mycket. Milt
hufvud är e-l, jag har ondt i hufvudet. — 40)
E-t tecken, olycksbådande, som ej betyder nagot
godt. — 41) E. häst, svår att styra, bångstyrig,
ostyrig.
Anm. Ordet, som i äldro lider skrefs llak,
torde rätteligen böra harledas ifrån Hl och Lag,
lag, sätt, vis, då del ursprungligen betydl: som
icke håller lag och fred, ond i sitt handlingssätt,
som slör andras lugn och ro.
ELAKARTAD, a. 2. Af elak, svår, farlig
beskaffenhet. E. feber.
ELAKHET, f. 3. (utan plur.) 4) Egenskapen alt
vara elak. Brukas näslan endasl i moralisk mening.
Se Elak, bem. 4—6. a) Menniskors e. E-en
af cn handling. Afsigtcrs e. — b) Hennes e.
är så stor, att hon förtalar sina bästa vänner.
— c) E-en i cn anmärkning, ell skämt. — d)
Lägg nu band på din elakhel och bry icke
den stackars flickan mera. — c) E. emol
andra, mot Ijenslefolk. — f) Elt barns e. — Syn.
a) Se Ondska. — b) Smädelust, Fallenhet,
böjelse att svärta, smäda, förtala. — e) Försmädlighet,
Sarkasm. — d) Försmädlighet. — e) Hårdhet,
Stygghet. — f) Stygghel, Odygdighet, Odygd,
Vanartighet, Ostyrighet. — 2) (med plur.) Elak gerning,
handling. Delta var en e. af honom. Jag har
rönt många c-cr af honom. — 3) (med plur.)
Försmädligt, sårande, bilande yttrande, infall; stickord.
ELAKT, adv. Se Illa.
ELASTICITET, ––––ét, f. 3. sing. Se
Spän-slighcl.
ELASTISK, a. 2. Se Spänstig.
ELD, m. 2. 4) (utan plur.) Lyse och värme,
som vid kroppars förbränning lösgöras och l
förening, under formen af ett vanligtvis gulaktigt
eller ljusrödt sken, uppstiga i luften. De Gamle
betraktade e-en såsom ell af de fyra
elemen-terna. E-ens dyrkan. E-ens natur,
egenskaper. Volkanernas e. En underjordisk e. Slå
e. med flinla och eldstål, frambringa eld
derigenom, alt man slår ett eldstål emot en flinta.
Stålet ger e. Porfyr ger e. emol stål. —
Brukas ofla med afseende på de förstörande
verkningarna deraf, t. ex.: Sätta, slicka e. på ell hus,
antända elt hus, för att uppbränna det. Taga,
falla e., antändas af eld. Hämma e-ens
framfart. E-ens härjningar. E-en fatlade i
gardinerna. E-en är lös, eldsvåda har utbrustit.
Härja med e. och svärd, med mord och brand.
— (Fig. fam.) Del är som all lända e. i krut,
säges om den, som lätt utbryter i vrede. Falla
e., blifva hastigt ond, förargad. Spruta e. och
lågor, öfverlemna sig åt häftiga utbrott af vrede.
Sky hvarken e. eller vatten, frukta ingenting.—
Syn. Låga; Brand. — 2) (med plur.) Det ljussken
och den värme i förening, som med afsigt
frambringas genom förbränning af ved eller andra
brännbara ämnen; äfv. brinnande bränsle, ved,
brinnande ämnen. En e. af ved, af ris, af kol.
Den heliga e-en, som brann i Veslas tempel.
Göra, lända upp e. Göra upp e. i bakugnen,
i spiseln. E-en brinner bra, dåligt, börjar
slockna. Sköta, vakta, laga om, släcka e-en.
E-en börjar laga sig, börjar brinna friskt. Gå
fram lill e-en, för atl värma sig. Hålla
någol för e-en lill torkning. Sätta en gryta, en
panna på e-en. Taga en panna af e-en. Vara
i stånd all kasla, slörla sig i e-en för någon,
vara färdig till allt, för att visa någon sin
tillgif-venhet. Gå i e-en för någon, våga lif och blod
för någon. (Fig.) Helvetets c., de fördömdes pina,
helvelesstraffen. (Fig. fam.) En helvetes e.,
utomordentligt stark eld. Steka någon vid sakta e.,
plåga någon genom att förlänga de intryck af
smärta, harm, oro, ångest, som man kunde
bespara honom eller förkorta. Gjuta olja på c-en,
öka en redan våldsam passion; äfv. ännu mer
stegra förut befintliga känslor af hat, hämd, harm,
förbittring, missnöje. Låna e., ett slags lek; (fig.
fam.) göra mycket korta visiter. (Ordspr.) Brändt
barn skyr e-en, den, som en gång varit i fara,
lidit skada, motgång, aktar sig sedan. Ingen rök
utan e., intet rykte, ulan att det har någon grund
eller anledning. Ur askan i e-en, se Aska, 4.
Grekiska e-en, ett slags fyrverkerield, som brann
under vattnet, och hvaraf man fordom begagnade
sig i krig. — Ingår i en mängd
sammansättningar, såsom: Kol-, Ugns-, Kakelugnseld,
Helvetes-cld, Lust-, Vakt-, Fyrverkeri-, Låg-, Flamcld,
Vådeld, Skogseld, m. fl. — 3) (med plur.) Skott
af handgevär eller kanoner. Utsätta sig för
fiendens e. Gifva e. på, skjuta på. Underhålla,
uthärda en fruktansvärd e. ur handgevären.
De voro i skydd för fästningens e. Vänja cn
häst vid e-cn. Gå i e-en, i striden. Denne
soldat har ännu icke varit med i e-en, i
striden. Kasla sig midt i e-en, midt i värsta
striden. (Fam.) Vara emellan två e-ar, på cn
gång vara utsålt för tvenne faror, svårighelcr,
obehagligheter. — Bildar sammansättningarna
Ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
