Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gnälla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GNÄ
GNÄLLA, v. n. 2. i) (om hundar) Utstöta
korta, gälla, klagande ljud. — 2) (om barn) Gråta
högt, med utstötande af korta, gälla klagoljud. —
3) (om linösa föremål, hjul, dörrar) Låta illa,
liksom när en hund gnäller. — 4) (om mcnniskor)
a) G. i sitt tal, tala på ett sätt, att det låter,
liksom då en hund gnäller. — b) (fig.) Beklaga
sig, jemra sig. — Syn. Se Klaga.
GNÄLLANDE, n. 4. 1) Det ljud, som höres,
då någon gnäller (se Gnälla, i, 2, 3, 4,1a.). —
2) (fig.) Klagan, klagolåt, jemmer.
GNÄLLIG, a. 2. (om små barn) Som ofta
gnäller och pjunkar.
GNÖLA, v. n. i. (prov.) Se Källa. —
Gnolande, n. 4.
GOA, f. nom. prop. Se GÖja.
GOBELINS-TAPETER, gåbelä’nngstapct’r, m.
3. pl. Ett slags virkade tapeter, som fullkomligt
likna de skönaste tafior, kallade efter deras
uppfinnare Gobelin, färgare i Paris under Frans l:s lid.
GOD, a. 2. Utmärker i allmänhet det, som
ger en behaglig känsla, ett behagligt intryck, så
i fysiskt som moraliskt afseende. A. (om sak)
4) Som smakar väl. G. mal, frukt. G-l vin,
vatten. — Molsals: Elak. — Syn. Smaklig,
Väl-smaklig, Välsmakande. — 2) Som har erforderliga
egenskaper, för att motsvara sin naturliga
bestämmelse, sitt ändamål, det bruk, man deraf gör
eller vill göra, det resultat, bvartill man
derme-delst vill komma, o. s. v. G. jordmån, g-l land,
g. säd, g-a näringsmedel. En g. säng. G.
vara. G-a sängkläder. En g. lafla. G.
musik. G-a verser. En g. bok. En g. idé. Ell
g-l medel. G. styrelse. G-a lagar, skolor,
metoder. G-l sätt all vara, lyckligt,
ändamålsenligt sätt all umgås med mcnniskor. G. syn, hörsel,
smak, lukl, helsa. G-l öra, öga, sc Öra, Öga.
G-a anlag. G-l omdöme, minne. G. familj, sc
Familj. G-l hufvud, se Hufvud. G-t bord, se
Bord. G. rösl, fyllig och välljudande. G-l mynt,
ej falskt eller underhaltigt. G. adel, som har
sina behöriga anor. Del är g-l nog åt honom,
han förtjenar icke bättre. Det är myckel för
g-l ål er, bättre, än ni förtjenar. — Motsats:
Dålig. — Syn. Bra, Galant, Duglig, Förträfflig,
Herrlig. — 3) Brukas äfv. om skadliga saker, när
de motsvara sitt ändamål. G. arsenik. — 4)
Förmånlig, lycklig, gynnsam. G. lycka. G-l
leckcn. G. vind. G-l väder. G. handel. G-a
kort. G. underrättelse. G-a vilkor,
omständigheter, inkomster. G-t år, som ger god äring.
G. tid, lycklig tid; äfv. tillräckligt tidigt, t. ex.:
Del är g. lid (tonen på tid) ännu. I g. lid,
tillräckligt tidigt, t. ex.: Komma i g. tid. G.
dag, lycklig dag. G. dag! (tonen på dag) se
Dag. G-a koppor, ej elakartade. G-a ord, sc
Ord. — 4) Nyttig, tjcnlig. Delta medikament
är g-l emot feber, emot magplågor. Detta är
g-t för helsan. Hvad är del g-l för? Som er
g-l synes, såsom ni tycker, behagar. — 3) (fam.)
Lätt. Det blir icke g-l för honom all göra
del. Del är icke g-t göra alt vara brandvakt.
Del är ej g-l all förstå honom. — 6) Stor,
dryg, ansenlig, mycken. En g. del af dagen.
Göra g-l byte. En g. lid. En g. limma. Fyra
g-a mil. G. tillgång på något. Göra sina
tre g-a mål om dagen. — 7) Rättmätig. G.
pris. — 8) Billig. G-l pris. — 9) Behaglig.
Här är oss g-l all vara. — 10) (i moralisk
mening) a) Som öfvcrcnsstämmer med det sedligt
rätta. G. vilja. En g. handling. G-aafsigler.
