Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Försigkommen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 FÖR FÖR
FÖRSIGKOMMEN, fö’rsigkå’mmänn, a. 2. neutr.
— et. Som kommit sig väl före, gjort goda
framsteg, förkofrat sig i något. Brukas endast i
förbindelse med advcrberna väl, bra. ganska,
myckel, föga, ringa, m. fl. Väl f. i latinet.
FÖRSIGTIG, försfcktigg, a. 2. 1) Som väl
öfverväger de möjligen inträffande farliga
följderna af en handling och derefter rättar sitt
handlingssätt. Han är myckel f. i alla sina förelag.
— Syn. Aktsarn, Varsam. — 2) Som röjer,
uttrycker, tillkäfenagifver försiglighet. F-l
handlingssätt, uppförande.
FÖRSIGT1GHET, f. 3. Egenskapen alt vara
försigtig. Saken fordrar största f. Bruka f.
— Syn. Varsamhet, Akt samhet.
FÖRSIGTIGHETSMÅTT, n. 8. Mått och
steg, som af försigtighct vidtages.
FÖRSIGTIGT, adv. På ett försigtigt sätt,
med försigtighet. Gå f. till väga. — Syn.
Varsamt, Aktsamt.
FÖRSILFRA, försi’llvra, v. a. 1. öfverdraga
ytan af ett ämne med ett tunt lager af silfver.
— Försilfrande, n. 4.
FÖRSILFRING, f. 2. 4) Förfarandet, då man
försilfrar. — 2) Tunt lager af silfver, hvarmed ett
ämne blifvit Öfverdraget.
FÖRSINA, försfna, v. n. 4. Helt och hållet
sina (både i egcntl. o. fig. mening). — För
sinande, n. 4.
FÖRSINKA, försfnngka, v. a. 4. (af gamla
verbet Seinka, sinka, dröja) Onödigtvis fördröja
något så länge, alt det sker, inträffar, görcs nog
sent. F. något. — Syn. Fördröja. Söla med,
Försumma. — F. sig, v. r. Onödigtvis förlora
tiden, dröja, uppskjuta med något. — För
sinkande, n. 4.
FÖRSINLIGA, försfnnliga. v. a. 4. Göra för
sinnena faltlig. Nytt ord, bildadt efter det tyska
versinnlichen och brukadl förnämligast i litterär,
isynnerhet filosofisk stil. — Försinligande,
n. 4.
FÖRSITTA, försflta, v. a. 3. (böjes som Silla)
(lagt.) F. liden, ej iakttaga af lag eller domare
bestämd tid. F. sin rätt, sin talan, genom
sådan uraktlåtenhet blifva sin rätt, talan förlustig.
— Förs i lian de. n. 4.
FÖRSJUNKA, försjunngka, v. n. 3. (böjes som
Sjunka) Helt och hållet sjunka. Brukas mest i
fig. mening, t. ex.: F i djupa tankar, i
betraktelser, helt, och hållet, uteslutande öfverlemna
sig deråt, så att man ej ger akt på något annat.
— Syn. Fördjupa sig, Förfalla, Falla. —
Försjunkande, n. 4.
FÖRSKAFFA, förskaffa, v. a. 4. i) Genom
sin omsorg, sitt bemödande, inflytande, förord o.
s. v. så laga, att en annan bekommer något, som
kan vara honom till nytta, nöje, beqvämlighet, o.
s. v. F. någon penningar, tillgångar, medel,
nöjen, njutningar, en syssla, en fullmakt. Del
är jag, som f-t honom denna beljenl. F.
någon audiens. F. någon upplysningar,
underrättelser. — 2) (fig.) Vara orsak till, bereda.
Delta skall f. oss någon vinst. Denna seger
f-de landel [red. En tillfällighet f-de mig det
nöjet alt få se honom. — Syn. Se Skaffa (för
begge bem.).
FÖRSKAFFANDE, n. 4. Handlingen,
hvarigenom något förskaffas.
FÖRSKANSA, förskannsa, v. a. 4. Medelst
förskansningar (se Förskansning, 2) skydda mot
fiendens anfall. F. ell läger. — Brukas äfv.
reflcx-ivt, t. ex.: F. sig emol fienden. — Syn. Se Befästa.
