Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELD
ELD
389
värseld, Artillerield. — 4) (fig.) a) Stark, liflig
glans. E-en i hans blick, hans öga. Ögon fulla
af e. — b) Liflighet, häftighet, våldsamhet (i fråga
om känslor, passioner, sinnesrörelser).
Ungdomens, passionernas, begärens, kärlekens e. E-en
af hans mod, hans nit. — Bildar
sammansättningen Ungdomseld. — Syn. Värma, Glöd. — c)
Liflighet i handling, rörelser, åtbörder, snille,
in-billningskraft, stil, o. s. v. Det är mycken e. i
alla hans rörelser. Denna häst har mycken
e., är full af e. En poet, talare, målare,
tonkonstnär, som har mycken e. Poetisk e.,
poetisk ingifvelse. — d) Säges i fråga omokrig,
uppror, borgerliga oordningar o. s. v. Åler lända
krigets e. — Oftare brukas i denna bem. Låga,
Brand.
ELDA, v. n. 4. 4) Göra upp eld. K i en
kakelugn, ell rum. E. i ugnen. E. med ved,
lorf, kol. Han e-r ål sig sjelf. Beljenlen e-r
åt honorn på morgnarna. E. upp, se Uppelda,
2. — 2) Åstadkomma, frambringa eld. Stålet e-r
svagt. Denna flinla e-r dåligt. Brukas i fam.
stil ofta impersonelt, t. ex.: Aka, så all det e-r
om hästfötterna. — V. a. Medelst eld göra het,
varm. E. ugnen med granved. E. ell rum.
Bummel är icke c-dl. Brukas i part. pass,
stundom nästan aktivt, t. ex.: E-dl rum. — E. upp,
se Uppelda, 4 o. 3.
ELDAKTIG, ELDARTAD, a. 2. Som
liknar eld.
ELDANDE, n. 4. Handlingen, då man eldar.
ELDBLICK, m. 2. (fig.) Ganska eldig blick.
ELDBRAND, m. 3. pl. — bränder. Se
Brand, 3.
ELDRRASA, f. 4. Se Brasa, 4..
ELDDON, n. 5. Redskap, hvarmed eld
frambringas. Brukas mest i plur., om samteliga
redskap och tillbehör, som dertill användas, såsom
eldstål, flinta, fnöske, svafvelstickor, fodral dertill,
o. s. v.
ELDDRAKE, m. 2. pl. — drakar. Se Eldkula.
ELDDYRKAN, f. sing. indef. Eldens
dyrkande såsom en symbol af gudomligheten. — Syn.
Pyrolatri.
ELDDYRKARE, m. 5. En, som egnar elden
gudomlig dyrkan. Perserne voro e. Guebrerne
i vår lid äro del äfven.
ELDFARA, f. 4. Fara för vädeld.
ELDFARLIG, a. 2. Som medför eldfara;
hvarigenom vådeld lätt kan uppkomma.
ELDFAST, a. 4. Säges om de kroppar, som
knappast kunna bringas till smältning genom den
värme, konsten förmår frambringa.
ELDFASTHET, f. 3. Egenskapen att vara
eldfast.
ELDFLOD, m. 3. (fig.) Säges om en massa
af smälta, glödande ämnen, hvilka flyta fram likt
cn flod. E-cr utbryta stundom ur
eldsprutande berg.
ELDFLÄCK, m. 2. Eldröd fläck på huden;
äfv. röd fläck på hästar eller hundar.
ELDFLÄKTA, f. 4. Redskap, hvarmed man
fläktar på elden, för att lifva den; beslående
vanligtvis af fjädrar eller tunna träspjelor, i
solfjäder-form fastade vid ett skaft.
ELDFULL, a. 2. (föga brukl.) Se Eldig.
ELDFÄNGD, a. 2. 4) Som lätt fattar eld. E-a
ämnen. — 2) (fig. om person) a) Som lätt blir
förälskad. — b) Som lätt blir ond, uppretad,
förargad. Han är mycket e. Man säger äfv. E. själ,
karakler. E-t sinne, lynne. — Syn. Lättrcllig,
Snarsticken, Argsint.
