Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flänga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLÄ
FLÄNGA, v. n. 2. I. Röra sig öfverdrifvet
och onödigtvis häftigt, vid ridning, dans, o. s. v.
F. i dans. F. och dansa. F. med hästarna.
Komma f-nde i fullt galopp. F. åstad, fara
bort i fullt fläng. — V. a. F. upp, se
Upp-flänga.
FLÄNGA, v. a. 2. IL (af föråldrade ordet
Flanck, stort, tunt, jemntjockt stycke) Bortrycka
stora, långa och jemna stycken af något. F.
barken af träd. F. åf, se Äfjlänga.
FLÄNGANDE, n. 4. Se Fläng.
FLÄNGANDE, n. 4. o. FLÄNGNING, f. 2.
Handlingen, då man flänger (II). Barkens f. af
träden.
FLÄNKA, fla nngka, v. a. 1. (byggn. k.) Hugga
kanten eller ylan af bräder eller stockar, för att
någorlunda jemna dem efter behofvet.
Anm. Härledt ifrån gamla ordet Flanck; jfr.
Flänga, II.
FLÄRD, f. 3. sing. (af gamla ordet Flar ell.
Flaradur, falsk, bedräglig) Bedrägeri, list.
Brukas i denna ursprungliga bem. numera föga, ulom
i uttrycket: Fara med f., bruka list och
bedrägeri. — 2) Bedräglig vara. Äfven i denna bem.
föråldradt, utom i det uti lagen förekommande
talesättet: Fals och f. Jfr. Fals. — 3) (nu) a)
Fåfänga, vcrldsligt sinne, vcrldslighel; tomt och
lättsinnigt skryt. — b) Tomt prål. tom ståt,
få-fängligbet, verldcn och dess lustar. Öfvergifva
verlden och all dess f. — c) Dedräglighel,
falskhet. — d) Granna ord utan betydelse och mening.
— Syn. Se Ordprål.
FLÄRDFRI, a. 2. Utan flärd (bem. 3). 1)
(om person) a) Ej fallen för fåfänga eller tomt
skryt. En f. man. — Syn. Redbar, Stadig. —
b) Ej bedräglig, ej falsk. I denna bem. mindre
brukligt. — Syn. Uppriktig. Hederlig. Pålitlig,
Lojal. — 2) (om sak) Som utmärker,
lillkännagif-ver, röjer frihet för flärd (3, alla bcm.). Elt f-ll
väsende. En f. karakler. — Syn. Redbar,
Stadig; Uppriktig, Lojal; Prunklös, Okonstlad, Enkel.
— Flärdfrilt, adv.
FLÄRDFRIHET, f. 3. Egenskapen alt vara
flärdfri. — Syn. Redbarhet; Uppriktighet,
Hederlighet. Pålitlighet, Lojalitet.
FLÄRDFULL, a. 2. Full af flärd (bcm. 3).
4) (om person) Mycket fallen för fåfänga, tomt
skryt, tomt prål. — Syn. Fåfäng, Fåfänglig,
Prålande. — 2) (om sak) Som utmärker,
tillkännagifver. röjer flärd (3. alla bem.). F-t sinne,
väsende. F. stil. — Syn. Fåfänglig, Prålande, 3rålig,
Prunkande, Skrytsam.
FLÄRDLÖS, a. 2. Se Flärdfri, 2. —
Flärd-löshel, f. 3. — Flärdlöst, adv.
FLÄSK, n. 5. 1) Del lager af fett, som
bc-finnes emellan huden och költel på lcfvandc svin.
(Fig. fam., om menniskor) Lägga på f-el, fctlma.
— Syn. Späck. — 2) a) Detta samma fett af
slagtade svin, kokadt cllcr på annat sält bercdt
till mat. Skilja ifrån f-et ifrån del magra på
skinkan. — b) Svinkölt. Fett, magert, läckert,
dåligt f. (Fig. pop. o. fam.) Del smakar f., är
ganska läckert. Det kostar f., ganska mycket.
Draga f, ett slags lek, då två eller flera personer
lägga sina flata händer öfver hvarandras, dock så.
alt ej cn persons begge händer komma att ligga
tillsammans, hvarefler den understa handen alltid
flyttas öfvcrst. tills rnan slutar, då den, bvars hand
ligger öfvcrst, är konung och ålägger de öfriga
pantlösning. — Ss. F-bil, -handel,
-handlare, -handierska, -mångelska,
-remsa, -skifva, -stycke, -säljerska.