FÖRSKANSANDE, n. 4. Skyddande genom
förskansningar.
FÖRSKANSNING, f. 2. 4) Sc
Förskansan-de. — 2) Benämning på de tillfälliga befästningar,
hvilka under ett fälttåg anläggas till skydd emot
fiendlliga anfall, och uppföras i hast med för
handen varande medel, aldrig med något varaktigt
byggnadssätt. — 3) Sc Skans. — Ss. F-slinie.
FÖRSKANSNINGSKONST, f. 3. Se
Fällbe-fäslningskonst.
FÖRSKAPA, förskåpa, v. a. 4. (föråldr.) Se
Omskapa. — För skapande, n. 4. o.
För-skapning, f. 2.
FÖRSKARP, fö’rskårrp, n. 5. (skepp.) Det
smala af bogen, under vattenlinien.
FÖRSKEDE, fö’rsjcde, n. 4. (af Skede; prov.)
Se Förspräng. Försteg.
FÖRSKEPP, n. sing. (skepp.) Den del af etl
fartyg, som är för om fockröslcn.
FÖRSKINGRA, försjinngra. v. a. 4. 4) Helt
och hållet skingra. F. en skock af vargar, en
trupp af fiender, en armé. Nyttjas äfv.
figurli-gen i samma mening, 1. ex.: F. tvifvel,
misstankar, farhågor. F. sorgen. — Syn. Se Skingra.
— 2) a) Genom utgifter för egen räkning göra
ända på penningar, egendom, som man för
andras räkning har om bänder eller i förvar. F.
om händer hafda medel, anförlrodl gods. —
b) Förslösa (hvad man sjelf äger). Han har
redan f-l den betydliga egendom, han fick
ärf-va. — Syn. Se Förslösa.
FÖRSKINGRANDE, n. 4. o. FÖRSKINGRING,
f. 2. Handlingen, hvarigenom man förskingrar.
FÖRSKINN. fö’rsji’nn, n. 5. Bercdt skinn
eller beredd mindre hud, hvarmed en del arbetare
och handtverkarc beläcka främre delen af
kroppen ifrån halsen ned till knäna eller ännu längre
ned, fästad om lifvet vanligtvis med spänne och
öfver axlarna med remmar.
FÖRSKJUL, fö’rsjül, n. 8. Skjul till skydd
framför något.
FÖRSKJUTA, fö’rsjüta. v. a. 3. I. (böjes som
Skjuta) Skjuta något framför något annaL F.
regeln för en dörr. — Äfv. Skjuta för. —
Fö r skjut ande, n. 4. o. Förskjutning, r. 2.
FÖRSKJUTA, försjüta, v. a. 3. II. (böjes som
Skjuta) 4) Förklara, att man ej mer erkänner
slägtskaps-, vänskaps- eller kärleksförbindelse med
någon. F. ell barn, en vän, en maka, en
älskarinna. — 2) (i fråga om Gud) Fråntaga sin
nåd. Herren f-ler ej dem, som i tro och
kärlek söka honom. — Syn. Förkasta. Förneka. —
3) Lcmna (penningar) i förskott. F. någon
penningar till ell förelag. — Syn. Försträcka,
Gifva, lcmna i förskott.
FÖRSKJUTANDE, försjütannde, n. 4. och
FÖRSKJUTNING, försjälninng, f. 2.
Handlingen, hvarigenom någon eller något förskjut cs.
FÖRSKO. fö rskö, v. a. 2. Sätta nytt
frainlä-der på skodon, när det gamla blifvit söndrigt.
FÖRSKONA, förskona, v. a. 4. o. 2. 4) Icke
behandla någon så hårdt, så strängt, som man
kunde. F. en fiende, en ovän. I denna
bem. brukas hellre det enkla verbet Skona.
— 2) (med prep. ifrån eller för) Låta någon
slippa något pinsamt eller obehagligt. F. någon
ifrån straff, böter, ifrån en möda, en
förrättning. F. mig för all nödgas straffa. Måtte
Gud f. mig derifrån! F. mig för din åsyn,
jag vill ej se dig för mina Ögon. Brukas
stundom äfv. absolut, t. ex.: F. mig, jag ber. —
Syn. Eflergifva. Befria från.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
