Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fästa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄS
FÄV
525
talesätt. F. i minnet, liksom göra något fast i
minnet, så att man framdeles kan ihågkomma det.
F. ögonen på någon, vända blicken på någon
och stadigt se på honom. F. sin
uppmärksamhet på, uppmärksamt gifva akt på. F. ens [-up])-märksamhel,-] {+up])-
märksamhel,+} ådraga sig den. Det f-sle min
uppmärksamhet, all ... . F. ens
uppmärksamhet på, göra någon uppmärksam pä (person
eller sak). F. begrepp vid något, på visst sätt
tänka sig, föreställa sig, fatta, förstå något, l. ex.:
Hvad f-sler du för begrepp vid delta ord?
huru förstår du detta ord, eller hvad menar du
dermed? F. falskt begrepp vid, oriktigt fatta,
förstå. F. tro Ull, tro, sätta tro till. F.
afseende på, vid, taga i betraktande, gifva akt på,
betänka. (Lagullryck) F. med ed, edligcn bekräfta,
intyga. F. en qvinna, förlofva sig med <Sec. F.
köp, genom handpennings gifvande stadfästa ett
köp. F. ell hemman, en tjenare, se Slädja. —
V. n. Fastna, fästa sig. Del vill icke f. Det
f-ler icke. — F. sig, v. r. i) (egcntl.) a}
Fastna, blifva fastsittandc. Delta lim, klisler f-ler
sig icke. — b) Göra sig fast, sätta sig fast vid
något. En blodigel fäsle sig på hans ben, då
han lögade sig — 2) (fig.) a) F. sig på ell
ställe, der bosätta sig; stanna på ett ställe, för
att der längre tid vistas. — b) Underkasta, ikläda
sig förbindelse, ingå aftal. Du kan ackordera
med honom så länge, men fäst dig icke Ulls
vidare. — c) (lagt.) F. sig Ull en Ijensl, Ull
ell hemman, taga städja dcrå. F. sig Ull ell
köp, taga på hand. F. sig med en qvinna,
förlofva sig. — d) F. sig i någons ynnest,
förvärfva sig ens ynnest; äfv. så laga, att den
ynnest, hvari man står hos en person, blir stadig
och varaktig. F. sig vid något, Pasta sina
tankar, sin uppmärksamhet vid något. F. sig vid
småsaker, lägga särdeles vigt på s. Han f-sle
sig vid dessa ord, fäste uppmärksamhet vid
&c. Han f-sle sig vid den omständigheten,
alt......lade vigt på, uppehöll sig vid, fäste
uppmärksamhet på ... . F. sig vid någon,
fatta tillgifvcnhet, vänskap, förtroende, tillit för
någon; äfv. fästa sin uppmärksamhet på någon.
F. sig vid ell beslut, en mening, fatta och fast
vidblifva dem. F. sig vid ens intresse, stadigt
egna sig deråt.
FÄSTA, f. 1. Se Fånglina.
FÄSTANDE, n. 4. Handlingen, då man fäster.
FÄSTBAND, n. B. (byggn. k.) Så kallas i
träbyggnader, hvilkas väggar äro af plankor eller
bräder, den öfversta stocken, som fäster ståndarne.
FÄSTE, n. 4. 1) Ställe, der något är, blifvit
fästadt. Många Iräd hafva f. i bergsremnor.
Rötterna af en planta laga f. i jorden.
Ankaret tar f. på sjöbottnen. — 2) Ställe, hvarpå
något fast hvilar. F. för fötlcrna, se Folfäste.
Hafva godt, säkert f. Ej få f. med fötlcrna.
— 3) Fast tag. Få, hafva f. på någon, något.
(Fig.) Få f. på, få fast på, fastlaga. Hafva f.
på, hafva fast, l. ex.: Del vore väl, om man
finge f. på den banditen. Ku har jag
ändlli-gen f. på dig. (Fig.) Få, hafva f. på med
ögonen, tydligt blifva varse, tydligt se. — 4) Se
Värjfäste. — B) Se Himlafäste. — 6) Befästadt
slott, liten fästning. — 7) (bot.) Den utbredda
växtdel, hvarpå blomman är fästad.
