Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förekommande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 FÖR
med inbördes tjensler. — V. n. 4) Anträffas,
inträffa. Delta ord f-mmer ofta, på hvar sida.
Sådana fall, händelser f. icke ofla. — Äfv.
Komma före. — Syn. Se Hända. — 2) Säges
om mål, som föredragas i en rätt, ett embelsverk.
Målet f-mmer i morgon vid södra
kämners-rätlen, i hofrätten, i kammarrätten. —- Syn.
Föredragas, Hafvas före. — V. n. o. impers. Se
Förefalla, 3. Saken f-mmer mig besynnerlig.
Så f-kom det mig. Det f-kom mig, som om
del ej vore annat än prat, — Syn. Se Synas.
FÖREKOMMANDE, n. 4. 4) (aktivt)
Handlingen, då man förekommer; händelsen,
omständigheten, att något förekommes. Fiendens f.
Till f. af ens önskningar. — 2) (neutralt) a)
Händelsen, alt något anträffas, inträffar. Det
sällsynta f-t af delta ord, af denna kasus.
Brukas i denna bem. sällan. — b) Händelsen,
omständigheten, alt ett mål o. s. v. förcdrages i en
rätt, ett embetsverk, o. s. v. Målets f. har
blifvit uppskjutet. — Part akt. o. pres. Som
förekommer. Efter f. omständigheter, se under
Förefallande. — Nyttjas ofla som rent adjektiv
och betyder då: Som gerna vill förekomma
andras Önskningar. Säges både om person och sak.
Han var myckel f. emot oss. Visa någon en
f. godhet, artighet, vänskap. — Syn. Artig,
Vänlig. Välvillig, Förbindlig, Gratiös, Obligeant.
FÖRELYSA, v. a. 2. I) (egenll.) Bära ljus
framför någon, så att han må se, hvar han går.
F. någon. Brukas i denna bem. sällan. — 2)
(fig.) F. någon med godt exempel, se Föregå
v. a. 4).
FÖRELÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga)
4) Lägga något framför, under ens ögon. Han
lät sig handlingarna f-s. (Fig.) F. någon en
sak, en fråga, till dess granskning,
undersökning, afgörande, besvarande framställa den. —
Syn. Förevisa, Förete; Framställa (till någon). —
2) Se Förlägga, I, 2. — 3) (i rältegångsstil) a)
(om tid) Föreskrifva, utsätta, bestämma. F.
någon viss lid Ull fullgörande af en dom. F.
någon viss dag Ull inställelse vid domslolen.
— b) Ålägga. Vid vite f. någon, all .... —
4) På förhand bestämma hvad, som skall komma
att hända någon. Säges endast om Gud eller
ödet. Gud hade f-lagl mig denna svåra
pröf-ning. Det var honom af Försynen, af ödet
f-lagdl, alt ... . Ingen vet förul, hvad som
är honom f-lagdt. — Syn. Bestämma.
FÖRELÄGGANDE, n. 4. Handlingen, då man
förelägger; händelsen, omständigheten, att något
förelägger.
FÖRELÄGGARE, m. fl. Se Förläggare.
FÖRELÄGGNING, f. 2. Se Föreläggande.
FÖRELÄSA, v. a. 2. 4) Läsa något för
någon. Han lät sig handlingarna f-s. — 2) Vid
universitet hålla föreläsningar (bem. 2) i ettämne.
Professor A. f-ser denna termin statsrätten. —
Föreläsande, n. 4.
FÖRELÄSARE, m. 3. En, som föreläser (i
begge bem.).
FÖRELÄSNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
föreläser. — 2) a) Offentligt föredrag i
vetenskapligt eller lärdt ämne, till undervisning, vid
universitet för de studerande, eller eljest för
allmänheten. Hålla f-ar i fornkunskapcn. — b)
Sjelfva afhandlingen. som sålunda föreläses.
Gifva ut sina f-ar af trycket. — c) Sjelfva
tillfället jemte dermed sammanhängande omständigheter,
då någon således föreläser. Jag kommer just
nu från prof. Lovéns f.
