Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Forsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
FOR
FOR
Skum, fradga. Hvila f-en på vågen. Han
talar så, atl f-en slår om munnen på honom.
Anm. Helle i fornspråket Fots, hvilket då
betydde större vallenfall i allmänhet, t. ex. Edett
cfra Fom, öfra fall, d. v s. Trollhättan.
FORSA, fårrsa, v. n. i. 4) Strömma utföre
med stark och brusande fart. Säges om vatten i
elfver. strömmar, åar, o. s. v.; äfv. om blod och
andra vätskor. Se, huru vallnet f-r i
strömmen. En f-nde bäck. Blodet f-dc ur såret.
Brännvinet f-de ur tunnan. — 2) Svalla, brusa
starkt. Skeppet gick, så all vallnet f-de om
slä fven.
FORSEDEL, försédl, m. 2. pl. — sedlar. Den
öppna skrifvelse, som medsändes en forman,
innehållande uppgifter om emoltagarens adress, den
betingade forlönen, förteckning å godset,
afsänd-ningsort och dato samt afsändarens namn såsom
underskrift.
FORSKA, få’rrska, v. n. 4. Trägot, ifrigt och
med noggrannhet söka efter något. Brukas ej i
fysisk mening, utan blott om sådant, som kan
blifva föremål för undersökning (dock säges någon
gång: F. i clt sår, sondera det). F. i en sak,
ell ämne, en vetenskap. F. i en brollmålssak.
F. i skrifter, i gamla böcker. F. efter, ut, se
Efterforska, Utforska. — Syn. Söka, Lela, Spana.
FORSKANDE, n. 4. Handlingen, då man
forskar. — Syn. Forskning, Sökande, Letande,
Spaning.
FORSKARE, m. 6. En, som forskar. Bildar
sammansättningen Naturforskare.
FORSKNING, f. 2. Se Forskande. Anställa
f-ar i en sak, elt ämne.
FORSKNINGS ANDA, f. 4. sing. Liflig håg
för forskningar.
FORSLA, förrsla, v. a. 4. Medelst lastdjur
föra varor ifrån ett ställe till elt annat. F.
varor, säd, vin, brännvin. Jernet f-s ifrån
bruket till staden. — Forslande, n. 4. o.
Forslin g, f. 2.
FORT, fort, adv. I. (komp. Fortare, superi.
Förlast) Med bast, med skyndsamhet. Gå, löpa,
springa, åka, rida, segla, arbeta, skrifva,
läsa f. Så f. ske kan. Uret går för f. Gå,
göra något f-are än en annan. Komma f-are
fram än någon. Han åker f-ast af dem alla.
Det f-asle man kan, med möjligaste hast. —
Syn. Hastigt, Skyndsamt, Snabbt, Hurtigt, Raskt,
Qvickt, Flinkt, Fermt. I flygande.
FORT, fort, partikel. II. (t. fort) Vidare.
Förekommer mest i oskiljaktig förening rned
åtskilliga verber, såsom Fortfara, Fortgå,
Fortlöpa, Forlskynda, Fortsätta, alla under
förestående bemärkelse. Endast i några få af dessa kan
partikeln skiljas ifrån sitt verb, t. ex.: Fara f.
(se Fortfara), Komma f. (se Fortkomma).
FORTBRINGA, v. a. 2. (böjes som Bringa)
Rringa vidare. Brukas sällan. — Syn. Se
Forl-skaffa. — Fortbr in gande, n. 4. o.
Forl-bringning, f. 2.
FÖRTE, få’rrte, adv. (ital.; i musik) Med
stark ton. — S. n. Ställe i musiknoter,
beteck-nadt rned detta ord. Der kommer etl f.
FORTEPIANO, fårrtepiäno, n. 3. pl. — aner.
(ital. Pianoforle) Musikinstrument, liknande ett
klaver, men med starkare, klangfullare ton, och
genom fortgående förbättringar uppkommet af
detta, hvarföre det i början kallades Hamniarklaver.
De förnämsta slagen deraf äro Flygel- och
TafTel-fortepiano. Kallas äfven Pianoforte eller blott
Piano.