ELDFÄNGDHET, f. 3. Egenskapen att vara
eldfängd.
ELDFÄRG, m. 3. Eldröd färg.
ELDFÄRGAD, a. 2. Som har eldröd färg.
ELDFÖRGYLLNING, f. 2. Varm
metallförgyllning medelst guldets upplösning i qvicksilfver
och det sednares afdunstande.
ELDGAFFEL, m. 2. pl. — gafflar. Gaffel,
som begagnas att laga om elden med, bestående
af tvenne jernspetsar i ändan på en lång, smal
och rund jernstång.
ELDGAP, n. 5. 4) Vid öppning, svalg, hvarur
eld lågar ut. En masugn är ell e. — 2) (fig.) Säges
om större skjutpjeser, såsom kanoner och mörsare.
ELDGEVÄR, n. 5. Skjulgevär, hvartill
användes krut.
ELDGLANS, m. 3. sing. Så stark glans, att
den liknar eld. Brukas endast i högre, poetisk
och retorisk stil.
ELDGLÖD, n. 5. Se Glöd, 4.
ELDGNISTA, f. 4. Glödande gnista, som
flyger upp ifrån en eld eller far ut ifrån vissa hårda
ämnen, då de utsättas för stark friktion ell. hårda
slag af vissa ämnen ur mineralrikei.
ELDHIMMEL, m. 2. Enligt de Gamles
föreställning, högsta delen af himmelcn, der
gu-darne troddes bo.
ELDHJUL, n. 5. (fyrv.) Pjes, som hastigt
rör sig i en krets och derigenom för ögat bildar
liksom ett hjul af eld. — 2) Fontän, satt i en
kretslöpande rörelse.
ELDHÄRDA, v. a. 4. Göra eldfast. —
Eldhärdande, n. 4. o. Eldhärdning, f. 2.
ELDHÄRD1G, a. 2. (föga brukl.) Se Eldfast.
’ ELDIG, a. 2. Som har mycken eld (fig.).
4) Ganska liflig. E-a ögon. E. häst. E.
in-billningskraft. E-l sinne. — Syn. Se Liflig. —
2) (estet, o. litter.) Full af känsla, af lif ocb
värma. Ell e-l lal. E. slil. — Syn. Varm. — 3)
E-t vin, som hettar och uppeldar.
ELDIG HET, f. 3. Egenskapen att vara eldig.
ELDIGT, adv. Med eld (fig.), lif och värma.
Tala e.
ELDKLOT, n. 5. Se Eldkula.
ELDKOL, n. 5. Glödande kol.
ELDKULA, f. 4. Meteorsten, utgörande en
klotformig massa, som med ett starkt sken far
fram öfver himmelen, samt stundom ger rök ifrån
sig och springer sönder med en stark knall, då
sten och metallstycken falla ned på jorden.
Kallas äfv. Eldklot, Elddrake.
ELDKÄRFVE, m. 2. pl. — kärfvar. (fyrv.)
Lodrätt uppställd Fonlän (se d. o. 2), som
användes vid små fyrverkerier.
ELDLINIE, f. 3. (topogr.) Magistrallinte,
som följer höjdernas naturliga böjningar, och ifrån
hvilken en verksam och beslrykande eld kan
gif-vas emot cn anryckande fiende.
ELDLUFT, se Eldslufl.
ELDMETEOR, èlldmeteå’r, m. 3. Luftfenomen,
till grund för hvilket ligger en antändning.
Sådana äro Eldkulor, Stjernfall, Lyktgubbar, m. fl.
ELDMÄRKE, n. 4. 4) Märke efter eld. —
2) Säges om de små fräkenlika fläckar, som vid
arbeten, då man är utsatt för stark eld, stundom
uppkomma i huden. — 3) Sc Eldfläck.
ELDMÄTARE, m. 5. Sc Pyromcler.
ELDMÖRJA, f. 4. Glödande het aska.
ELDNING, f. 2. Handlingen, då man eldar.
ELDORADO, älldorådo, n. pl. — dos. (spanskt
ord) 4) Diktadt guldrikt land. — 2) (fig.) Land,
hvars inbyggare lefva i ostörd lycka och sällhct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