FÖR
FÖRELÖPA, v. a. 3. (böjes som Löpa) i)
(egenll.) Löpa före. Brukas i denna bem. sällan.
— 2) (om lid) Föregå. Under den lid, som
hade f-lupil denna märkvärdiga händelse. —
3) Vara till ordningen före något annat. Uti
inledningen, som f-löper den egentliga
afhandlingen. — V. n. Se Förefalla, 4. Brukas
nästan endast i de af supinum härledda tempora.
Hvad har nu f-lupil? Ingenting af vigt har
f-lupit. — Syn. Se Hända. — Förelöpande,
part. akt. o. pres. Som förelöper, går förut.
Brukas i vissa uttryck nästan adjektivt, t. ex.:
F. kurs, afhandling, inledning, som går i
ordningen förut.
FÖRELÖPARE, m. 3. 4) Se Föregångare.
— 2) (skepp.) a) Den del af ankartåget, som är
fästad i ankaret, b) De 20 famnar, som äro
närmast till skäddan på en logg.
FÖREMÅL, n. 3. Egentl.: Mål för synen.
4) Säges om allt hvad, som gör intryck på
synsinnet. Eli vackert, full f. Vid åsynen af alla
dessa förtjusande, förskräckliga f. Detta glas
förstorar f-en. — 2) (fig.) a) Säges om allt hvad,
som sysselsätter eller kan sysselsätta sinnena eller
själsförmögenhetcrna. Allt kroppsligt kan vara
f. för våra sinnen. F-en af måla sig oredigt
i hans själ, i hans inbillning. Hans tanke
förmår icke länge faslhålla ell och samma f.
Han är vältalig, när han talar om f., som
röra honom. Del sanna är f. för förståndet,
del goda för viljan. — b) Allt hvad som tjenar
till ämne för vetenskap eller konst. Hvarje
vetenskap har sill f. Nalurkropparne utgöra f.
för fysiken. Logiken har Ull f. förståndets
verkningar. Hvad är f-et för denna
afhandling? — Syn. Ämne. — c) Allt hvad som är
orsak, ämne, anledning till känsla, böjelse, begär,
handling. Vara f. för skämt, elakhet,
smädel-se, förakt, hån, medlidande. F-et för hans
kärlek, aktning, beundran, vördnad, hal. F.
för sorg, bedröfvelse. F-et för vårt samlat
var .... — Syn. Ämne. — d) (genom ellips)
Person, i hvilken man är förälskad. Säges
sålunda endast skämtvis. Skål för dill f.! — e)
Målet, hvarlill man syftar (med önskningar, vilja,
beslut, handling). F. för ens önskan,
bemödande, hopp. Detta var enda f-et för alla
hennes intriger. Göra, hafva någol Ull f. —
Syn. Mål, Syfte, Ändamål. — f) Sak, ting (i
obestämd mening). Del är ett f. af intet värde.
Han har Ull salu alla möjliga slags f. — g)
(log. o. gram.) Se Objekt.
FÖRENA, v. a. 4. o. 2. Egenll.: Göra till ett.
A) (i fysisk mening) 4) Hopfästa, sammanfoga,
blanda tvenne saker så, alt de blifva
sammanhängande eller det ena utgör en del af det andra,
F. en sak med en annan. F. två träbitar
genom lim. — I denna bem. säges vanligen hellre
Hopfoga, Sammanfoga, Hopfästa, Hopsätta. — 2)
Sätta i förbindelse, i beröring. Han har f-t
begge Irädgårdarna, begge husen. F. tvenne
floder genom en kanal. Den gamle f-de deras
händer, lade deras händer tillsammans. F. ell
ord med ell annat. — 3) (kem. o. mctallurg.)
Bringa två eller flera ämnen i beröring med
hvarandra, så all de blanda sig tillsammans och bilda
ett nylt ämne med andra egenskaper, än hvart
och ett för sig af de i blandningen eller föreningen
ingående ämnen. F. guld med silfver. Dessa
tvenne metaller låta ej f. sig. — B) (fig.) 1)
Förbinda flera personer för ell gemensamt
ändamål eller flera saker till ett helt (verkligt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
