- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
481

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Framstiga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRA

Äfv. Slicka fram. — V. n. 4) Framskjuta,
framstå. Säges isynnerhet om spetsiga, uddiga
föremål, både större och smärre. Hans näsduk
f-slack ur fickan. En udde f-slicker der i sjön.
— Äfv. Sticka fram. — 2) (fig.) Visa sig, synas,
framträda för andras blickar, oaktadt allt
bemödande alt hindra det. Högfärden f-cker under
hans förställda ödmjukhet. — Bättre Slicka
fram. — Fr a m stickande, n. 4.

FRAMSTIGA. v. n. 3. (böjes som Sliga) 1)
Framgå (om menniskor). — 2) (lig., mindre brukl.)
Se Framskjuta, v. n. 4. — Främst i
gande, n. 4.

FRAMSTJÄLA, v. a. 3. (böjes som Sljäla)
I smyg, oförmäi kl framföra, framskaffa, framhafva.
Brukas mindre ofta. — Äfv. Stjäla fråm. —
Framstjälande, n. 4.

FRAMSTOCK, m. 2. Främre delen af en
gevärsslock.

FRAMSTORMA, v. n. 4. På ett stormande
sätt, häfligt och våldsamt framfara. — Oftare
Storma fråm. — Syn. Framrusa. —
Framstormande, n. 4.

FRAMSTRETA, v. n. 4. Med mycken
ansträngning framskrida. Han kom f-nde med en
stor kalf. — Äfv. Streta fråm. — Syn.
Fram-slräfva. — Framslretande, n. 4.

FRAMSTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka)
Slryka något framåt. F. håret. — V. n. 4) Gå,
tåga fram förbi. — 2) (om vägar och floder)
Framgå, framflyta. — För både v. a. o. v. n.
vanligare Slryka fråm. — Fram strykande, n. 4.

FRAMSTRÅLA, v. n. 1. Med ett strålande
sken hastigt framträda för Ögat. Solen f-r ur
molnen. — Stråla fråm brukas icke. — Syn.
Se Framlysa. — Fram strålande, n. 4.

FRAMSTRÄCKA, v. a. 2. 4) Utsträcka
framåt. F. armen. — 2) Sträcka fram kroppen och
framräcka något. F. en bok, ell papper. — Äfv.
och ledigare Sträcka fråm. —
Framsträckande, n. 4. o. Fr a msl räckning, f. 2.

FRAMSTRÄFVA, v. n. 4. Se Framslrela.
— Vanligare säges Slräfva fråm. —
Fram-slr äfvande, n. 4.

FRAMSTRÖ, v. a. 2. Utströ framåt. — Äfv.

Strö fråm. — Framslröende, n. 4.

FRAMSTRÖMMA, v. n. 4. Strömmande
framflyta (bem. 4). — Äfv. Strömma fråm. —
Fram-slrömmande, n. 4.

FRAMSTUPA, fråmmstüpa, v. n. 4. Se
Fram-lula.

FRAMSTUPA, ffammstüpa, adv. Med
kroppen utsträckt ocb ansigtet emot marken eller
golf-vet. Ka sia sig, falla, ligga f.

FRAMSTYCKE, n. 4. 4) Stycke på främre
delen af elt föremål, L ei. på kläder, skodon,
möbler, o. s. v. — 2) Stycke af ell slagtadl djurs
framdel.

FRAMSTÅ, v. n. 2. (böjes som Stå) 4)
Framträda. När han hade talat, f-slod en
annan talare och vederläde honom. — 2) Skjuta
framöfver ut ifrån något. På byggnadens ena
sida f-r etl lofl, efler gamla tiders bruk. —
.3) (fig.) Framställa sig. Denna händelse f-r som
en förfärande varning för alla. Härvid f-stod
en ny svårighet, den all . . .

Anm. Bruket af detta ord, bildadi efter del
ly-ska hervorstrhen, hervurtn ten, har först i
sednare lider gjort sig gällande och förekommer
ännu mest i litterär stil.

FRAMSTÅENDE, park pres. af Framstå.

