Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fortlöpande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOR
FOS
469
FORTLÖPANDE, a. p. 4. (bot.) Så kallas
en växlstam, då den förblifvcr odelad ända upp
till spetsen, t. ex. på barrträden.
FORTPLANTA, v. a. i. 1) Föröka genom
afling. Brukas för denna bem. nästan endast i
uttrycket: F. sitt slägte. — 2) Genom afling
öf-verflytta. F. en sjukdom på efterkommande.
Fäder f ofta sina laster på barnen. — 3) (fig.)
Utbreda, bereda framgång åt. F. kristna tron
ibland hedningarna. F. en lära, elt system,
idéer, åsigter, grundsatser. — F. sig, v. r.
1) Föröka sitt slägtc genom afling. Menniskor,
djur och växter f. sig. — 2) Genom afling
öf-verflytlas. Denna sjukdom f-r sig ifrån
föräldrarna på barnen. — 3) (fig.) Utbreda sig,
vinna framgång. Chrisli lära f-de sig med
underbar hastighet Ull ver Idens a/lägsnasle
trakter. — Syn Utbreda sig. Sprida sig.
FORTPLANTANDE, n. 4. Se Fortplantning.
FORTPLANTARE. ni. 5. En, som
fortplantar. Brukas någon gång i fig. mening, helst i
litterär stil, t. ex.: Denne bekante f. af
Sveden-borgs lära, af Hegels system.
FORTPLANTNING, f. 2. Handlingen,
förhållandet, omständigheten, att någon fortplantar
eller något fortplantas. Menniskosläglets,
sjukdomars, idéers, lärors f. Ljusets f,
Ijusstrå-larnes spridning i verldsrymden. — Syn.
Fortplantande; (fig.) Utbredande, Utbredning,
Spridning.
FORTSKAFFA, v. a. i. 4) Bringa, föra,
förflytta vidare, land- eller sjöväg. Kan till subjekt
hafva både menniskor och lastdjur. Jag skall
låta min dräng f. brefvet. Han rodde Ull
stället, odh ägarens hästar f-de honom
derifrån Ull nästa stad. Varan kan f-s antingen
på hjuldon eller i bal. — Syn. Forlbringa,
Transportera. — 2) Låta föra vidare; laga, att
något föres vidare till dess bestämmelse. Jag ber
dig atl f. närlagde bref Ull dess ägare, helst
genom någon af dill folk. — Syn. Fortskicka,
Fortsända, Framskaffa, Befordra, Fortställa. —
Forlskaffande, n. 4. o.Forlskaffning, f. 2.
FORTSKAFFMNGSMASKIN,–––––maschin,
m. 3. Se Lokomotiv.
FORTSKICKA, v. a. 1. Skicka vidare. —
Syn. Se Fortskaffa. — Fortskickande, n. 4.
o. Forlskickning, f. 2.
FORTSKRIDA, v. n. 3. (böjes som Skrida)
Långsamt gå framåt. Säges både i egentlig och
fig. bemärkelse. Processionen, tåget, fartyget,
hästen f-der långsamt. Arbetet f-der med hvar
dag. Tiden f-der långsamt för den olycklige.
— Syn. Framskrida, Fortgå, Framgå. —
Fortskridande, n. 4.
FORTSKYNDA, v. n. 1. Skynda vidare. —
V. a. Se Påskynda. — Forlskyndande, n. 4.
FORTSTÄLLA, v. a. 2. Se Forlska/fa. —
Forlställande, n. 4. o. Fortslällning, f. 2.
FORTSÄNDA, v. a. 2. (föga brukl.) Se
Fortskicka. — For Isändande, n. 4. o.
Forl-sändning, f. 2.
FORTSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) 1)
Utan afbrott fortfara med något påbörjadt. F.
resan, arbetet, läsningen. F. sin resa ända
fram. F. sina studier. Del är svårare alt
återtaga än att f. clt arbele. Ulgifningen f-ltes
ulan afbrotl. — Syn. Fortfara, hålla i, gå på
med, Fullfölja. — 2) Efler uppehåll, afbrott åter
begynna med. Fortsäll läsningen, arbetet, der
du slutat. Efler ett kort uppehåll i Berlin,
f-saltes resan Ull Wien.