— b) Böjd för välvilja; som röjer, uttrycker ett
GOD 617
välvilligt, kärleksfullt sinne. En g. själ. G-l
hjerla. Göra en g. gerning. — Motsatser:
(för begge bem.) Ond, Elak. — B. (om person)
1) Väl kunnig, öfvad, färdig i något; skicklig,
duglig; som väl uppfyller sina pliglcr. G.
simmare, dansör, jägare, såUskapskamral,
medborgare. G. fader, moder, son, dotter. G.
soldat. G. tjenare. En g. konung. G. kristen.
G. läkare, författare. G. arbetare. G-l
sällskap, bestående af väl uppfostrade och väl
ansedda personer. G. borgen, säker, vederhäftig.
G. belalare, som ordentligt och punktligt betalar
sina skulder. En g. vän, trogen och lillgifvcu.
Han är lika g. som den, efterger honom ej i
värde eller anseende. De äro lika g-a, ingendera
bättre än den andre. Så g. som två, svarande
i duglighet emot två. Han är g. nog, kan
godkännas, är icke så dålig. Han är g. nog åt
henne, hon kan ej göra anspråk på någon bättre
än han. Hålla sig för g. Ull alt . . . anse
under sin värdighet att ... . (Fam.) Fara g.
för, g. Ull all ... . vara i stånd alt .... —
Säges i samma mening äfv. om vissa djur, t. ex.:
G. vagnshäst, g. jaglhund. — 2) (i moralisk
mening) a) Som gör andra godt; som vill andra
väl; som bemöter andra med välvilja. En g.
menniska. Han är g. emot alla. G. emot de
fattiga. G-l folk! brukas i tilltal till lägre folk;
stundom äfven skämtvis till vänner och bekanta.
— Molsals: Elak, Ond. — Syn. Blid. Mild,
Välvillig, Godbjcrtad, Huld. — b) Eftcrlåten,
cfter-gifven. Han är för g. emot sina barn. — c)
Som icke vill någon illa, beskedlig. En g. tok.
En g. och enfaldig stackare. — Betyder äfven
stundom: beskedlig och enfaldig, t. ex.: Den g-e
mannen blef alldeles förbryllad vid detta
spefulla tilltal. Del g-a folket säges i hälft
föraktlig mening om beskedliga och enfaldiga
men-niskor, helst af lägre stånd. — d) (om Gud)
Kärleksfull, barmhertig, nådig, mild. Den g-e
Guden. G-e Gud! utrop, hvarmed man vill
uttrycka förvåning, häpnad, oro, o. s. v. G-e Gud!
hvad säger du! G-e Gud! hvem hade kunnat
tro del! — G. ande, välgörande. G. engcl, som
älskar det goda; äfv. skyddsengel. (Fig.) Ni skall
bli min g-a engel, min beskyddare. — 3) (fam.)
Ej förtörnad, ej vred, ej ond. Låt honom bli
ond; han blir väl g. igen. — 4) (i vissa
sällskapliga talesätt) Artig, förbindlig. Far g. eller
var så g. och gör mig den Ijenslen. Om ni
ville vara så g. och komma Ull mig i morgon.
— Brukas äfven ironiskt, i strängt, hårdt eller
spefullt tilltal, t. ex.: Du är så g. och gör del
fort, eljest vankas rapp. Far så g. och lig. —
S) Ansvarig. Del vill jag vara g. för, det vill
jag gå i borgen, ansvara för. Man säger äfv. Gå
i god; se här nedan. — 6) G. man. G-e män,
se under Man. — Neutrum G o dl brukas ofta
subslantivl, dels i moralisk, dels i fysisk mening,
och säges i allmänhet om allt, som är angenämt
och nyttigt eller väcker en känsla af
tillfredsställelse, t. ex.: Det gifves intet sant godt utom
dygden. Han har intet g. i sinnet. Intel g.
ulan något ondl. Göra g., bevisa välgerningar;
äfv. göra ett behagligt intryck; äfv. göra god
verkan, t. ex.: a) Han älskar att göra sina
med-menniskor g.; — b) Del gör g. all få hvila
sig, när man är Iröll; — c) Del der
mcdika-menlel skall göra g. Del gör honom g. all få
slila lilel ondl, det skall bekomma honom väl,
han skall hafva nytta af all ... . Göra något
g. igen ell. åler göra någonting g., åter ställa
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