Brukas nästan adjcklivt i följande bem.: 4)
Ut

FRA 481

skjutande. Ell f. byggnadsparti. — 2) (fig.)
Påfallande, sorn starkt faller i ögonen. Delta
var ett f. bevis på hans oförmåga. — Syn. Se
Tydlig.

FRAMSTÄF, m. 2. pl. — släfvar. Se
För-släf.

FRAMSTÄLLA, v. a. 2. 4) Flytta, föra fram
och ställa på ett ställe. I denna ordets egentliga
bem. säges vanligare Ställa fråm. — 2) (fig.) a)
Framföra, uttala, yttra. F. cn fråga, en
begäran, bön, anhållan. — b) Förklarå. F. en sak,
ell ämne tydligt. — c) Genom bild (målning,
bildhuggeri, o. s. v.) föreställa. Händelsen
f-ll-des af konstnären i en målning, som tillvann
sig allas beundran. Man såg der alla
Olympens gudar, f-llda i marmor. — Syn. Afbilda.
— d) I tal eller skrifl skildra, uttrycka. Denne
skriftställare förslår all på etl högst målande
säll f. händelserna. Poeten har väl f-llt sin
hjelles karakter. — Syn. Skildra, Måla, Teckna,
Afskildra, Afrnåla, Afteckna. — För bem. 2.
brukas icke Ställa fråm, på sin höjd någon gång för
bem. a. — F. sig, v. r. Visa sig, förete sig.
Del första, som f-llde sig för våra ögon.
Härvid f-ller sig den frågan, om ... . — Syn.
Framträda, Framstå, Uppstå.

FRAMSTÄLLANDE, n. 4. Handlingen, då
man framställer eller något framställes.

FRAMSTÄLLE, n. 4. (masm.) Ställe framför
schaktet i en masugn, utgörande en och samma
fördjupning med Jernrummet, der det smälta
jer-net samlas, samt på andra sidan begränsadl af
Damstenen.

FRAMSTÄLLNING, f. 2. 4) Handlingen, då
man framställer (2, alla bem.). — 2) Framställd
önskan, hemställan, klagan, framstäldl förslag, o.
s. v. Denna de depulerades f. vann hos
regeringen intet gehör. Göra en f. om tullens
nedsättning. — 3) Sältet, huru cn sak, ell ämne,
en fråga i ord uttryckcs, förklaras. Ämnet vann
mycket i klarhet genom hans f. — 4) Hvad som
i bild, i tal eller skrift blifvit framstäldt. En f.
af del Belhlehcmiliska Barnamordet. Man
läser hos denne förfalla re en rörande f. af
pestens förfärliga härjningar. — Syn. Afbildning;
Målning; Skildring, Teckning, Afmalning,
Afskild-ring, Afteckning. — Ss. F-ssäll.

FRAMSTÄNKA, v. n. 2. I form af stänk
framkastas. — V. a. Genom stänkning framkasta.
— Stänka fråm är vanligare, både för v. a. och
v. n. — Framslänkande, n. 4. o.
Fram-slänkning, f. 2.

FRAMSTÖRTA, v. n. 4. Se Framrusa. —
Äfv. Störta fråm. — Framstörtande, n. 4.

FRAMSTÖTA, v. a. 2. Genom en slöt eller
stötar framdrifva. — Äfv. Slöta fråm. —
Framstötande, n. 4. o. Framslötning, f. 2.

FRAMSUCKA, v. a. 4. Suckande framsäga.
Brukas i högre, poetisk och vältalighelsslil. —
Mindre ofta Sucka fråm. — Fram suckande,
n. 4. o. Framsuckn ing, f. 2.

FRAMSVALLA, v. n. 4. Svallande framflyta.
— Äfv. Svalla fråm. — Fra msvallande, n. 4.

FRAMSVEPA, v. n. 4. o. 2. (om vinden)
Häfligt fara fram. — Äfv. Svepa fråm. — Fra
insvepande, n. 4.

FRAMSVÄFVA, v. n. 4. På ett svidande
sätt fara fram. — Äfv. Sväfva fråm. —
Fram-sväfvande, n. 4.

FRAMSVÄLLA, v. n. 2. Svällande träda
fram. — Äfv. Svälla fråm. —
FramsväIIande, n, 4.

61

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free