Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - För ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 FÖR
partikel (det tyska ver), och är då tonlösl. t. ex.:
Förlåt af förlåta, förbud af förbjuda: dels
skiljaktig (det tyska vor, framför, före) och har
da alltid tonvigten, t. ex.: Förlåt (förhänge),
fö rbud (föregående bud). Den skiljaktiga
partikeln har i sammansättningar alltid betydelsen af:
framför, t. ex.: Förskjuta (en regel), for slå
(ett bräde), förhänga (ett lakan). Den
oskiljaktiga partikeln deremot bemärker: a) Ökning i
allmänhet, ulan väsendtlig förändring af stamordels
bemärkelse, t. ex.: Förhindra, förminska,
föröka; —- b) Ökning, som innebär förändring af
slamordets bemärkelse till något annat, ofta bättre
och fullkomligare, t. ex.: Förfalla, försvara,
förära, förhöra; — c) Förändring af stamordets
bemärkelse till något annat, merendels sämre: dels
innefattande motsats, t. ex.: Förbjuda af bjuda,
förakta afakta; dels felaktighet, förstörelse, t. ex.:
Förlyda af tyda, förkläda af kläda, förstöra af
störa, förgöra af göra. — F. att, konj.
Uttrycker afsigt och efterföljes af verbet, mest i
infinitiv, någon gång äfven i finit modus, t. ex.:
F. all blifva rik, fordras icke alltid förstånd.
Han reste i går Ull Paris, för alt der göra
uppköp af hvarjehanda. Jag har just
kommit hil, f. all del må bli slul på saken. —
Syn. I afsigt att, I ändamål att; På det alt. Till
den ändan att. — F. del all, (i dagligt tal äfv.)
F. del eller blott F., konj. Emedan. Du
straffas, f. del all du icke lyder. — Syn. Se
Emedan.
FÖR, m. sing. (skepp.) Motsatsen af aktern,
eller främsta delen af ett fartyg. Brukas mest
i bestämd form. — Syn. Framstam. — Adv.
(sjöt.) F. om, på den sidan, åt det håll, som är
framför fören. F. ell. f. ul, åt ell. på det håll,
der man har fören eller framslammen, ifrån
någon punkt på fartyget.
FÖR, adv. Se Alltför (begge bem.). 4) F.
myckel, f. lilel, f. sent, f. billida. F. stor, f.
lilen, f. gammal, f. ung. — 2) Hon är f. söl!
Del är f. godt, det här äplet! I denna sednare
bem. har För alltid tonen.
FÖRA, v. a. 2. 4) Förflytta från en ort till
en annan, genom något slags forlskaffningsmedel
(på vagn, häst, skepp o. s. v.). Kan äfv. i
utsträckt mening sägas om sed, bruk, uppfinning o.
s. v., sorn förflyttas till annan ort. F. säd till
torget. F. Ull torgs, se Torgföra; äfv. (fig.) se
Torg. F. ved på bålar. F. varor ur landet.
Det är svårt all f., ovigt, besvärligt, olägligt
att f. Oden f-rde runorna Ull Sverige. — F.
åf, bårl, fram, igénom, ihop, in, se Äfföra, <8cc.
F. méd sig, se Medföra. F. néd, omkring,
tillbaka, ündan, upp, ul, aler, öfver, se
Nedföra, Kringföra, &c. — Syn. Transportera,
Bringa, Frakta, Fora, Forsla. — 2) Bära. F.
ell ljus i handen. F. en fana, ell baner. —
3) Röra en kroppslem till något visst mål. F.
handen Ull munnen, till värjan. F. foten fram
Ull väggen. — 4) Medfölja någon (person eller
djur), för alt laga, alt han (det) kommer fram lill
ett ställe. Kammarherren förde honom fram
Ull konungen. F. någon i fängelse. F.
soldater i fäll, i striden. F. någon afsides. F. ell
barn vid handen, en häst vid bclslel, leda 8ec.
F. ell fruntimmer, ledsaga det vid ett högtidligt
tillfälle, t. ex. 1 en procession; leda det i dans,
o. s. v. F. vilse, se Vilseföra. F. åf, se Afföra.
F, ån, se Anföra; äfv. införa, presentera, göra
bekant (i familjer, sällskapen o. s. v.), t. ex.: Jag
har f-rl honom an i de bästa hus, säUskaper,
FÖR
F fram, ihop, i’n, igenom, se Framföra, fic.