FLÖ • 459
FLÄSKAKTIG, FLÄSKARTA», a. 2. Som
till ulseende eller beskaffenhet liknar fläsk.
FLÄSKBOD. f. 2. Salubod, der fläskvaror
hållas till salu.
FLÄSKEBODAL, m. 2. Det rum på ett
handelsfartyg, der provianten förvaras.
FLÄSKFRU. f. 2. Fru eller enka, som
försörjer sig med försäljning af fläskvaror. — Syn.
Fläsk säljerska, Fläskmångelska.
FLÄSKKORF, m. 2. pl. — korfvar. 1) (utan
plur.; kollektivt) Korf, tillredd af backadt
svinkött och fläsk. Åla f. — 2) (med plur.) Så stor
myckenhet af sådan korf, som är instoppad i ett
så kalladt korfskinn. En f. Två f-fvar.
FLÄSKPANNKAKA, f. 4. Pannkaka med
inbakade fläskskifvor.
FLÄSKSIDA, f. i. Halfva sidan af ett
slag-tadt och styckadl svin.
FLÄSKSKINKA. f. i. Se Skinka.
FLÄSKSVÅL, m. 2. Den tjocka, hårda och
sega hud, som ytterst beläcker fläsket på svin.
FLÄSTE, se Flesle.
FLÄTA, v. a. 4. 4) I en viss ordning vira
två, tre cllcr flera jemnsmala och långa föremål
(strån af hår. halm, o. s. v.) om hvarandra, så att
de sedan tillsammans bilda ett slags jcmn och
platt väfnad. F. hår, halm. F. blommor till
kransar. F. in, ihop, öm, omkring, se
Infläta, Hopfläta, — Syn. Vira. — 2) På della
sält forma, förfärdiga något. F. hattar af halm,
korgar af vide, kransar af blommor, mattor
af säf. F. upp, se Uppfläla. — Syn. Vira. —
F. sig, v. r. (både egentl. o. fig.) F. sig in,
här och der liksom genom flätning intränga. F.
sig öm, omkring, liksom genom flätning
omfatta, omgifva.
FLÄTA, f. 4. Jcmn och slät, väfnadslik,
genom flätning frambringad produkt, som begagnas
till hvarjehanda behof. Göra f-tor af hår, halm,
o. s. v. Bildar åtskilliga sammansättningar,
såsom Hår-, Halmfläta, m. fl.
FLÄTAD, part. pass, af Fläta. Som blifvit
flätad. Brukas nästan adjektivt. F-t hår. F.
halt, korg. F-l arbete. F. vägg, gärdesgård,
gjord af flätverk (se d. o.). F. korg, omflälad
med korgflätor.
FLÄTANDE, n. 4. Handlingen, då man
flätar. — Syn. Virande, Flätning.
FLÄTJA, f. 4. (gam.; af Flat) Lättsinnighet,
flyktighet. Skrefs äfv. Flällja.
FLÄTNING. f. 2. Se Flätande.
FLÄTTRING, m. (bot.) Se Gumrik.
FLÄTVERK, n. 5. Hvad som flätas af
vide-qvistar, spröten o. d., till formerande af väggar,
gärdesgårdar. beklädnad vid fältförskansningar, o.
s. v.
FLÖD, n. Se Flöde.
FLÖDA, v. n. 4. o. 2. 4) Säges egentligen
om hafsvallnct, då det vid flodtiden är i stigande.
Brukas i denna bem. numera sällan. F. öfver,
säges om flytande ämnen, som stiga öfver sina
bräddar; äfv. (fig.) finnas i öfverflöd. — Syn.
Svämma. — 2) Flyta ymnigt. Blodet flödde ur
såret. — Syn. Se Flyta, 4.
FLÖDANDE, n. 4. Händelsen,
omständigheten. att något flödar (helst i bem. 2). — Syn.
Flöd, Flöde. — Part. pres. Som flödar.
Aktivt i uttrycket: F. vältalighet, då orden flyta
ymnigt, lätt och obebindradt.
FLÖDE, n. 4. Se Flödande. Förekommer i
åtskilliga sammansättningar, ofta under formen
Flöd, såsom Blodflöd, Bukflöd, Vattenflöde, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