FÄSTEFJÄLL, n. B. (bot.) Enskilt skärmblad
emellan småblommorna i en sammansatt blomma.
FÄSTEGÅFVA, sc Fäslningsgåfva.
FÄSTEHJON, n. B. Man eller qvinna, som är
förlofvad. Brukas mest i plur. om ett förlofvadt par.
FÄSTEPENNING, m. 2. sing. Se Städsel.
FÄSTEQVINNA, f. 1. (lagt.) Se Fästmö.
FÄSTING, m. 2. Ett slägte af Spindelkräken,
ordn. Qvalster (Acari). I vanligt tillstånd ganska
liten; men, när djuret är mätt, uppsväller magen
till fierdubbelt större vidd än den vanliga och
liknar ett bär. Hänger sig fast vid menniskor
och djur, och suger sig full med blod. Arter:
Hundfästing och Fårfästing. Ixodes.
FÄSTLIG, se Festlig.
FÄSTMAN, m. B. pl. — män. Man, som fäst
sig, d. v. s. förlofvat sig med en qvinna.
FÄSTMÖ, f. 3. pl. — mör. Qvinna, som
blifvit fäst, d. v. s. förlofvad med en man.
FÄSTNING, f. 2. 1) En med så starka
för-skansningar af vallar och grafvar befästad ort,
att den kan tjena till långvarigt försvar emot en
öfverlägsen styrka, till skydd för ett rike, en
provins. Belägra, storma, försvara, uppgifva en f.
Sitta på f., sitta i fängelse på en fästning. —
Syn. Fäste, Befästning. — 2) (fam.)
Fästningsstraff. Han har blifvit dömd Ull f. — 3) (lagt.)
Förlofning.
FÄSTNINGAGÅFVA (i lagspråket), sc
Fästnings gåf va.
FÄSTNINGARING (i lagspråket), se
Förlof-ningsring.
FÄSTNINGSARBETE, n. 4. 1) Tvångsarbete,
som en fästningsfånge är ålagd att förrätta. — 2)
Arbete vid en fästnings uppbyggande.
FÄSTNINGSARTILLERI,––––––-ri\ n. 3.
Sådant slags artilleri, som användes vid
fästningars försvar, beslående af mörsare, bomb- och
granat-kanoner samt gröfrc kanoner, jemlc ett
lämpligt antal mindre.
FÄSTNINGSBYGGNAD, m. 3. En fästnings
byggande.
FÄSTNINGSFÅNGE, m. 2. pl. — fångar.
En, som för begånget brolt blifvit dömd till
fästningsstraff.
FÄSTNINGSGRAF, f. 2. pl. — grafvar.
Djup, antingen torr eller med vatten fylld graf,
som omgifver vallarna kring en fästning.
FÄSTN1NGSGÅFVA, f. 1. Gåfva, som en
man gifver en qvinna, när de förlofva sig med
hvarandra.
FÄSTNINGSKRIG, n. B. Kriget, med
afseende på befästade orters angripande och försvar.
FÄSTNINGSLAVETT,–––––vä lt, m. 3.
Lavett, som begagnas till skjutpjeser, tillhörande
fästningsarlillerict.
FÄSTNINGSSTRAFF, n. B. Straff, hyartill
förbrytare för vissa brolt dömas, beslående i viss
tids fängelse å fästning, med eller utan
tvångsarbete.
FÄSTNINGSVALL, m. 2. Vall (se d. o.), som
är uppkastad kring en fästning, till dess försvar.
FÄSTNINGSVERK, n. B. Förskansningsverk
til) en fästnings försvar. Brukas mest i plur.
F-en beslå väsendlligcn i vall, graf och
utanverk.
FÄSTOM. I f. (i lagspråket), under
förlof-ningstiden.
FÄTJUF, m. 2. pl. — ljufvar. Se
Boskaps-tjuf.
FÄTJUFNAD, m. 3. Se Boskapsstöld.
FÄVETT, n. B. (pop. o. fam.) Sarkastiskt
uttryck för Folkvett. Han hade icke del f-et
att stiga upp, när prinsen kom.
FÄVÄG, m. 2. 1) Väg, på hvilken boskap
drifves i vall. — 2) Stig i skog eller betesmark,
upptrampad af betande boskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
