- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
524

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Färgsoppa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324 FÄR

FÄRGSOPPA, f. 4. Vatten, hvari vid tygers
färgning färgstofter kokas, för att ur dem utdraga
de färgande ämnena.

FÄRGSPAD, n. 5. Se Färgsoppa.

FÄRGSPADE, m. 2. pl. — spadar. Liten
träspade, som begagnas vid färgrifning, för att
upphämta den färdigrifna färgen.

FÄRGSPEL, n. 5. 4) Ögonblicklig skiftning
emellan en mängd granna färger. — 2) Se
Färgprakt.

FÄRGSPEKTER, fä’rrjspä’cktr, n. 3. pl. —
spektrer, (fys.) Färgad strimma, som, om man
leder en solstråle genom ett rundt hål in i en
mörk kammare, så att den brytes genom ett med
ena kanten nedåt vändt prisma, visar sig på ett
bvitt papper, fästadt på det ställe, der solstrålen
går fram, och som nederst är röd, dernäst
orangegul, så gul, grön, blå, mörkblå och slutligen
violett (Regnbågens färger). Kallas äfven Färgbild,
[-specter.]

FÄRGSPRIDNING, f. 2. (fys.) Färgbildning
genom ljusets brytning.

FÄRGSPÅN, m. 3. Se Färgspade.

FÄRGSTEN, m. 2. Se Rifiiäll.

FÄRGSTOFT, n. 3. Se Färgämne. Brukas
mest som handcJsterm.

Anm. Borde rätteligen skrifvas Fitrgsloff,
emedan det kommer af det tyska Farbenttoff (af
Stoff, ämne), men ej af svenska ordet Stoft.

FÄRGSTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka)
Anstryka med färg (t. ex. ett hus, ett plank). —
Färgs! ryk ande, n. 4. o. Fär gslrykning,
f. 2.

FÄRGSUDDARE, m. 3. Föraktlig benämning
på en dålig målare. — Syn. Färgklåparc,
Plank-strykarc.

FÄRGTILLVERKNING, f. 2. Tillredning af
målarfärger och färgstofter.

FÄRGTON, m. 3. Färgskiftning (bem. 2).
Nytt ord, infördt ifrån tyskan och begagnadt
endast i det litterära och konstspråket.

FÄRGTRYCK, n. 3. 4) Tryckning på papper
med färger. — 2) Konsten att så trycka. — 3)
Hvad som så blifvit tryckt.

FÄRGTRÄ, n. sing. Trä, som innehåller
färgämne, t. ex. Bresiljeträdet.

FÄRGTÖRNE, n. 4. Buskväxt i Södra
Europa, hvars bär, i handeln kallade Grains d’Avignon,
gifva lifliga gula färger. Rhamnus infeclorius.

FÄRGVALS, m. 2. Se Svärlvals.

FÄRGVARA, f. 4. Allehanda slags färg,
såsom handelsvara betraktad.

FÄRG VÄTSKA, f. 4. Med färgande ämnen
uppblandad vätska, som begagnas till färgning.

FÄRGVÄXT, c. 3. Växt, hvars blad eller
rötter begagnas till färgning.

FÄRGÄMNE, n. 4. Ämne, som företrädesvis
återkastar vissa färgade ljusstrålar och meddelar
andra kroppar samma egenskaper.

FÄRJA, f. 4. Fyrkantig, bred farkost med
flat botten, hvarpå personer och saker
transporteras tvärs öfver ett sund eller en flod. Föra,
fara öfver pä f.

FÄRJA, v. a. 4. F. ö’fvcr, öfverföra på färja.

FÄRJBÅT, m. 2. Rodd- eller segelbåt, som
hyres för kortare sjöresor.

FÄRJKARL, m. 2. Den, som föror en färja.

FÄRJMAN, m. 3. pl. — män. Ägare af en
färjbåt.

FÄRJMANSLAG, n. 5. Förening af
färjbåts-ägarc, hvilka turvis uthyra sina farkoster, för
transporterande af folk och gods till ett visst ställe.

FÄS

FÄRJPENNINGAR, m. 2. pl. Afgift för
öf-verfart på färja eller färjbåt.