F. med sig, se Medföra. F. néd, omkring,
tillbaka, iindan, upp, ut, å‘ler. ö fver, se
Nedföra, Kringföra, &c. — Syn. Bringa, Leda,
Följa. — 5) (om väg, m. m.) Hafva riktning (åt).
Denna väg för Ull staden. Alléen, som du der
ser, för fram Ull herrgården. Denna dörr
för Ull de inre rummen. (Fig.) Ett lastbart
lefnadssätl för i förderf, medför ens olycka.
(Ordspr.) Alla vägar f. Ull Rom, det ges många
olika medel att vinna ett ändamål. — Syn. Leda,
Bära, Gå. — 6) Anföra, hafva befäl öfver. F.
en armé, en trupp, ett skepp. — Syn. Se
Anföra. — 7) (orn liflösa ting) Hafva med sig.
Floden för guldsand. — 8) (herald.) Hafva i sitt
vapen. Denna familj för i sill vapen ell kors
i rödl fäll. (Fig.) F. något i skölden, hafva
något i sinnet. — 9) Handtera. Han för värjan
väl. F. tyglarna, knifven, penseln, pennan.
F. vapen, handtera vapen, t. ex.: Han för sina
vapen väl; äfv. kriga, t. ex.: Sverige f-rde vid
den liden vapen emot alla sina grannar. —
40) Ordet brukas äfv. i en mängd uttryck och
talesätt af helt olika betydelse, t. ex.: F. sitt
hufvud, kroppen väl, hafva vacker hållning på
hufvudct, kroppen. F. krig, vara i krig med
någon. F. lill boks, anteckna i räkenskapsbok.
F. räkning, bok öfver något, anteckna något i
räkning, bok. F. på ens räkning, anteckna på
ens räkning, t. ex.: För dessa varor jpå min
räkning. F. en process, hafva rättegång med
någon, t. ex.: Han har för närvarande en
process all f. med, emot sin granne. F. en
process för någon, utföra en process såsom ombud
för någon annan. F. ell tal, ell språk, nyttja,
bruka 4ec., t. ex.: F. frill tal, språk. F. ett
ord beständigt i munnen, på läpparna, på
lungan, beständigt bruka del. F. ordet, leda
öfverläggningarna i en församling. / olrängdt
mål f. Guds namn på lungan,..........utiala
det. F. regeringen, styrelsen, regera, styra, t.
ex.: F. regeringen i, öfver ett land, styrelsen
i en provins. (Fig.) F. bakom ljuset, bedraga,
vilseföra, missleda. F. sig någol Ull sinnes,
besinna sig på, erinra sig något. F. en någol
till sinnes, minnes, erinra om, föreställa. F. i
villfarelse, vilseleda. F. i olycka, förorsaka
olycka. F. en dygdig lefnad, lefva dygdigt. F.
slat, f. stor slat, se Slat. F. ell kristligt
lef-verne, lefva som en kristen. F. klagan, klaga.
F. ens talan, sorn ornbud utföra ens process.
Hvem skall f. våra runor så väl. med den
äran? hvem skall så väl berätta, besjunga våra
bedrifter, öden? F. någon på ell talämne,
inleda någon i tal om något. F. någon på en
lanka, hos honom väcka tankan på något. F.
på andra, bättre tankar, väcka, ingifva, 4ec.
F. Ull ända, se Fullända. F. pa en varor,
tillskicka en varor, som äro till besvär eller sätta
i förlägenhet. Hvem har f-rl på mig den
karlen? hvem har vållat, att jag blifvit besvärad med
den karlen? — F sig, v. r. Säges om sättet,
huru menniska eller djur håller kroppen under
rörelse. F. sig väl, hafva vacker, värdig
hållning på kroppen. Hästen för sig väl.
FÖRAFSKEDA, föråvschéda o. fö‘ravschéda,
v. a. 4. Gifva afsked. Har vanligtvis elak
bemärkelse, och innebär såsom orsak begånget fel
eller väckt missnöje. — För af skedande, n. 4.
o. Förafskedning, f. 2.
FÖRAKT, föråckt, n. sing. 4) Känsla af
moraliskt misshag för person eller sak, grundad på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