FORTFARA, v. n. 3. (böjes som Fara) t)
Hålla i med något, som är påbegynt, ej upphöra.
Säges både om menniskor, djur och liflösa
föremål. F. all arbeta, atl bygga. Hunden f-far
atl vara sjuk. Del fula vädret f-far ännu.
Om han så f-far, som han begynt, om det så
f-far, yår del på lok. F. i sill slräfvande till
ell mål, i sin Iredska, i sin mening, i sill
beslut. F. med sitt arbete, med sill liderliga
lefverne. Någon gång säges äfv. Fara fort, helst
i imper.» l. ex.: Far forl, min vän, i din
berättelse. — Jfr. Fortsälla. — Syn. Fortsätta,
Fullfölja, Fortgå, Gå på, Hålla i med. — 2) Efler
uppehåll, afbrotl åter begynna. F-far nu med
läsningen, der vi slutade.
FORTFARANDE, n. 4. Handlingen, då
någon fortfar; händelsen, då något fortfar. Hans
f. med delta arbete. — Pari. Som forlfar.
Brukas nästan adjektivt i åtskilliga ullryck. Det
f. fula vädret. Hans f. Iredska. — Syn. Se
Beständig, 4.
FORTGÅ, v. n. 2. (böjes som Gå) 4)
Fortfara i sin rörelse. Planeterna f. alllid i
samma banor. — Syn. Fortlöpa. — 2) Gå, föras,
sändas vidare. Skeppet f-gick ifrån Malta till
sin bestämmelseort. Diligensen afgår i morgon
till Örebro, hvarifrån den f-r Ull Göteborg.
Brukas i denna bem. mindre ofta. — 3) (fig.)
Oaf-brulet fortsättas. Arbetet f-r raskt. n— 4) (fig.
om person) Oafbrutet forlfara med någol. Han
f-r rastlöst i sina studier, undersökningar,
forskningar. Man bör ihärdigt f. på den
bana, man en gång vall. — Syn. Se
Forlfara.
FORTGÅENDE, n. 4. Sc Fortgång. — Part.
Som fortgår. Brukas stundom nästan adjektivt,
t. ex.: F. arbete, bemödanden. — Syn.
Fortfarande.
FORTGÅNG, m. 2. Omständigheten,
förhållandet, att någon eller något fortgår. Hans f.
på den bana, han beträdl. Arbetets f.
Oaf-brulen f., oafbrutet fortsatt rörelse. Saken har
god f., går bra, lyckas väl.
FORTHJELPA, v. a. 3. (Impf. Forlhjelplc;
Sup. Forthjelpl.) Hjelpa någon att komma
vidare, alt fortkomma. Han kom till mig med
gäslgifvarskjuls, och härifrån f-hjelpte jag
honom med mina egna hästar Ull staden.
Brukas mest i fig. mening, t. ex.: F. någon i
verlden, hjelpa någon att komma fram i verlden,
sörja för dess framtid, utkomst, bergning, lycka.
— For thjelpande, n. 4.
FORTIFIKATION, fårrtifikalschön, f. 3. 4)
Befästning, fästningsverk. — 2) Befästningskonst.
— Ss. F-ssystem. [—cation.]
F0RTISS1M0, fårrtissimo, adv. (ital.; i
musik) Med ganska stark ton (i fråga om ljudet).
— S. n. Ställe i musiknoter, sorn betecknar detta.
Eli f.
FORTKOMMA, v. n. 3. (böjes som Komma)
Hafva framgång. Brukas endast om person. Den,
som vill f. i verlden, måste vara arbetsam. —
Ledigare säges Komma forl. — Syn. Få, hafva
god fortkomst, Hafva framgång, Komma fram,
Lyckas, Göra lycka.
FORTKOMST, c. 3. Framgång i verlden.
Brukas icke gerna ulan i förbindelse med elt
bestämmande adjektiv. Få, hafva god f.
FORTLÖPA, v. n. 3. (böjes som Löpa)
Daf-brulet löpa framåt, fortgå. Brukas någon gång
fig. orn tid, väg, o. s. v. Vägen f-per sedan i
rak linie ända till X. — Syn. Fortgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