FÄRJSTAD, m. 3. pl. — städer, eller

FÄRJSTÄLLE, n. 4. Ställe, der en färja går
öfver ifrån ena stranden till den andra.

FÄRLA. FÄRNISSA. se Fcrla, Fernissa.

FÄRNA, f. 4. Mjukfenig fisk. 2 fot lång, tjock,
blå, med stora blåkantade fjäll. Cyprinus Cepbalus.

FÄRRE, komparativ af Få, a.

FÄRS, m. 3. (af fr. Farce) Hackadt kött
eller fisk, tillagadt med ägg, rifvet bröd, kryddor
m. m., och begagnadt som fyllning i fågel, fisk
o. s. v., eller ock som egen maträtt. [Fors.]

FÄRSERA, v. a. 4. (kok.) Fylla med färs.
— Fär ser ande, n. 4. o. Fär sering, f. 2.

FÄRSING, se Fjersing.

FÄRSK, a. 2. 4) (om mal- och dricksvaror)
a) Nyligen tillagad, bakad, bryggd, plockad,
tjär-nad, o. s. v. F-l bröd, dricka, öl, vin. F-a
fikon. F-l smör. — b) Ej saltad, ej rökl eller
inlagd. F-l költ. F. fisk, sill, slröming. —

2) Som nyligen blifvit gjord, händt, tillkommit.
Spåren äro ännu helt f-a. När såret ännu
är f-t. F-a bref, nyligen emottagna. Bref af
f-l datum. F-a nyheter. (Fig.) Deras vänskap
är ännu helt f. En f. sorg, som man nyligen
fåll. På f. gerning, strax efter gerningens
begående; (fam.) genast, oförtöfvadt.

FÄRSKA, v. a. 4. I smcdjehärd förvandla
tackjern, så all det blir smidigt, d. v. s. till
stångjern. — V. n. Säges om jernet i härden, då dess
massa tjocknar och stelnar till färska eller färskjcrn.

FÄRSKA, f. 4. I smcdjehärd, under
värm-blästerns inflytande, sammanlupen, stelnad, otät
massa af olikartadt jern, i livars mellanrum
mycken slagg är innesluten. Kallas äfv. Färskjcrn.

FÄRSKHET, f. 3. Egenskapen att vara färsk.

FÄRSK HÄRD, m. 2. Smedjehärd, hvari
tackjern färskas.

FÄRSKJERN, n. 3. Se Färska, f.

FÄRSKNING, f. 2. Den operation,
hvarigenom i smedjehärd tackjern förvandlas till smidigt
jern eller stångjern, och hvarvid en del af dess
kolhalt bortbränncs.

FÄRSKSIDA, f. -4. (jerntillv.) Öfra sidan af
cn smälta.

FÄRSKSL AGG, m. 3. Den jcrnhalligare slagg,
som vid färskning bildar sig och till en del är
innesluten i smältan, men utrinner vid dess
sön-derhuggning eller uträckning under
slångjcrns-hammaren.

FÄRSKSMIDE, n. 4. Det slags sätt att
förvandla lackjcrnet till stångjern, som verkställes i
en och samma härd och på samma gång.

FÄRSKÖL, n. 3. Nyligen brygdt öl.

FÄSS ell. FÄSTING, m. 2. (prov.) Halmmadrass.
FÄST, sc Fest.

FÄSTA, v. a. 2. (böjes äfv. efter 4 konj.,
utom i Ind. prcs. sing., der det alltid heter
Fäster, och Imper. sing. Fäst) 4) Göra fast (bem. 3).
F. cn bandros vid cn hall. F. band på en
klädning. Med cn nål f. något vid väggen.
F. ändan af en tråd. F. cn kråsnål i
nattkappan. F. en båt. F. cn påle i jorden. F.
med naglar, spikar, sc Fastnagla, Faslspika.
F. igén, ihop, i’n, néd, ti ll, sc igenfäsla,
Hopfästa, &c. F. omkring, se Kringfäsla. F.
pa , under, upp, vid, sc Påfäsla Jec. — Syn.
Faslgöra, Fastsälla. — 2) Förena, förbinda till
fasthet. F. murtegel med murbruk. F. med
kalk, lim, bly, jern, silfver. — Syn. Förbinda.
Binda, Hopfästa. — 3) Brukas fig. i en mängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free