FORTSÄTTANDE, n. 4. Handlingen, då man
fortsätter. — Syn. Fortsättning, Fullföljande.
FORTSÄTTARE, m. 5. Den, som fortsätter
något. För fem. kan äfv. sägas
Fortsälla-rinna.
FORTUNA, fårrlüna, f. 4. sing. 4) (myt.)
Lyckans gudinna. — 2) Elt slags sällskapsspel,
med klot och käglor, i elt enkom derlill inrältadt
bord. Spelas äfv. med snurra i stället för klot,
och omvexlar för öfrigt på flera olika sätt. Äfv.
Forlunaspel.
FORTUNABORD, fårrlünabörd, n. ö. Bord,
hvari fortuna (bem. 2) spelas.
FORTUNASPEL, n. 5. Se Fortuna, 2.
FORTVARA, v. n. 3. (böjes som Vara, men
brukas endast i inf., part. pres. och sup. med
deraf härledda tempoia). Fortfara att vara till.
Förekommer mest i filosofisk stil.
FORTVARANDE, n. 4. Fortfarande alt vara
till. F. efler döden. — Pari. Som fortfar alt
vara till. Brukas nästan adjektivt, t. ex: Ell f.
lif; f. bestånd. — Syn. Se Beständig, 4.
FORUM, fdrumm, n. pl. fora, (lat.) 4)
(ursprungi.) Torg. — 2) (nu) a) (i juridiska språket)
Domstol, dit ell mål börer; domsaga. — 6Hfig )
Befattning. Del hörer ej Ull milt f.
FORVAGN, förvånngn, m. 2. Vagn, enkom
förfärdigad alt begagnas till varors forsling.
FOSFOR, få’ssfårr, m. sing. (grek.
Phospho-ros, Ljusförare) (kem.) 4) Enkel kropp, hörande
till nietalloiderna; har fått sitt namn af sin
egenskap att lysa i mörkret; förekommer aldrig ren i
naluren, ulan måste med konst frambringas;
utgör en beståndsdel af åtskilliga mineralier, af dc
flesta växter och af alla djur, bos hvilka den
isynnerhet finnes ymnigt uti benen. — 2)
Benämning på åtskilliga ämnen, som hafva den
egenskapen att lysa i mörkret, t. ex.: Balduins f.,
Bononisk f., Canlons f., Hornbergs f. [-[Phos-phor.]-] {+[Phos-
phor.]+}
FOSFORESCENS, fåssfåräsjä nns, f. 3. (fys.)
Egenskapen hos vissa kroppar eller ämnen, att
lysa i mörkret utan att gifva värme eller
förbrännas. [Phosph —
FOSFORESCERA, fåssfåräsjèra, v. n. 4. (fys.)
Lysa i mörkret, ulan att gifva värme eller
förbrännas, såsom t. ex. lysved, lysmaskar,
me-duser, m. fl. — Fosforescerande, n. 4.
[Phosph —
FOSFORISK, fåssfånssk, a. 2. 4) Som
liknar eller har egenskap af fosfor. F-a ämnen. —
2) Beredd af fosfor. F-a elddon. [Phosph —
FOSFORIST, FOSFORISTISK, se
Phospho-rist. Phosphoristisk.
FOSFORLJUS, få‘ssfårrljüs, n. 5. Elt slags
fosforiskt elddon, bestående i etl glasrör, igcnblåst
i ena ändan, så alt den formerar en liten kula,
hvaruti inlägges en bit fosfor, då sedan elt litet
vaxljus, hvars veke blifvit fuktad i litet neglikolja
eller i god vaxolja och sedan omvriden i en fini
pulveriserad blandning af lika delnr svahcl och
kainfer, inskjutes så långt, att del råkar fosforn,
hvarpå kulan uppvärmes varsamt, så atl svallet
och fosforn sammansmälta. Den öppna ändan
igcnhlåses sedan, och cn tum ifrån den lilla kulan
görcs ett filslrcck, der röret bräckcs. när man vill
nyttja ljuset, som den id hastigt utdrages och
tändes af sig sjelft, när det utkommer i luflen.
[Phosph —
FOSFORSYRA, få’ssfårrsy’ra, f. 4. (kem.)
Mineralsyra, bildad genom förening af syre med
fosfor. [Phosph —.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
